Sprängningar: Sverige i nivå med krigszoner

Fallen av allmänfarlig ödeläggelse i form av sprängningar har ökat under det senaste året. Mellan januari och oktober 2019 skedde 99 sprängningar i Sverige, jämfört med 39 under samma period föregående år. 

Men även fall då bomberna inte exploderar har ökat i Sverige. I år har det kommit in 297 undersökningsfall av explosivt material till Nationellt rättsforensiskt centrum (NRC). 2014 kom det in 94 fall.

Som lösning på problemen har regeringen lanserat ett antal åtgärder. Höjda maxstraff, grövre bedömning av brottet och en utökning av Tullverkets befogenheter ses som prioriteringar för att dra ned det ökande våldet.

Förra året beslagtog Tullverket explosiva ämnen vid 163 tillfällen, en ökning med 62 från föregågående år. Många gånger handlar det om så kallade bangers, en typ av större smällare som monteras ihop för att skapa en kraftigare explosion (2017 var dessa involverade i hälften av alla sprängningar). Men under 2019 har införseln av explosiva medel gått ned, dramatiskt.

– Många påstår att ansvaret ligger hos tullen, men jag skulle vilja se en bättre granskning av fakta när det kommer till dessa frågor, säger Jonas Karlsson på Tullverket till Proletären. 2018 beslagtog vi 25 000 bangers. I år är siffran 460 vid nio tillfällen. Dessa typer av smällare är i princip borta från marknaden. Vad som används nu är mycket kraftigare sprängmedel. Saker som kan blåsa bort husens fasader.

Men dessa typer av kraftigare bomber går inte heller att hitta i Tullverkets statistik, enligt Jonas Karlsson. Vad som då kvarstår är att sprängmedlen antingen stjäls från byggen, förs in i landet lagligt och sedan säljs vidare eller byggs inne i landet.

Sprängdåden i Sverige ligger på nivåer som inte är jämförbara med en modern rättsstat.

– Om dynamit och semtex smugglades in borde vi hitta sprängstavar och liknande i våra beslag. Men det gör vi inte. Ta Anders Breivik som exempel. Han åkte ned till Polen och köpte gödningsmedel som han sa skulle användas till jordbruk. Och det var ju uppenbarligen inte det han skulle använda medlen till, säger Jonas Karlsson.

Explosionerna har oftast en koppling till organiserad brottslighet och är en form av maktutövning. Hot och utpressning är motiven, och de utförs vanligen av unga män i åldern omkring 18 år. Men högre straff och hårdare bedömningar hjälper inte alltid, påpekar Germay Woldu, riksordförande för Kriminellas revansch i samhället (KRIS). Vad som krävs istället är att samhället tar sitt ansvar.

– Den organiserade brottsligheten uppstod inte idag, utan går att spåra 30 år tillbaka i tiden. Den går hand i hand med en dålig politik som ökar klassklyftor och som spär på segregationen. Det finns en stor hopplöshet bland ungdomarna i förorten.

Brottsförebyggande rådet (Brå) påpekar att bristen på integration och arbetslösheten bidrar till en högre brottslighet bland personer med utländsk bakgrund, något som Germay Woldu håller med om.

– Som exempel kan vi ta bostadsmarknaden. Det är bara ungdomar med rika föräldrar som kan få en vettig lägenhet. De andra kan få bo hemma tills de är 30. Har du då inte något jobb blir vägen mot ett kriminellt liv mycket enklare att välja i dessa situationer.

– Poängen är att vi inte bara ska prata om de här sakerna. Vi måste agera. Göra konkreta ingrepp. Vad man måste göra är att hjälpa ungdomarna i förorten genom att starta aktiviteter. Inte som nu när man lägger ned både skolor och fritidsgårdar. Då blir enda samlingspunkten torget, där ungdomar börjar se upp till äldre killar som har båda fötterna i kriminalitet.

Och läget är allvarligt. Enligt personer inom rättväsendet ligger sprängdåden i Sverige på nivåer som inte är jämförbara med en modern rättsstat.

– Vi måste tyvärr söka oss till krigszoner eller länder med lång historia av terrorism för att hitta en motsvarighet, säger kriminologen Amir Rostami till Aftonbladet.