Avdelning tvetydigt och missvisande

När frågan om en plan mot ”våldsbejakande extremism” dök upp på kommunstyrelsemötet i slutet på maj, anade jag oråd. Vad är de ute efter?

Tror de att jag som revolutionär kommunistisk representant skall sitta tyst och känna mig obekväm? Aldrig i livet att jag låter ett gäng Nato-krigshetsare sätta dagordningen.

Jag är helt överens om behovet av en plan för att bekämpa våldsbejakande krafter. Planen för det lokala arbetet i Lysekil är välskrivet och angeläget i en tid då krigshets och våldsromantik genomsyrar media.

Invasionspolitik och statsterrorism med utomrättsliga avrättningar å ena sidan och terrorattentat med religiösa förtecken mot civila mål å andra sidan har blivit en grym del av vardagen.

Skälet till att jag ändå yrkade på återremiss är att jag anser att övrig text i vissa delar blir ofullständig, rent missvisande och tvetydig om man menar allvar med att finna grundorsakerna och bekämpa våldsbejakande människor och grupperingar.

Avdelning tvetydigt:

Hur ska man tolka skrivningen ”En individ som ägnar sig åt våldsbejakande extremism kan vara våldsbenägen, men kan också undvika att själv använda våld och koncentrera sig på att andra gör det”. En sådan beskrivning kunde mycket väl stämma in på en aktieägare i Bofors AB, och vapenhandel med länder som Saudiarabien, men det är förmodligen inte så det är tänkt.

Avdelning missvisande:

I ”Planen för arbete mot våldsbejakande extremism” nämns tre våldsbejakande extremistiska miljöer i Sverige. Först beskrivs den så kallade vänsterextremismen med den korta och precisa formuleringen:

”Autonoma miljön – vill ha ett klasslöst och ekonomiskt jämlikt samhälle och ett styrelseskick med direkt demokrati där arbetarklassen får ett större inflytande.”
En sådan beskrivning blir enligt min mening gravt missvisande och missar målet.

Beskrivningen stämmer inte på de autonoma/anarkistiska våldsromatiska grupperna som finns i Sverige. Dessa består till största delen av över- och medelklassungdomar. Individuella och elitistiska personer som genom ”direkt aktion” inte har tålamod eller intresse av att ”vänta” på folkets reaktion på orättvisor.

Tillskriv gärna Kommunistiska Partiet Säpos analys om organisationer som strävar efter ett ”ekonomiskt jämlikt samhälle”, men blanda inte in oss i medel-klassungdomarnas personliga revolt. Snart nog hittar de flesta av dessa ungdomar hem och bli män och kvinnor i staten. Det visar historien.

Det blir helt klart fel och oerhört allvarligt och extremt om man klassar politiskt arbete för ett ”ekonomiskt jämlikt samhälle och ett styrelseskick med mer direkt demokrati där arbetarklassen får ett större inflytande” som våldsbejakande extremism.

Lite grovt uttryckt skulle till och med en socialdemokrat som för 20-30 år sedan pläderade för löntagarfonder kunna bli stämplade som en presumtiv terrorist.

Avdelning ofullständig beskrivning:

”Att alltid ha en aktuell lägesbild tillgänglig är mycket viktigt i arbetet mot våldsbejakande extremism.”

Jag instämmer.

Under rubriken Våldsbejakande islamistisk extremism, kan man läsa:

”De pågående konflikterna i Mellanöstern var under 2016 den i särklass mest drivande faktorn bakom terrorismen.” Så långt är jag helt överens med författarna. Men det är alldeles nödvändigt att också beskriva ”västvärldens” avgörande skuld till kaos och elände där terrorism får näring för att förstå varför den urskiljningslösa terrorn allt mer drabbar även vår del av världen.

Så sent som just 2016 erkände Tony Blair offentligt att Storbritannien och Nato genom sitt deltagande i USA:s krig varit med om att skapa avsedd destabilisering, och med den terrororganisationen IS och flyktigkatastrofen. Sverige och svensk vapenindustri är inte heller de utan skuld.

Vidare skriver man: ”Även om IS från första början betonade vikten av att behärska territorium i ’hjärtländerna’ Syrien och Irak, ägnar sig gruppen också åt att expandera internationellt – och åt internationell terrorism. IS behärskar stora områden i det splittrade Libyen.”

Jag håller helt och hållet med om den beskrivningen. Libyen är idag ett land i totalt sönderfall och anarki och Sverige var delaktigt med flyguppdrag för Nato, vilket självklart ökar risken för terrorattacker även i Sverige.

Den mest logiska slutsatsen och förhållningssättet utifrån denna kunskap måste vara att agera för att Sverige på ett trovärdigt sätt blir känt som ett land som föredrar diplomati och alliansfrihet framför vapenexport, upprustning och militäta allianser. Inte minst i möten med frustrerade ungdomar är det viktigt att känna till möjliga orsaker till deras frustration.

I övrigt och med kompletteringar i planen för ”arbete mot våldsbejakande extremism”, i linje med de invändningar jag redogjort för, kan den bli ett viktigt verktyg för att bekämpa våldsbejakande extremism. Ett samhälleligt hot där högerextremismen i dagsläget står för de flesta aktioner som drabbar civilbefolkningen.

Nu fick jag inte tillräckligt gehör för mitt förslag att låta planen kompletteras med en text om underliggande faktorer för det grymma fenomenet terror mot oskyldiga civila. Men jag täppte till truten på Nato-anhängarna en stund.

Yngve Berlin

Kommunistiska Partiet i Lysekil