Svenskarna sa ja – norrmännen nei
För trettio år sedan gav norrmännen EU nobben för andra gången, bara någon vecka efter att svenskarna röstat ja till att gå med i unionen.
För trettio år sedan hölls folkomröstningar om EU-medlemskap i både Sverige och Norge. Svenskarna sa som bekant ”Ja till Europa”, medan norrmännen sade ”Nei”.
Resultatet i Sverige blev 52,3 procent för ja-sidan och 46,8 för nej. I Norge var siffrorna motsatta – 52,2 procent för nej-sidan, mot ja-sidans 47,8.
Den norska folkrörelsen mot EU var bredare än den svenska. I täten stod, liksom i Sverige, vänstern och folkrörelserna och en del fackliga röster, men i Norge var bönderna och fiskarna en större kraft. Självstyret var den centrala frågan för dem. Och det var till stor del tack vare dem som Norge höll sig utanför unionen.
Einar Frogner är ordförande i Nei til EU, paraplyorganisationen som samlade motståndet för 30 år sedan. Han är en bra representant för nej-sidan – glesbygdsbo och mjölkbonde på en familjegård.
Det var just demokratifrågan som fick honom att engagera sig i nej-rörelsen i början av 1990-talet.
– Det vigaste skälet för mig var att vi skulle styras av förtroendevalda som vi kunde ersätta vid nästa val och inte av en ständigt växande byråkrati. Och att viktiga beslut måste fattas av politiker och inte av marknadskrafternas fria spel. Marknaden måste styras av politik och inte tvärtom. Eller för att uttrycka det med andra ord – hänsyn till demokratin. För de allra flesta är det långt till Oslo, men det är ännu längre till Bryssel.
Einar Frogner beskriver det som en häftig upplevelse att få vara med att bygga upp nej-rörelsen. Först lokalt i socknet, sedan regionalt i Hedmark i östra Nore.
– Vi samlades över politiska klyftor med syftet att kämpa för folkstyret. Och det stod klart efter folkomröstningen att vi vann på grund av folkligt engagemang och kunskap. Ja-sidan förlorade trots större ekonomiska resurser och hot om att Norge skulle kollapsa utan EU-medlemskap. Folket vann!
Einar Frogner är stensäker på att Norge har gynnats av att hålla sig utanför EU.
– Vi har haft en ekonomisk utveckling som vi inte skulle ha haft som medlem i EU, detta på grund av att vår ekonomi är väldigt annorlunda än resten av Europa. Trots att det finns ett tryck på att få tillgång till fiskeresurser och att exportera mer jordbruksprodukter har vi till viss del lyckats stå emot det. Hänsyn till fiske och jordbruk är och förblir viktigt för det norska folket.
– Det är viktigt att aktivt kunna använda politiska styrmedel för att upprätthålla den spridda bebyggelsen och verksamheter i glesbygden. Vi har en differentierad arbetsgivarskatt som är ett viktigt verktyg i norsk distriktspolitik för att bevara jobb och värdeskapande i distrikten. Vi har behållit detta trots starkt tryck att ta bort det eftersom det sägs hämma den fria konkurrensen.
Trycket, berättar Einar Frogner, har kommit som ett resultat av EES-avtalet (Europeiska ekonomiska samarbetsområdet), som Norge ingår i sedan 1992. Avtalet ger Norge tillgång till EU-marknaden, men det kommer med hårda krav.
– EES-avtalet med dess tryck på marknadskrafternas fria spel över politiken har varit krävande. Även om våra myndigheter och regeringar enligt vår uppfattning har utnyttjat det handlingsutrymme vi har för lite, så är detta handlingsutrymme helt nödvändigt för att kunna föra vår egen nationella politik på viktiga områden.
– Det gäller inte minst inom ett område som arbetslivet. Att vi själva kan bestämma över arbetsmarknaden och reglerna i detta är viktigt. Fast anställning, förutsägbara arbetstider och schyssta löner är viktigt i ett välfärdssamhälle. Anställningar från bemanningsföretag är ett stort problem inom både offentlig och privat sektor. Åtgärder behövs för att skärpa reglerna i Norge. Det är norska förtroendevalda som ska få besluta om regler i arbetslivet.
– Det är bra att regeringen utmanar handlingsutrymmet i EES-avtalet med beslutet att förbjuda bemanningsföretag på byggarbetsplatser runt Oslofjorden. Detta beslut har överklagats och EES-rättsliga tolkningsfrågor i målet har nu skickats till EFTA-domstolen. Den här frågan är viktig för oss. Om EFTA-domstolen kommer fram till att detta strider mot EES-avtalet så är det absolut nödvändigt att regeringen sätter ner foten och lägger in sitt veto.
Varför blev det ett nej?
– Vårt nej byggde och bygger på att politiken ska bestämma, inte marknadskrafternas fria spel. Vårt nej till EU är ett ja till folkstyre, miljö och solidaritet, inte minst internationell solidaritet, säger Einar Frogner
Och idag då?
Norrmännen är fortsatt nöjda med sitt nej. I en färsk undersökning från Sentio research på uppdrag av Klassekampen och Nationen uppgav 47 procent av de svarande att de skulle rösta nej även idag. 37 procent skulle rösta ja och 18 procent svarade att de var osäkra.