Inför presidentvalet i december förra året förklarade Hugo Chávez att en röst på honom var en röst för en socialistisk omvandling av landet. Med den hittills största segermarginalen i ryggen har regeringen Chávez börjat infria vallöftet.
Förutom fokuseringen på att snabbt utvidga demokratin genom lokala råd, som Proletären tidigare redogjort för, har regeringen prioriterat att ställa strategiskt viktig produktion under demokratisk kontroll.
Socialistiska fabriker
Eldistributören i Caracas, EDC, och telefonbolaget CANTV, det sistnämnda privatiserat 1991, har under våren återförstatligats. Precis som tidigare nationaliseringar i Venezuela har det skett genom att de privata ägarna köpts ut.
I början av juli tog det statliga oljebolaget PDVSA kontroll över all oljeproduktion i Orinocodeltat. Utländska oljeföretag får numera verka i landet endast genom joint venture-bolag med PDVSA som majoritetsägare. Merparten av dem har accepterat de nya avtalen. Exxon Mobil och ConocoPhillips vägrade dock och har nu lämnat Venezuela.
I juni presenterade Chávez en plan för att upprätta 200 ”socialistiska fabriker”. Dessa nya statliga företag ska stärka den inhemska produktionen och minska importberoendet av bland annat mat, köksutrustning, papper, cyklar, oljepipelines och byggmaterial.
Medlemsvärvning
Förutom inskränkningen av kapitalets makt i Venezuelas, är den mest omtalade processen det senaste halvåret skapandet av Venezuelas förenade socialistparti (PSUV). Värvningskampanjen från slutet av april till mitten juni resulterade i hela 5,7 miljoner medlemsansökningar.
Behovet av ett parti i ledningen för revolutionen diskuterades redan innan presidentvalet. Revolutionärernas splittring i en uppsjö av mer eller mindre konkurrerande politiska och sociala organisationer har varit en svag punkt, särskilt som Chávez personligen utgjort den enda samlande kraften. Direkt efter valsegern började partiplanerna förverkligas.
Även om vissa av partierna bakom Chávez, däribland kommunistpartiet, varit kritiska och inte helhjärtat slutit upp i processen, har partibygget fått ett folkligt stöd över förväntan. Av de 7,3 miljoner som röstade på Chávez i presidentvalet har alltså 78 procent sökt medlemskap. Könsfördelningen är nästan jämn med 49 procent kvinnor. En tredjedel av de som vill bli medlemmar uppges vara under 30 år.
Man bör dock vara medveten om att medlemsvärvandet och partibygget, precis som den bolivarianska revolutionen som helhet, har sina brister. Den chilenska författaren Marta Harnecker, numera rådgivare på ministeriet för folkligt deltagande, skriver att det bland de tiotusentals värvaraktivisterna fanns dem som gick för långt och pressade folk att gå med. Alla ansökningar ska kontrolleras så att den som inte vill vara med ska strykas.
I slutet av juni möttes organisatörerna för bildandet av PSUV och konkretiserade planerna för nästa fas i partibygget. Här påpekade Chávez själv åter att ett starkt politiskt parti är nödvändigt för att bryta dagens fokusering på en person och trygga processens framtid, om något skulle hända honom.
Demokratisk diskussion
Under de senaste veckorna har medlemskandidaterna delats upp i över 22000 socialistiska bataljoner med max 300 personer i varje. Från och med lördag 21 juli kommer dessa bataljoner att samlas till stormöten för att diskutera partiets stadgar och program, inklusive frågan om hur socialismen i Venezuela ska byggas. Varje bataljon ska hålla tre möten innan de väljer en person som ska representera dem på regional nivå. Där väljs sedan delegater till den nationella kongressen.
I mitten av augusti inleds kongressförhandlingarna, som kommer att delas upp i flera sessioner under sammanlagt tre månader. Efter varje session ska kongressens diskussioner och beslut föras tillbaka för debatt i de socialistiska bataljonerna.
Det politiska program som kongressen arbetar fram kommer slutligen att ställas inför en medlemsomröstning i december.
Denna demokratiska organisation är ett brott med det tidigare, av tradition toppstyrda, partiväsendet i Venezuela. Bristen på intern demokrati är en förklaring till att låga folkliga förtroendet för de gamla partierna. Chávez har flera gånger pekat på vikten av att alla ledare för det nya partiet väljs.
Svår process
Vad det blir av partiet och dess politiska program är naturligtvis omöjligt att säga idag. Skapandet av denna jätteorganisation är allt annat än en enkel process. Här ska människor från vitt skilda vänstertraditioner, tillsammans med tidigare icke politiskt organiserade, dels mejsla fram en gemensam politisk linje, dels finna formerna för att kunna gå i spetsen för och fördjupa den pågående samhällsomvandlingen.
Lärdomen av revolutionen i Venezuela så här långt, från Chávez makttillträde 1999 tills idag, är dock att den hela tidet rört sig åt vänster. Partibygget är en del i denna process. De som råkat i skottlinjen under formerandet av PSUV är i första hand högerflanken inom alliansen bakom Chávez. Inte minst har socialdemokratiska Podemos kritiserats för att vackla i frågan om socialismen.
De kommande månaderna blir viktiga, inte bara för det nya partiet och utan också för Venezuelas framtid.
PATRIK PAULOV
Proletären nr 29, 2007
