Tryggheten på jobbet handlar om mer än bara avtal och anställningsvillkor. Trots att det enligt lagen är arbetsköparens skyldighet att arbetsmiljön är bra finns det många arbetare som vantrivs så med arbetsmiljön att de drar sig för att gå till jobbet.

Proletären har pratat med en arbetare på Auson som av rädsla för repressalier från företaget vill vara anonym. Han bekräftar bilden av en usel arbetsmiljö, även om han säger att det trots allt blivit bättre.

– Men det beror mest på att ägarna inte får komma till oss på golvet längre, kommenterar han.

Precis som många andra var han lönebidragsanställd tills facket såg till att han fick en vanlig anställning på företaget.

– Lönebidraget var ju bra i början som ett stöd. Men när åren gick så undrade jag varför jag skulle gå på lönebidrag när jag har den kunskapen som jag har. För jag har en jävla kunskap efter att ha jobbat här så länge.

Han berättar om testerna av luften i fabriken som visade att exponeringen av lösningsmedel var alldeles för hög i flera av lokalerna. Mätningen i koket fick till och med avbrytas då testpersonen blev illamående av ångorna.

– Men om vi hade sagt så en vanlig arbetsdag hade det inte varit acceptabelt och ägarna hade sagt att vi skulle gå tillbaka till jobbet. Nej vi ska gå i skiten varje dag.

Han berättar om rädslan som finns bland arbetarna på Auson.

– Varje gång man kommer in på jobbet känner man trycket. När ska jag få veta att jag gör ett dåligt jobb? Fast jag vet att jag gör ett bra jobb. Det sitter fortfarande så djupt.

Själv har han varit sjukskriven på grund av den höga arbetsbelastningen.

De ständiga kränkningarna från ägarna har pågått så länge han varit anställd.

– Jag är jävligt känslig som person, men ändå har jag tolererat all den här skiten i alla år.

Men han erkänner att det har satt sina spår.

– Ibland undrar man varför man har mått så dåligt som man gjort. Det har man ju förstått mer och mer att det är på grund av det här jävla bolaget.

• Hur har du och alla andra orkat ha det såhär i alla år?

– Det har liksom blivit naturligt med tiden. Det är fullständigt vansinnigt men man har blivit immun mot alltihop. Men nu blir det långsamt bättre och man börjar känna lite hopp.