Striden inom Byggnads handlar formellt om attesteringen av några fakturor för en kursledare som förbundsstyrelsen bedömt som olämplig. Det för en incident på en kurs, om vilken en opartisk utredning konstaterade att ”vare sig kränkande särbehandling eller sexuella trakasserier har ansetts föreligga”.
I verkligheten handlar dock konflikten om något helt annat: det är en strid mellan de som vill se ett fackförbund med skolade och aktiva medlemmar som tar en mer aktiv roll i kampen mellan arbete och kapital – och de som är nöjda med avtal mellan skål och vägg, och är nöjda som det är.
Förbundssekreteraren Jakob Wagner och den utpekade kursledaren hör båda till och är aktiva i den förstnämnda gruppen. Förbundets vice ordförande Lars Hildingsson den andra.
Proletärens källor är samstämmiga: Hildingsson och förbundets revisorer, som har vänskapsband med varandra, arbetar ihop för att få bort Wagner. De gör det med ryktesspridning, tendentiösa artiklar i förbundstidningen Byggnadsarbetaren och en revisionsrapport som är så hemlig att inte ens förbundets ordförande, Kim Söderström, fått se den.
Den 8 december ska Byggnads fullmäktige avgöra Wagners öde i förbundet; en ledamot av förbundsledningen som hade stort stöd när han valdes till posten på förbundets extrakongress 2023.
Proletären har i flera artiklar berättat om det som nu pågår inom förbundet. Jakob Wagner, däremot, har legat lågt. Men i ett mejl till förbundets samtliga regionsstyrelser och till medlemmarna i förbundsfullmäktige, bryter han tystnaden.
”Anledningen till att jag måste skriva, och att jag inte tidigare har yttrat mig i vare sig media eller via förbundets kanaler, är att jag någonstans hade hoppats på en ärlig och öppen process.
Jag har de senaste dagarna fått rapporter från runt om i landet om att ledande företrädare i vår organisation har uttryckt sig och målat upp en bild som ligger väldigt långt ifrån både fakta och sanning. Vidare har jag sett hur ledande företrädare har tagit kontakt med media för att sprida en nidbild av mig och andra i verksamheten”, skriver Wagner.
Han väljer att inte peka ut någon men konstaterar att Lars Hildingsson var den som drog igång hela affären:
”Den 19 augusti i år tog Lars Hildingsson upp med mig att han ville redovisa ett par fakturor gällande verksamheten för styrelsen […] Kort därefter inleddes av revisorerna en specialgranskning av dessa nämnda fakturor”.
Wagner konstaterar att mötet redde ut de frågor revisorerna hade. Men att det bara var början till något som närmast är en fars, en sorglustig historia som inbegriper Wagner, revisorerna – och förbundsledningen.
”När revisorerna skulle meddela förbundsledningen rapporten fick jag beskedet att jag inte var välkommen att delta vid genomgången, ett beslut jag motsatte mig. Vid förbundsstyrelsens möte den 10 november hade revisionen begärt tid för att avlägga rapport. Vid revisorernas medverkan delades en papperskopia av revisionsrapporten ut som vi under en kort stund fick möjlighet att läsa igenom. När revisorerna sedan ville samla in rapporten motsatte jag mig detta. Då uppstod ett tumult som jag aldrig tidigare upplevt i mitt föreningsliv och som jag hoppas att aldrig få uppleva igen. Det resulterade i att jag fråntogs rapporten. I samband med detta meddelade även revisorerna att de ansåg att jag inte skulle få ta del av deras genomgång av rapporten och föreslog att jag skulle lämna rummet. Jag motsatte mig även detta då jag är en vald ledamot av styrelsen. Efter en högljudd och längre diskussion i styrelsen beslutade hela förbundsledningen att lämna rummet mot sin vilja.”
Revisionsrapporten har sedan dess hållits hemlig. I saken har under tiden bland andra förbundets kanslichef Roger Johansson uttalat sig, och meddelat att attesteringen av de ifrågasatta fakturorna har skett på ett av förbundet godkänt och vedertaget sätt.
”I revisorernas rapport förekommer vad jag menar är faktafel och den är slarvigt utförd. Rapporten kommer inte fram till att jag begått några konkreta fel utan kritiserar regler och förfaranden rörande attester och beslut i förbundet som helhet… Ledande företrädare har via medier och tal på möten med falska uppgifter och direkta osanningar gjort allt för att svartmåla mig som person”, skriver Wagner och går igenom turerna med den utpekade och anklagade kursledaren. Den som en extern oberoende utredning friade och konstaterade att ”vare sig kränkande särbehandling eller sexuella trakasserier har ansetts föreligga”.
Men motståndarna till Wagner vilade inte på hanen: frågan om den ”olämplige kursledaren” återkom.
”Efter att utredningen genomförts och förbundsledningen fått en dragning av resultatet kunde vi konstatera att inga hinder förelåg för att använda nämnda person i vår verksamhet. Därför genomförde personen uppstarten av en utbildning i juni, varpå delar av styrelsen reagerade mycket negativt”, skriver Wagner.
Sannolikt på att kursledaren låtit kursdeltagarna fördjupa sig i motsättningen mellan arbete och kapital och läsa marxister som Rosa Luxemburg.
Jakob Wagner avslutar mejlet med att han vill motverka den falska ryktespridningen i förbundet:
”Återkommande har dessa individer i styrelsen agerat i ett mönster som jag finner oroväckande i en demokratisk förening. Man lyfter offentligt och brett anklagelser; när dessa anklagelser sedan granskas gör man rapporterna och resultaten hemliga. Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att man gång på gång bortser från fakta och agerar utifrån andra intressen.”
