WFTU: Fack med tydlig klasskampslinje

ABF-huset i Stockholm stod värd för ett inspirerande besök när Fackliga Världsfederationens generalsekreterare George Mavrikos talade inför intresserade och fackligt förtroendevalda lördag 4 juni. Det var Seko Tunnelbanan, Klubb 111, som bjudit in och klubbordförande Jannis Konstantis inledde innan George Mavrikos tog vid.

Mavrikos hade på morgonen lagt en krans vid monumentet La Mano som uppfördes till minne av de svenskar som stupade i kampen mot Francos fascister i spanska inbördeskriget.

När WFTU:s generalsekreterare någon timme senare tog till orda var det i en anda vars antites förseglades i Sverige redan innan kriget i Spanien var slut. När republiken föll 1939 hade bläcket på Saltsjöbadsavtalet haft ett halvår på sig att torka.

I motsats till svenska LO:s samförståndslinje företräder George Mavrikos och WFTU en klasskampslinje, mot kapitalismen och för ett samhälle där en människa inte kan exploatera en annan.

Mavrikos började sin presentation av Fackliga Världsfederationen med att ställa den centrala frågan om vilken sorts fack vi behöver idag, och ställde de två diametralt olika synsätten mot varandra. Klassamarbetet mot klasskampen.

Han pratade om fackförbund som utgör stödtrupp till socialdemokratin, är karriärmöjligheter för klättergrodor och som inte fungerar som mer än försäkringsbolag för sina medlemmar.

Och han talade om motsatsen, ett fack som ser på samhället som bestående av två huvudsakliga klasser – arbetarklassen och kapitalistklassen – vars intressen aldrig sammanfaller.

Mavrikos talade om nödvändigheten av att arbetarklassen har sina egna organisationer precis som klassfienden har sina, de senare exemplifierade av Världsbanken och IMF.

Han talade om nödvändigheten av enhet inom klassen, om nödvändigheten av internationell solidaritet och om nödvändigheten av att facket är en demokratisk organisation som tillvaratar arbetarklassens intressen i alla frågor, och inte går i kapitalets eller statens ledband. Om hur den fackliga organisationen måste bekämpa imperialism, krig, fattigdom och utsugning av arbetarklassen.

Allt ovan uppräknat tillhör WFTU:s grundprinciper, liksom motstånd mot privatiseringar, karriärism, byråkrati och korruption.

Efter George Mavrikos presentation av WFTU fanns möjlighet att ställa frågor och presentera synpunkter. Flera som varit närvarande på WFTU:s senaste kongress i Aten 2011 talade med värme om den kampvilja och gemenskap de fått uppleva där.

Spårvagnsreparatören Janne Strömqvist från Kommunistiska Partiet, vice ordförande i Kommunal Spårvägen, var en av dem.

– Det var ett inspirerande möte. I sådana här tider är all radikal arbetarsamling viktig, säger Janne Strömqvist till Proletären efter mötet.

Janne Strömqvist blev också en av sju fackligt förtroendevalda som inledningsvis kommer att utgöra Fackliga Världsfederationens vänförening i Sverige, som mötet tog beslut om att bilda.

Då det saknas WFTU-anslutna fackföreningar i Sverige kommer vänföreningen att informera om Fackliga Världsfederationen och samordna aktiviteter kopplade till WFTU.

Den nybildade vänföreningen fick i uppdrag av mötet att skicka ett uttalande till LO:s kongress med kravet att LO ska verka för en ny svensk folkomröstning om EU-medlemskapet.