Kollektiv arbetarkamp är vägen
Den ungdomliga inslaget var påtagligt när fler än 120 kommunister från nästan lika många arbetsplatser landet runt i helgen samlades till arbetarkonferens under devisen Bryt samförståndet.
En i samtidsandan tydlig konkretisering av parollen Klass mot klass, Kommunistiska Partiets politiska grundpelare.
Men tro för den skull inte att konferensen präglades av torr princippolitik. Här stod nämligen viljan till handling i centrum. Men i rådande högertider räcker inte viljan hos enskilda aldrig så radikala arbetare för att bekämpa det förrädiska samförståndet.
För det behövs gemensamt agerande på den enskilda arbetsplatsen såväl som inom större arbetarkollektiv. Så blir det för klassmedvetna arbetare en huvuduppgift att utmana den förlamande passiviteten inom arbetarleden vilket också var det bärande temat under de båda konferensdagarna.
Vilket tydliggjordes genom ett upprop till Sveriges arbetare: Ta strid för trygga jobb! Konferensen antog också ett uttalande till stöd för den dagsaktuella kampen mot avskeden på SKF.
Tonen slogs an av Ulf Nilsson, byggnadsplåtslagare från Göteborg, som på sitt omisskännligt engagerande sätt talade om otryggheten på jobben med levande konkreta exempel på värdet av kollektiv kamp från olika arbetsområden. Störst intryck gjorde hans beskrivning av diskussionen inför och på Byggnads senaste kongress där Ulf Nilsson som delegat i strid mot förbundsledningen drev kravet på förbud mot bemanningsföretag.
Ett krav som stöddes av hela delegationen från Byggnads Väst. Först lutade de mestadels socialdemokratiskt organiserade ombuden från Byggnads Väst mot att acceptera bemanningsföretag så länge det finns kollektivavtal. Men Ulf Nilsson tog upp den principiella frågan om att fackföreningen aldrig får acceptera att arbetarna delas upp i A- och B-lag och slungade ut en konkret fråga:
– Vem av er här skulle kunna tänka er att jobba i ett bemanningsföretag?
Då vände opinionen och Byggnads Väst beslutade stödja motionen med krav på förbud av bemanningsföretag. En för arbetarsaken viktig seger. Men tyvärr lyckades det inte att på liknade sätt också vända kongressmajoritetens beslut.
Ytterligare inspiration och underlag för reflektion gav panelsamtalet mellan tre stridbara arbetarföreträdare. Jessica Moya, fackligt engagerad lagerarbetare och en av ledarna för den vilda strejken 2009 på Lagena, Erik Helgesson, hamnarbetare och förbundsstyrelseledamot i Hamn samt Janne Strömqvist, spårvägsreparatör och huvudskyddsombud beskrev sina egna erfarenheter av från arbetsplatser med delvis ganska skilda karaktärer.
Samtalsledaren Dennis Andersson, själv byggnadssnickare, lotsade diskussionen genom snart sagt alla viktiga dagsfrågor.
Försvaret av Las, kampen mot storföretagens märke i avtalsrörelsen, bemanningshotet mot tryggheten och inte minst försämringarna sedan Sveriges EU-inträde. Stora kampfrågor i all ära, men budskapet från panelen var mycket jordnära.
Det avgörande för om arbetarklassen ska kunna flytta fram sin positioner är ett gemensamt agerande mot arbetsköparna. Då är inga frågor för ”små”.
Frågor om skyddsskor, längden på fikapauser, förläggningen av arbetstiden, allt som arbetskollektivet kan enas kring, ställa krav på och ta kamp för stärker den enighet som är avgörande om klassen framgångsrikt ska kunna agera i egen sak. I smått som stort.
Lördagens konferensdel avslutades av partiordförande Robert Mathiasson. Hans tal utgick från den dagsaktuella sociala och politiska verkligheten med otrygghet på arbetsplatserna och ett utanförskap i storstädernas förorter som förstärkts av upphaussat terrorhot.
– Det är en tuff tid vi lever i. Då är det hög tid att vi skakar av oss modlösheten. Vi kommunister vill bryta samförståndet och kraften att göra detta finns ute på våra arbetsplatser. Grunden för att bra arbetsplatsarbete är varje enskild kommunists tilltro till partiets politik och möjligheter.
– Med andra ord en tilltro till vår marxistiska analys av kapitalismen som ett omänskligt, ovärdigt och onödigt system som med nödvändighet måste avskaffas. Men också vår tilltro till möjligheten att vinna arbetarklassen för det enda alternativ som finns.
Robert Mathiassons analytiska och entusiasmerande anförande publiceras i sin helhet i nästa veckas Proletären 49.
Söndag förmiddag ägnades helt åt diskussioner i yrkesgrupper. Arbetarkonferensen knöts ihop av Erik Pettersson, elektriker och Kommunisternas fackliga sekreterare:
– På arbetsplatserna får vi aldrig släppa tanken på att hur vi ska samla radikala arbetare för är att få tillstånd kollektivt agerande i den ständiga kampen mot arbetsköparen. Men samtidigt aldrig glömma att vår skyldighet som kommunister är att förankra partiet på arbetsplatsen.