Tacka Alliansen och MP för de kriminella företagarna

I gårdagens Uppdrag granskning fick vi se vad som blev resultatet av Alliansens och Miljöpartiets reform av arbetskraftsinvandringen 2008.

Kvinnor från Vietnam som fått betala mellan 20.000 och 25.000 US-dollar för ett arbetstillstånd i Sverige. Från nagelsalongerna där de arbetat tiotimmarspass sex dagar i veckan har de sedan fått ut rätt lön, men tvingats att betala tillbaka så mycket som 11.000 kronor i månaden till arbetsköparen.

Detta för att det på pappret ska se ut som att de anställda faktiskt fått den lön som erbjudits när arbetstillståndet utfärdats av Migrationsverket.

Vad innebar då reformen som den borgerliga regeringen och MP genomförde för elva år sedan?

Tidigare gjordes en behovsprövning innan arbetstillstånd utfärdades för utländsk arbetskraft. I realitet hade facken vetorätt. Fanns det ingen brist på arbetskraft i den aktuella branschen? Inget arbetstillstånd!

Med den nya lagen är det arbetsköparen själv som avgör om det finns ett behov. Migrationsverket utfärdar alltså arbetstillstånd på uppdrag av arbetsköparna.

Åren efter lagändringen steg antalet arbetstillstånd som en raket. Av de cirka 18.000 arbetstillstånd som utfärdades 2012 gällde endast en tredjedel för kvalificerad arbetskraft i bristyrken. En tredjedel var till LO-yrken utan arbetskraftsbrist, och hela den sista tredjedelen gällde bärplockare.

Och vittnesmålen från de vietnamesiska kvinnorna i Five Five Nails salonger är bara en upprepning av liknande historier från andra kvinnor och män i andra branscher som förslummats av löne- och villkorsdumpande arbetskraftsimport.

Allians-MP-reformen innebar att ännu ett hinder för den ”fria” rörligheten raderades. Med Sveriges EU-inträde 1995 och sedan unionens gradvisa utvidgning österut, är gränserna nästintill helt öppna för samvetslösa kapitalister som vill utnyttja människor under förhållanden som i många fall inte är något annat än människohandel – trafficking.

När de vietnamesiska kvinnorna i UG:s reportage gick till facket suspenderades de från sina jobb. De och deras familjer hemma i Vietnam hotades, och två av kvinnorna valde att gå ut med namn och bild i reportaget för att om något skulle hända med dem, skulle folk veta vilka som var de skyldiga. Det är alltså kriminella nätverk detta handlar om.

Och kriminaliteten finns sedan länge i andra branscher, till exempel inom byggbranschen. I våra grannländer Norge och Danmark har det uppmärksammats att den albanska maffian mer eller mindre tagit över Oslos måleribransch, och i Metrobygget i Köpenhamn figurerar den mytomspunna italienska maffian.

En märkbart pressad justitieminister Morgan Johansson hänvisar i Uppdrag granskning till nya lagar som trätt i kraft, men menar också att de vietnamesiska kvinnorna kan driva sina fall mot arbetsköparna som avtalsbrott. Eller varför inte gå till facket? Avståndet till verkligheten mäts inte längre i kilometer utan ljusår.

Manikyrister, skogsarbetare, bärplockare, diskare och städare som utnyttjas under slavliknande förhållanden är inga ”olycksfall i arbetet”. Det var det här som var själva syftet med liberaliseringarna av arbetskraftsinvandringen. Att flytta makt och inflytande från arbetare till arbetsköpare för en mer ”flexibel” och ”öppen” arbetsmarknad.