”Ett liberalt välfärdssystem leder till ökad ojämlikhet”

Individuella löner är ett av ämnena i John Lapidus doktorsavhandling där han tittar närmare på de ökade inslagen av konkurrens, individualisering och privatisering i den svenska välfärdsmodellen och socialdemokratins roll i detta. I ett debattinlägg i Svenska Dagbladet ifrågasatte han fackförbundet Kommunals argument för individuella löner.

– Jag kunde hitta två huvudsakliga argument. Det ena var att medlemmarna själva vill ha individuella löner vilket ju är ett tungt argument om det stämmer.

Men i de medlemsundersökningar som Kommunal har gjort finns det enligt John Lapidus en hel del brister. Dels skiljer sig metoden för undersökningarna åt, vilket gör dem vanskliga att tolka, och dels har frågorna formulerats på ett sätt som kan tolkas som ledande.

– Som man frågar får man svar, och jag får intrycket att de ansvariga på Kommunal velat ha ett visst svar.

Det andra argumentet var att individuell lönesättning leder till högre produktivitet och att det i sin tur leder till högre löner. Tittar man på forskningen finns det både teorier som säger att individuella löner gör att alla arbetar hårdare, men också sådana som säger att det systemet skapar förlorare som hämmar produktiviteten eftersom de kommer känna sig misslyckade och göra ett sämre arbete, och kanske till och med bli utbrända och sjukskrivna.

– Jag tror inte Kommunal har fördjupat sig närmare i detta, utan de har bara accepterat att individuella löner ökar produktiviteten eftersom det är den synen som hörs i det rådande klimatet, säger John Lapidus.

Tjänstesektorn går inte heller att effektivisera hur som helst utan att kvaliteten blir lidande, och då faller också argumentet att produktivitetsökningar skulle leda till högre löner.

Frågan är då varför ett socialdemokratiskt fackförbund agerar på det här viset.

– Den nyliberala vågen på 1980-talet drog med sig delar av arbetarrörelsen, resonerar John Lapidus. Det skapade en kraftig ideologisk svängning inom fackföreningsrörelsen och socialdemokratin och man lämnade många av de reformist-socialistiska värderingar man haft tidigare.

Han menar också att det kan finnas någon sorts ideologiskt trauma hos den reformistiska arbetarrörelsen sedan kapitalisterna sade upp klassamarbetet.

– Om man under femtio år hade byggt sin politik på kompromisser och samarbete uppstod det säkert förvirring när arbetsgivarna drog sig ur. Även om det i den vevan fanns radikala element inom Socialdemokraterna och facket så fanns det andra krafter som var starkare, till exempel den så kallade kanslihushögern kring Kjell Olof Feldt och Klas Eklund.

I sin avhandling tittar John Lapidus också på framväxten av privata sjukvårdsförsäkringar i Sverige och hur den alltmer privatiserade driften av vården varit en förutsättning för denna framväxt.

– När man började privatisera driften av vård, skola och omsorg sades det ofta även från socialdemokratiskt håll att oavsett hur mycket driften privatiseras kommer vi fortfarande att finansiera all vår välfärd via skattsedeln. Man förnekade att det fanns ett samband mellan privat drift och privat finansiering.

– Men att driften har privatiserats är ju förutsättningen för att marknaden med privata sjukförsäkringar ska kunna växa fram. Om man inte hade skapat en privat marknad på alla vårdnivåer så hade inte försäkringsbolagen kunnat skicka alla hundratusentals privata försäkringstagare någonstans.

Samtidigt menar John Lapidus att de privata vårdgivarna tenderar att bli mer och mer beroende av de privata försäkringsbolagen som ger en högre inkomst per patient. En sådan utveckling kan få stora konsekvenser.

– Det kan gå så långt att de privata vårdgivarna inte tar emot patienter från det offentliga för att det ger sämre vinst, säger John Lapidus.

Ökade inslag av privatisering, individualisering och konkurrens leder till ett alltmer liberalt välfärdssystem, något som John Lapidus ser flera risker med.

– Bland annat leder det till ökad ojämlikhet eftersom det ofta är de välbeställda som har möjlighet att utnyttja välfärdslösningar som exempelvis rut-avdrag. Det går inte heller att få samma insyn i de privata välfärdsbolagen som i den offentliga vården, vilket jag märkt i min forskning. Sen är det ganska starka aktörer som driver på att göra systemet ännu mer liberalt och privatiserat.

Varför socialdemokratin valt att stödja och även driva på den här utvecklingen kan troligen förklaras på liknande sätt som frågan om Kommunal och de individuella lönerna.

– Det handlar om en ideologisk omsvängning som påverkat inte minst ledarskiktet, säger John Lapidus. Vissa ser det som att det inte finns någon annan väg att gå medan andra mer nyliberalt influerade menar att det är den bästa vägen.

Han lyfter också fram de marxistiska tankegångarna om att människan präglas av sitt sociala vara.

– De höga arvodena inom Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen påverkar säkert deras ideologi och deras ställning i politiken och gentemot arbetsgivarna.