Ett parti av arbetare och för arbetare

Ett parti av arbetare och för arbetare. Klassprägeln på Kommunistiska Partiets artonde kongress går inte att ta miste på. Här förs diskussionerna av människor som själva står mitt i den verklighet de vill förändra. Byggnadsarbetare, vårdanställda, omsorgsarbetare, industriarbetare och servicepersonal.

Eller som Hamnarbetarförbundets ordförande Eskil Rönér uttrycker det i sin hälsning till kongressen: Vi som bär hela skiten på våra axlar.

Det är den politiska handlingen, inte de teoretiska hårklyverierna, som står i centrum för debatterna. Hur konkretisera den allmänna klasspolitiken och bli relevanta i människors vardag? Vilka klassfrågor ska Kommunisterna bita sig fast i för att nå andra arbetare?

– Svaren hittar vi ute i vår egen verklighet, när vi prövar den politik vi enas om på kongressen, säger partiordförande Robert Mathiasson.

Kampen för sex timmars arbetsdag är ett exempel på hur Kommunistiska Partiet i kommuner som Göteborg och Varberg spelar en roll och tvingar fackförbund och politiker att förhålla sig till frågan om arbetstiden.

– Målet är att folk ska förknippa frågan om sex timmars arbetsdag med Kommunistiska Partiet.

Kommunistiska Partiet har sedan förra kongressen blivit något större i och med att Linköpingsavdelningen bildades för knappt ett år sedan och består nu av 36 avdelningar. På kongressen deltog också observatörer från fem olika orter med enskilda medlemmar och nystartade arbetsgrupper i Borås, Stenungsund/Kungälv och Mora/Orsa.

Det pågående generationsskiftet i partiet satte också sin prägel på kongressen då talartiden till stor del upptogs av yngre kamrater. Många medlemmar i ungdomsförbundet RKU närvarade och deras ordförande Simon Renner berättar i sitt tal om RKU:s kamp i en verklighet där många unga inte reflekterar över sin position i samhället utifrån ett klassperspektiv och där ställningstagande ofta stannar vid att gilla något på sociala medier. Samtidigt drabbas de unga hårdast av arbetslöshet och bostadsbrist.

Till våren går RKU till kongress för att ta nya tag på områden som skolpolitik och bostadspolitik, och för att diskutera framtiden för förbundets tidning Rebell.

Om är det något som präglar Kommunisternas kongress så är det just framåtandan. Kommunistiska Partiet ska inte ägna sig åt nostalgi eller romantiserande av den realsocialistiska eran före murens fall, utan av klasspolitiken här och nu.

– Vårt sätt att hedra hundraårsminnet av oktoberrevolutionen är att organisera arbetarklassen och stärka kampen för att störta kapitalismen, säger Robert Mathiasson.

Och när Kommunisternas tidigare ordförande Anders Carlsson på kongressen avslöjar att han arbetar med en bok om Sovjet understryker han att syftet inte är att romantisera historien utan att dra de lärdomar av socialismens försök som vi har nytta av i den fortsatta kampen.

Inriktningen på kampen här och nu förstärktes också av de många internationella gästerna på kongressen som bidrog med rapporter från stora delar av världen. Särskilt medryckande var Doug Nicholls från Fackliga aktivister mot EU som med sitt klassmässiga tal om kapitalets union gav ny kraft åt Kommunisternas nej till EU.

Trots många och långa diskussioner och en hel del oenighet i frågor som rör migration och asylpolitik är det ingen tvekan om att Kommunistiska Partiets socialistiska klasspolitik står stadigt.

– Vår uppgift är att förena socialismen med arbetarrörelsen, att ersätta klassamarbete med klasskamp, säger Kommunisternas partisekreterare Pär Johansson. Vi är en del av den rörelse som står upp för socialismen som den enda vägen ut ur den djupt omänskliga kapitalismen.

Och som en symbol för detta skickar kongressen genom Robert Mathiasson en hälsning till H&M:s ägare familjen Persson: ”Ni är inga hjältar, ni är parasiter, ni är våra fiender.” Samtidigt skickas en hälsning till textilarbetarna i Bangladesh som tillverkar H&M:s kläder: ”Ni är våra hjältar, ni är våra vänner, ni har vår solidaritet.”