”Det är en myt att Island klarat krisen”

När den kapitalistiska krisen bröt ut 2008 fick de tre största isländska bankerna snabbt stora problem. Precis som i USA och i resten av Europa hade en bubbla skapats genom spekulation och lån. Den icke-fungerande kapitalismen hade hållits vid liv genom konstgjord andning.

Tusentals islänningar tog till gatorna för att protestera mot de korrupta bankerna och mot den kris som hotade hela nationen Island med nationell bankrutt. I resten av Europa fanns de, även inom vänstern, som rent av pratade om en revolution, inte minst när den isländska regeringen, en högerregering, lät bankerna falla och övertog deras tillgångar.

– Krisen ledde till stor förvirring, konstaterar Thorvaldur Thorvaldsson när Proletären träffar honom i Köpenhamn. Han är ordförande i det nybildade isländska partiet Folkfronten och är gäst på danska Kommunistisk Partis kongress.

– Många nya grupper bildades ur ingenting. Deras uppfattning var att krisen berodde på korruption, på enskilda korrupta personer. Vi försökte förklara att krisen var en del av kapitalismens natur och att den inte kan lösas genom att byta ut enskilda personer.

Thorvaldur Thorvaldsson har länge haft kontakter med danska Kommunistisk Parti men är också väl bekant med Sverige. Han pratar svenska lika bra som danska.

– Det är tack vare Dan Berglund, säger han och berättar att han uppträtt på isländska krogar med den proggige vissångarens texter.

Att Dan Berglund sjungs på isländska krogar bådar förstås gott. Men vad har egentligen hänt på Island sedan krisens utbrott? I media, även progressiv media, ges ofta en bild av att Island lyckats ta sig ur krisen.
I motsats till andra länder, inklusive Sverige, som räddat banker genom enorma stödpaket lät Islands regering bankerna falla.

Med bankernas tillgångar grundades nya statliga banker och istället för nedskärningar genomförde regeringen vissa sociala satsningar och höjde minimilönen för att kompensera för de stigande priserna. Men trots detta är bilden av att Island klarat sig ur krisen en myt, menar Thorvaldur Thorvaldsson.

– Många tror att de folkliga demonstrationerna hade större inverkan än vad som blev fallet. Men kapitalet har fortfarande lika mycket makt som förut. Det måste till mer grundläggande förändringar.

I valet 2009, ett år efter bankernas kollaps, vann Socialdemokratiska alliansen och de Vänstergröna och bildade regering. Inte minst de Vänstergröna hade fått ett uppsving under krisen. De tidiga folkliga åtgärderna mot krisen förbyttes snart i en politik för att rädda kapitalismen.

– Regeringen ville placera bördan på folket och genomförde dramatiska nedskärningar i vården och skolan. Och de ansökte om medlemskap till EU, berättar Thorvaldur Thorvaldsson.

– De Vänstergröna miste därmed all sin trovärdighet.

Den rödgröna vänsterregeringen åter-privatiserade också bankerna illa kvickt. Av de många som äger sina lägenheter på Island var många fortfarande skuldsatta, och inte alla klarade av att betala av sina lån på grund av den kraftiga inflationen. Tusentals lägenheter beslagtogs och såldes vidare till investerare.

– Många som inte hade råd att köpa sina lägenheter måste nu hyra dem för ännu högre hyra, säger Thorvaldur Thorvaldsson.

Bilden av Island som lät bankerna ta smällen för att rädda folket är alltså inte sann. Åren efter krisen var tvärtom mycket tuffa.

– Över hälften fick sina inkomster sänkta, både genom färre arbetstimmar och lägre löner och 10 procent blev arbetslösa.

• Hur kunde de Vänstergröna stödja den här politiken?

– De vill framställa sig som pålitliga och ansvarsfulla för kapitalet och de ville ha regeringsposter. Det var därför de ville gå med i EU till exempel.

– Men utvecklingen hade pågått länge. De Vänstergröna hade blivit mer och mer liberalt även innan krisen och kritiserade inte samhällsutvecklingen. Nu är de splittrade och många har passiviserats.

Den rödgröna regeringens popularitet dalade snabbt. I valet 2013 vann därför en högerkoalition. En bisarr situation har uppstått där den nya högerregeringen tagit tillbaka några av de liberala reformer de rödgröna infört. Och ansökningen till EU är lagd på is.

Thorvaldur Thorvaldsson berättar att valet 2013 präglades av att en mängd nya partier hade bildats. Ett av dessa var hans eget parti, Folkfronten. Bland medlemmarna finns många som tidigare hade varit medlemmar i de Vänstergröna, men också de som inte varit organiserade förut.

– Vårt program baseras mycket på debatten och erfarenheterna inom de Rödgröna, men framförallt baseras det på erfarenheterna från krisen, säger Thorvaldur Thorvaldsson.

– Vi prioriterar facklig kamp och arbete inom arbetarrörelsen. Vi menar också att kampen mot EU är avgörande. Tas steget in i EU är det svårt att gå tillbaka.

Folkfronten är inget kommunistiskt parti, utan just en front. Partiet samlar en bred vänster för breda krav. Men Thorvaldur Thorvaldsson, och flera andra ledande medlemmar, är kommunister.

– Det fanns ingen grund att bilda ett kommunistiskt parti på Island idag, men vi hoppas att Folkfronten ska bidra till en sådan grund. Men framförallt har vi sett att det har skapats en entusiasm, även hos de utan någon politisk bakgrund.

Med ett brett program ska partiet kämpa för förändringar som ska gynna klasskampen i en situation där motsättningarna på Island skärps, menar Thorvaldur Thorvaldsson.

– Vi är de enda som pekar på att dagens problem på Island beror på kapitalismens kris, och inte på enskilda individer.

Strax efter bildandet ställde Folkfronten upp i enstaka kommuner i valet 2013. Resultaten var blygsamma men i kampanjen lyckades partiet bygga ut sitt kontaktnät och vinna nya medlemmar. Thorvaldur Thorvaldsson är därför optimistisk.

– Vi är annorlunda än de andra partierna. Alla andra säger att när det går bra för kapitalisterna går det bra för samhället. Vi säger tvärtom, när det går bra för kapitalisterna går det dåligt för resten.