Kriget i Syrien Vad andra medier inte berättar om östra Ghouta

Samtidigt som västvärldens ledande politiker och medier förfasar sig över den syriska arméns offensiv mot östra Ghouta i Damaskus utkanter utsätts de regeringskontrollerade delarna av huvudstaden för massiv beskjutning. Under förra veckan sköts hundratals raketer och granater mot tätbefolkade bostadskvarter.

– En raket exploderade 50 meter från min mammas hem i Rukn al-Din. Hon var livrädd när jag talade med henne efteråt. En professor som jag känner dödades. Han undervisade på medicinska fakulteten på Damaskus universitet. De skyldiga är terroristerna i östra Ghouta. 

Orden kommer från Motaz Kadoura. Han är bosatt i Sölvesborg, men har familj och vänner kvar i sin tidigare hemstad Damaskus. Hans berättelse är inte unik. Det här är vad Damaskusbor vittnat om sedan 2012 då väpnade extremistgrupper tog kontroll över förstäder och landsbygd runt huvudstaden.

Det här är också en förklaring till varför den syriska armén försöker återta östra Ghouta. Så länge området kontrolleras av extremistgrupper under olika namn lever övriga sex-sju miljoner Damaskusbor under ett ständigt hot om nya attacker.

Ovanstående skrivs inte för att försköna det som händer i östra Ghouta. Det är en del i ett blodigt och brutalt krig där invånarna i stridsområden drabbas hårt. Så länge kriget fortgår kommer nya offer att skördas.

Men påståendena om att det är civilbefolkningen, sjukhus och andra civila institutioner som är måltavlor för arméoffensiven stämmer inte. Redan förra veckan spred Syrien och Ryssland flygblad med instruktioner till de invånare som vill komma ut via humanitära korridorer. 

Nej, måltavlan är de kanske 15.000 syriska och utländska krigare som ockuperar östra Ghouta och terroriserar både lokalbefolkningen och invånarna i andra delar av Damaskus. 

Fakta är att Östra Ghouta inte styrs av ”oppositionella” eller ”moderata rebeller”. De grupper som dominerar området – Jaish al-Islam, Faylaq al-Rahman, Ahrar al-Sham och den syriska al-Qaidagruppen Jabhat al-Nusra – förenas av att de är sunnitiska extremistgrupper som vill bygga en shariastat.

De förenas också av att ingen av dem hade nått sin maktposition om det inte vore för Saudiarabien, Qatar, USA och övriga stater som försett dem med pengar och vapen.

Förra veckan drev USA, Frankrike, Sverige och Kuwait på för att få igenom en FN-resolution om vapenvila. Att dessa länder talar om nödvändigheten av att rädda liv handlar inte om att de plötsligt börjat bry sig det krigsdrabbade syriska folket. 

Om de hade velat rädda liv så borde de för länge sedan ha strypt stödet till de väpnade extremisterna och pressat dem att acceptera tidigare FN-resolutioners beslut om förhandlingar och en politisk lösning. 

Det handlar snarare om att västländer och Gulfstater vill hindra Syriens regering och dess ryska allierade från att göra vad de gjorde i östra Aleppo för drygt år sedan. 

Efter hårda strider såg sig terroristgrupperna och deras anhängare tvungna att ge upp och låta sig bussas iväg från Aleppo. Det blev inget blodbad.

För i motsats till mediebilden i västvärlden så välkomnades den syriska arméns intåg i östra Aleppo av den överväldigande majoriteten Aleppobor. Vilket gjort att invånare börjat återvända, skolor öppnat och återuppbyggnaden påbörjats.

Parallellerna mellan östra Aleppo och östra Ghouta är tydliga. I Damaskusområdet lever idag många internflyktingar från östra Ghouta som hoppas kunna återvända när området befriats. Och bland de syriska soldater som deltar i offensiven finns många som kommer från östra Ghouta, och vill befria sina familjer från terrorstyret.

När detta skrivs är Sveriges utrikesminister Margot Wallström upprörd över att FN-resolutionen om vapenvila inte följs. Hon säger till Aftonbladet att ”Assadregimen med stöd av Ryssland hoppas på en militär seger” och att hon med vapenvilan istället vill satsa på ”det politiska spåret”. 

Det hade varit spännande att veta vilka krafter i östra Ghouta hon fått med på ”det politiska spåret”. 

Är det Jaish al-Islam, som stämplar alla som deltog i den av Ryssland initierade syriska dialogkongressen i Sotji som ”revolutionens fiender”, och som placerat kvinnor från den alawitiska minoriteten i burar på lastbilsflak som mänskliga sköldar? Eller är det Faylaq al-Rahman som länge samarbetat med al-Qaida i Syrien? 

Det vore också spännande att få veta hur hon ska övertyga krigets främsta pådrivare, som Saudiarabien och USA, att byta hållning. 

Wallström verkar inte heller förstå innehållet i den resolution Sverige lade fram i säkerhetsrådet. I den finns samma formulering som funnits i flera tidigare resolutioner. Vapenvilan omfattar inte IS, al-Nusra och al-Qaida och andra grupper som samarbetar med terroristerna. 

I dagsläget kommer uppgifter om att de väpnade organisationerna i  östra Ghouta enats för att försvara sina positioner. Varför Syrien och Ryssland utan att bryta FN-beslutet kan fortsätta bekämpa terrorn i östra Ghouta och föra fred och säkerhet till hela Damaskusområdet.

Och situationen för civilbefolkningen på kort sikt?

Vapenvilor som möjliggör humanitära korridorer och hjälpinsatser måste underlättas av alla parter. 

Men man får inte glömma erfarenheterna från östra Aleppo. Medan invånarna led brist på mat och mediciner framkom efter befrielsen att de väpnade grupperna hade stora lager av mat och mediciner. Dessutom hindrades civilbefolkningen att fly. Terroristerna behövde dem som mänskliga sköldar. 

När detta skrivs på tisdagen nås vi av rapporter från Damaskus om att den första femtimmarsvapenvilan i östra Ghouta, utlyst av Syriens regering och Ryssland, saboterats av de så kallade ”rebellerna”.