Alingsås lasarett kommer att drabbas hårt av de sparkrav som den borgerligt ledda sjukvårdsnämnden drivit igenom i Västra Götalandsregionen. Enligt sparpaketets direktiv ska 38 miljoner kronor skäras bort från verksamheten. Detta kommer bland annat innebära stängning av nattjouren och personalneddragningar på de redan underbemannade avdelningarna.
– Vi har nog alla känt på oss att det skulle bli så här men när beslutet väl kom så verkar det inte som om man har haft någon “plan B” från sjukhuset. Allt det här är naturligtvis allvarligt, men det är ju ingen nyhet egentligen, säger Eva-Lena Johansson, sjuksköterska på akuten vid Alingsås lasarett.
– Det har pågått i så många år nu. Det är oerhört frustrerande. Det är politikerna längst upp som driver detta. Det är ju de som inte vill skjuta dit pengarna. Vi som arbetar inom vården gör så gott vi kan utifrån förutsättningarna, men det är ju uppenbart att det behövs ett nytt system.
Eva-Lena Johansson säger till Proletären att stängningen av nattjouren inte hade varit något större problem om de återöppnat nattakuten.
– En dygnetruntöppen akutmottagning är det mest optimala för alla, speciellt för personalen vilkas scheman idag är helt absurda. Ofta med övertid fram på småtimmarna då vi måste stanna kvar tills patienterna lämnat akutmottagningen.
Nattakuten stängde 2004. Tanken var först att hela akutmottagningen skulle stängas. Då utbröt massiva demonstrationer i hela staden. 10.000 personer, en tredjedel av stadens befolkning, engagerade sig i protesterna. Politikerna kände av pressen och gick med på att bara stänga akuten nattetid.
Nu när även nattjourmottagningen stängs kommer de som är i behov av vård från klockan 22.00 till 08.00 behöva söka sig till något av regionens övriga sjukhus med dygnetruntöppen akutmottagning. Ett sådant är Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås som ligger nästan fem mil bort.
Anna-Clara Bäckerstam, föräldraledig sjuksköterska, säger till Proletären att de allt sämre arbetsförhållandena ständigt gör sig påminda.
– Personalbristen är så stor redan idag att sjukhuset har tvingats stänga en tredjedel av vårdplatserna på ortopeden. Det är ständiga överbeläggningar och alla vårdanställda är helt slutkörda. Och så kommer detta som en kalldusch att ytterligare 30-40 tjänster ska bort!
– Många är redan sjukskrivna för att arbetsbelastningen är för stor. Hur ska det då inte bli om man minskar på antalet anställda ännu mer? Jag går hemma och är föräldraledig med dåligt samvete, för jag vet att mina kollegor måste täcka upp för mina nattpass! Visst har det varit nedskärningar under många år men med detta sparpaket känns situationen katastrofal.
Sparpaketet är förstås inget bekymmer för sjukhusdirektören Hans Holmberg, som landar mjukt och skönt om han tvingas bort från tjänsten.
Hans avtal innefattar bland annat en fet fallskärm på 4,6 miljoner kronor, uppdelat på sex månaders uppsägningslön följt av en klumpsumma på 30 månadslöner. Pengar som han får behålla även om han snubblar över en ny tjänst dagen efter avsked.
Värt att nämna är att Hans Holmberg tidigare var områdeschef för Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, ett sjukhus som också kommer drabbas mycket hårt av kraftiga nedskärningar.
Elsa-Lena Åström, pensionerad distriktsarbetsterapeut inom äldrevården och engagerad medlem i Kommunistiska Partiet i Alingsås, berättar för Proletären att Kommunisterna ser mycket allvarligt på nedskärningarna.
– Det är fruktansvärt. Främst för alla gamla och kroniskt sjuka människor i staden. Anledningen till att det inte är lika stora protester den här gången som när akuten skulle stängas är för att det nu främst kommer att påverka de tysta, de äldre, de multisjuka. De som inte har någon talan. Även sjuka barn kommer drabbas. Många kommer att dra sig från att söka vård och istället försöka vänta till nästa dag. Det kan innebära en stor risk för dem och det kommer också belasta vårdcentralerna med mer behov av akuttider.
Kommunisterna i Alingsås kommer att arbeta mycket med den här frågan, säger Elsa-Lena Åström.
– Vi var med i de stora protesterna när akuten skulle stängas. Även om politikerna vägrade lyssna på folkets krav kände de sig pressade nog att inte stänga akuten helt och hållet.
Elsa-Lena Åström menar också att en annan stor anledning till att protesterna är mycket mer reserverade den här gången är förändringen i samtalsklimatet på många arbetsplatser. Tidigare hade man många fler vårdarbetare med sig.
De hade organiserat sig på jobbet och protesterade tillsammans med invånarna i staden. Nu blir man mer eller mindre hotad till att inte yttra sig.
– Några på lasarettet har höjt sina röster, bland annat i form av anonyma tips till lokaltidningen och det är ju bra. Jag kan på sätt och vis förstå att många inte vågar säga ifrån, de är ju rädda för att bli av med jobbet. Men det är ju precis vad de som styr vill.
– Vi måste kämpa tillsammans med dem som arbetar på sjukhuset. De behöver uppslutning från alla oss som har Alingsås lasarett som vårt sjukhus. Det krävs stark press underifrån om uppsägningarna av personal och stängningen av jouren ska kunna stoppas.
