Det var med stor chock och bestörtning som vi på valdagens förmiddag nåddes av nyheten att vår kamrat Robert Lilja gått bort.
Robert var en verklig kraft, vars gärningar för avdelningen och rörelsen inte kan överskattas.
Robert gick med i RKU våren 1999 och har alltsedan dess varit en orubblig klippa i rörelsen. Under första halvan av 00-talet satt han i RKU Stockholms styrelse. Från 2010 och framåt satt han flera omgångar i styrelsen för Kommunistiska Partiets Stockholmsavdelning, något han också gjorde fram till sin död. På partiets kongress 2024 valdes han till ordinarie ledamot i partistyrelsen.
Roberts engagemang för partiet var inte begränsat till att leda, tvärtom såg han det praktiska som grundläggande. Han arbetade med i stort sett alla delar som krävs i en organisation. Från det ekonomiska och organisatoriska till det politiska agiterandet på gatan. Ständigt sökandes nya lösningar och förbättringar, med en obrottslig lojalitet och en starkt brinnande övertygelse.
Sammanhållningen i rörelsen, respekten för de som kommit före och glädjen i att träffa nya människor och kamrater var central för Robert. Därför var det inte konstigt att partiets sommarläger låg honom mycket varmt om hjärtat. Han arbetade som volontär på lägret under i stort sett hela sitt politiska liv, och var under de senaste åren drivande i lägerkommittén, bland annat med ansvar för köket. Han var en duktig kock som kunde få även den mest köttätande kommunist att uppskatta hans veganska matlagning.
Att gemenskapen var så viktig för Robert syntes också tydligt i hans inställning till ungdomsförbundet RKU, som han alltid ställde upp helhjärtat för på kongresser och andra arrangemang.
Under 00-talet arbetade Robert som busschaufför, ett slitsamt yrke som han satte stor stolthet i. Erfarenheterna bar han med sig och sammanfogade sömlöst med sin politiska skolning. Naturligtvis kom yrkesskickligheten också partiet och RKU till gagn, som när Robert körde busslaster med kamrater mellan Stockholm och Göteborg. När han senare utbildat sig till IT-ingenjör använde han också sina kunskaper i kampen och arbetade hårt med att förbättra avdelningens infrastruktur.
Robert var också idrottsman, och tillhörde det svenska juniorlandslaget i rullskidor 1998-2000. Han var aktad försvarsspelare i Rebell FF, RKU Stockholms egna korpenlag i fotboll under tidigt 00-tal. På grund av problem med hjärtat som drabbade honom redan som ung kunde han inte träna så hårt som han nog önskat. Men idrotten fortsatte vara en del av hans liv och han sågs ofta i Djurgårdens tröja, laget han höll på hela livet. Att vara drivande i arrangemanget av Stockholms Fredslopp blev ett självklart giftermål mellan politiken och idrotten.
Just freden och det internationella var ett tydligt drag i Roberts politiska liv. Solidaritet, men kanske allra främst en genuin nyfikenhet och respekt inför andra kulturer. Han representerade RKU på brigadresa till Venezuela, och vid flera tillfällen partiet vid möten med kamrater från Kuba. När partiet och Proletären bjöds in till den eritreanska kulturfestivalen i Stockholm väcktes genast Roberts intresse. Detta intresse fördjupades vid flera senare tillfällen, där han lade mycket vikt vid att studera Eritreas historia, och prata med alla han kom åt för att bättre förstå landet och svensk-eritreanernas situation.
Han arbetade outtröttligt med partiets bidrag till Palestinasolidariteten och för en bojkott av Israel, och med att stötta den antiimperialistiska kampen i Västafrika.
I sitt jobb som IT-ingenjör bodde Robert flera år i Brasilien, ett land som gjorde stort avtryck på honom. Han talade flytande portugisiska och höll sig även efteråt uppdaterad om landets inrikespolitik. Inför föreningen AES-solidaritets planerade resa till Ouagadougou i vinter hade Robert börjat jobba på sin franska. Föreningen hade han bara några år tidigare varit med och hjälpt till att starta, och satt som kassör i styrelsen. När det gällde den internationella solidariteten begränsade sig inte Robert bara till partiet utan högg som vanligt i där han tyckte att det var viktigt.
Roberts omtanke om sina kamrater sträckte sig också utanför den politiska kampen. En god vän med stort tålamod och ett smittande skratt, alltid redo för samtal om allt mellan himmel och jord.
Det hjärta som brann så starkt blev sorgligt nog det som tog Robert ifrån oss, alltför ung. Han lämnar efter sig ett parti och en avdelning i sorg och saknad. Våra tankar går till Roberts anhöriga.
Tack för din enorma insats och din kamratskap, Robert. Hela partiet är med rätta stolta över att få gå i dina fotspår.
Stockholmsavdelningen genom Nils Råstander
Begravningen äger rum den 5 oktober kl 14.00 i Sandsborgs kapell. Därefter hålls en minnesstund, för anmälan till denna kontakta stockholm@kommunisterna.org.
