Debatt: Tre nyanser av brunt

Detta är en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna.

Mordet på Salwan Momika, Rickard Anderssons rasistiska terrordåd i Örebro och det grova förtalet mot Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson bjuder på flera viktiga reflektioner för arbetarklassen.

Att Salwan Momika blev skjuten är en reaktion på nyfascismens framfart i ett Sverige som är segregerat och uppdelat efter klass- och raslinjer. När grupper rasifieras, isoleras och därmed berövas möjligheter riskerar reaktionära religiösa strömningar att framstå som attraktiva alternativ. Den systematiska splittringen av arbetarklassen gör den generellt sårbar för borgerliga ideologier. 

Mordet på Momika fråntog den nyfascistiska rörelsen en arab som frontfigur. Att ha en icke-vit frontfigur hjälper fascistiska tendenser att legitimera sin politik och handlingar i delar av den vita allmänhetens ögon.

I själva verket är det inte någon skillnad mellan Rasmus Paludans och Salwan Momikas handlingar. Men faktumet att han var från Irak får det att verka som att det han sade var mer legitimt. Detta gjorde honom värdefull för högerextrema och rasistiska rörelser.

Det rasistiska terrordådet i Örebro är den i praktiken mest aggressiva yttringen av samma ideologi som ligger bakom koranbränningarna. Massmordet är inte ett vansinnesdåd som uppstått i ett vakuum.

Den våldsamma och aggressiva retorik som sprids från de flesta av riksdagens partier har uppmuntrat förövaren. Likaså det förtryck som förövaren själv drabbats av under kapitalismen. Osynliggörandet av rasistiska motiv rättfärdigar ojämlikhet, och påbjuder en väg som kan leda till nyfascism. De dubbla måttstockarna vittnar om en pågående avhumaniseringsprocess i Sverige.

En historiskt sett central aspekt av fascismens framväxt är att arbetsplatser systematiskt tystas ner. Detta är vad man vill uppnå genom att utsätta Erik Helgeson för varsel och polisanmälan ”med hänsyn till rikets säkerhet”. Allt för att Hamnarbetarförbundet valde att blockera exporten av krigsmateriel från svenska hamnar till terrorstaten Israel. 

Borgarklassens reaktion mot facket är ett slag mot klassolidariteten på ett nationellt och internationellt plan, med syftet att både korrumpera facket och isolera den palestinska arbetarklassen. Man kan undra var LO-förbunden är i denna situation som kräver en bred och massiv aktion. Frånvaron luktar förräderi.

Delar av arbetarklassen väljer att springa borgarklassens ärenden. I tider av kris blir det för medvetna lager av arbetarklassen tydligare vilka som är på arbetarklassens sida, och vilka som inte är det.

Vägen mot fascism är en aggressiv metod för att rädda kapitalismen ur kris. Den karaktäriseras av rasism/ultranationalism, olika försök till att krossa fack och oliktänkande, samt våldsbejakande politik.

Inte sällan används förvrängda former av vänsterns idéer, slagord och symboler. Allt för att dölja den huvudsakliga motsättningen i samhället under kapitalismen vilken intensifieras under krisen, nämligen klassmotsättningen. 

Navid Momeni