Bara i år har minst tio journalister dödats i Honduras. Journalister som kritiskt granskar utvecklingen i landet och den nuvarande regimen lever farligt. En av dem är svenske latinamerikareportern Dick Emanuelsson, som bidragit med många reportage och artiklar i Proletären.

2005 tvingades Dick Emanuelsson och hans fru, fotografen Mirian Huezo Emanuelsson, fly från Colombia efter att ha hotats till livet. Sedan dess har de varit bosatta i Honduras huvudstad Tegucigalpa.

I juni 2009  störtades president Manuel Zelaya i en statskupp. Under det dryga år som gått sedan dess har Dick Emanuelsson intervjuat många företrädare för nationella motståndsfronten och speglat den folkliga rörelsen för demokrati och rättvisa.

Detta uppskattas inte av den styrande, som försöker sprider en bild av att kuppstyret är historia och demokratin är återinförd.

I mitten av augusti inledde den honduranska eliten en kampanj mot Dick Emanuelsson. Två av de största tidningarna i Honduras publicerade artiklar mot honom innehållande falska anklagelser. Inrikesministern har beordrat migrationsmyndigheterna att kartlägga ”utlänningars deltagande” i motståndsrörelsens aktiviteter.

Med tanke på att Honduras blivit det farligaste landet i världen för journalister finns det anledning att ta hoten på allvar. Betyder uthängandet i medierna att Emanuelsson är en legitim måltavla, såsom de tidigare avrättade journalisterna?

Efter det så kallade demokratiska valet i Honduras i november förra året sitter Partido Nacional, de svenska moderaternas systerparti, vid makten. Vad säger den svenska regeringen och utrikesminister Carl Bildt om hoten mot den svenska medborgaren Dick Emanuelsson? Vad säger de om pressfriheten och demokratin i det Honduras som styrs av deras systerparti?

Latinamerikanska journalistförbundet (Felap) har i ett uttalande uttryck sin oro för paret Emanuelssons säkerhet.

Patrik Paulov
Proletären nr 36, 2010