”Vi undersköterskor är trötta på att vara tysta”

På 8 mars-demonstrationen i Göteborg träffar Proletären ett gäng undersköterskor som tar den internationella kvinnodagen tillbaka till dess rötter – en dag för arbetarkvinnorna. 

– Vi är trötta på att vara tysta, säger Maja Bromberg och får medhåll av arbetskamraten Ann Karlsson:

– Varje gång vi höjer rösten så får vi höra att ”det här är fel forum”, men det är aldrig rätt forum. Vi måste säga ifrån. Kommunen behandlar oss som om de äger oss, och vi ska vara tillgängliga dygnet runt.

– Vi är här för att visa att vi kvinnor behöver jämställda villkor, säger Thandiwe Andersson. Undersköterskor är inte prioriterade, men vi kräver schyssta villkor!

– Det handlar till exempel om arbetsmiljö och löner, säger Rosa Nordh. 

Ett av undersköterskornas krav är att minska heltidsmåttet, både för de som jobbar dag och de som jobbar natt. Det nuvarande heltidsmåttet är på 37,25 timmar i veckan. 

– Men då jobbar vi på obekväma tider och varannan helg, säger Rosa Nordh. 

Vi här här för att visa att vi kvinnor behöver jämställda villkor.

För att få ihop till en heltidstjänst måste de arbeta 75 procent natt och 25 procent dag. 

– Då får vi aldrig någon återhämtning. Men ensamstående har inte råd att jobba mindre, säger Ann Karlsson och berättar att undersköterskorna som jobbar inom landstinget får dubbelt OB på nätterna.

– Det kan bli en skillnad på 5000-6000 kronor i månaden jämfört med oss. 

Som Proletären skrev i nr 5, 2018, har Göteborgs stad dessutom kortat ner tiotimmarspassen till åtta- eller niotimmarspass, vilket gör att man måste arbeta fler pass för att komma upp i heltid. Med mindre tid för återhämtning som följd. 

– Vi vill att 75 procent på natten ska vara en heltid, säger Thandiwe Andersson. 

Det utbildas långt färre undersköterskor än vad som behövs. Arbetskraftsbristen är stor, samtidigt som så många som hälften av undersköterskorna har funderat på att sluta.

– Vi är en sällsynt ras, säger Maja Bromberg. Nästan utrotningshotade! 

Rosa Nordh pekar också på sjukfrånvaron som ett problem.

– Sjukskrivningarna ökar, och det är mycket psykisk ohälsa. 

– Men det räknas inte som en arbetsskada, säger Ida Ramic som själv varit utbränd. Det är helt otroligt att det 2018 fortfarande är tabu med psykisk ohälsa. 

– Eftersom de flesta av oss är kvinnor så får vi också ta hand om hem och barn. Många har det jättestressigt, säger Ann Karlsson.