Israels angrepp på Frihetsflottans humanitära konvoj 31 maj upprörde med
rätta en hel värld. Den israeliska regeringen har hittills vägrat varje
seriös undersökning av det händelseförlopp som ledde till att nio
civila aktivister från Turkiet dödades.
Måndag denna vecka kunde dock FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon stolt
deklarera att han till slut fått Israel att acceptera en undersökning.
”Generalsekreteraren har gjort klart att det kommer att bli en opartisk
och trovärdig utredning, som uppfyller internationella normer”,
förklarade talesmannen Martin Nesirky optimistiskt.
Men den vackra deklarationen faller platt till marken när det står klart vem som utsetts till vice ordförande i denna fyrmannakommitté: Álvaro Uribe. Jo, ni läste rätt. Den man som för FN:s räkning ska ta reda på fakta kring Israels blodiga piratdåd är Colombias avgående president.
Man kan förstå att FN vill att utredarna ska ha kunskap om brott mot mänskliga rättigheter. Problemet är bara att Álvaro Uribe är kunnig i frågan för att han själv är ansvarig för förbrytelser långt grövre än attacken mot Frihetsflottan.
Uribe har under åtta år varit president i ett land ökänt för såväl massakrer och övergrepp på civila som för narkotikabaronernas och dödsskvadroners nära band till den styrande eliten. Enligt en färsk rapport från FN:s utredare Philip Aston är Colombia också ett land där straffrihet råder. 98,5 procent av de soldater som gjort sig skyldiga till de utomrättsliga avrättningar som går under namnet ”falska positiva” förblir ostraffade.
Omfattningen av övergreppen har fått kritikerna att kalla Uribe för Sydamerikas Ariel Sharon. Det är föga smickrande då den senare mest är känd för att han som Israels försvarsminister 1982 var ansvarig för massakern på tusentals palestinier i flyktinglägren Sabra och Shatila.
Också Colombias roll i internationell politik för tankarna till det land Uribe nu ska granska. Precis som Israel är USA:s förlängda arm i Mellanöstern är Colombia supermaktens närmaste allierade i Syd-amerika. Det är tydligt i dagsläget när USA använder landet för återkommande provokationer mot Venezuela.
Opartisk och trovärdig utredning, hävdar Ban Ki-moon. Han kunde lika gärna ha kallat in George W Bush.
Patrik Paulov
Proletären nr 31, 2010
