Operation mörkläggning kring mordet på Olof Palme

I serien pekas svensken Bertil Wedin, fd officer, FN-soldat, legoknekt och agent för apartheidstaten Sydafrikas säkerhets-tjänst, ut som en trolig mellanhand i iscensättandet av mordet på Olof Palme.

Svenska Dagbladets artikelserie tillför inget nytt. Proletären skrev redan på 1990-talet ett antal artiklar om det då heta ”Sydafrikaspåret”, där vi bland annat avslöjade att just Bertil Wedin var starkt misstänkt för att i början av 1980-talet ha sprängt den dåvarande motståndsrörelsen ANC:s kontor i London.

Vår artikelserie rönte uppmärksamhet och undertecknad blev ombedd av Expressen att skriva en debattartikel i frågan, som tidningen slog upp stort.

Tjugo år senare hakar Expressen och Aftonbladet på Svenska Dagbladets artikelserie som om det här vore något nytt. Men på 1990-talet var drakarna relativt återhållsamma, förutom undertecknads debattartikel i Expressen.

Finns det någon bäring i det sk sydafrikaspåret? Svårt att veta – visst kan den sydafrikanska säkerhetstjänsten varit med och ryckt i någon tråd inför det kommande mordet på Olof Palme. Vi vet att flera högerextrema stockholmspoliser varit på besök i Sydafrika vid tiden för dådet.

Polisprofessor Leif GW Persson har blivit ett massmedialt orakel i fråga om Palmemordet. Förnumstig så det förslår; på 1990-talet hånade han alla ”privatspanare” som fann substans i det sk polisspåret. Idag har Persson ändrat sig. Nu anser han att Palmes mördare och iscensättare finns att hitta inom en mindre krets av svensk militär och Säpo.

I snart 30 år har Proletären seriöst granskat Palmemordet och satt in det i en politisk kontext, där vår ståndpunkt är att det finns substans i polisspåret. Vilket Leif GW Persson således i viss mån har anslutit sig till, vilket är bra.

Vi håller med Persson när han med orden ”varför gå över ån efter vatten” kommenterar de ”nya avslöjandena” om Sydafrikaspåret. Alltså; det gäller att gå till botten med polisspåret, vilket inkluderar Säpo och svensk militär.

En fråga som enligt Leif GW Persson då måste besvaras är hur många och vilka inom Säpo som kände till att Palme inte hade livvaktsskydd under mordnatten.

Vi kan nämna en som definitivt visste detta, nämligen Alf Karlsson, Säpo-chef och ansvarig för Palmes livvaktsskydd under mordnatten. Det är samma man som Leif GW Persson i fiktiv form i en av sina romaner pekar ut som den som initierar mordet på Olof Palme. Lite skägg har han ju, Persson, men satans vad svårt han har att tala ur det och tala klarspråk! Vi tvekar dock inte.

– Vad fan är det som händer, vad är det som sker, frågar kriminalaren Bäckström i Leif GW Perssons romaner.

Undertecknad gör sammaledes och ringer upp den nuvarande spaningsledaren i Palmeutredningen, Dag Andersson. Om Sydafrikaspåret har han inte mycket att säga – förutom att det finns 15 tjocka pärmar i ämnet.

Vi går inte över ån för att hämta vatten utan konfronterar Dag Andersson med de sekretessbelagda handlingar vi fått ut från Palme-utredningen. Det är handlingar angående den högerextreme Norrmalmspolisen C-G Östling som vi för ett år sedan överlämnade till spaningsledaren Andersson.

Vid tiden för mordet 1986 hade Östling en lägenhet i mördarens flyktväg. Han var Palmehatare och en ledande person i de högerextrema kretsarna inom Stockholms-polisen. Morddagen avvek Östling från sjukhus mot läkares order och han var högintressant i Palmeutredningen bara några veckor innan den tänkte mördaren Christer Pettersson greps.

De handlingar vi lämnat till Dag Andersson visar att spaningsledningen tidigt hade tillgång till dels två intressanta tips och framför allt ett märkligt förhör.

Första tipset kommer från en taxichaufför som vittnar om att han hade plockat upp Östling cirka fyra minuter efter skotten på Sveavägen i anslutning till mordplatsen. Nästa tips kommer från en kollega till Östling på Norrmalmspolisens vaktdistrikt 1, som i polisförhör berättar att han några månader efter mordet kör Östling och Stellan Åkerbring, också han en högerextrem polis, till amerikanska ambassaden i Stockholm. Under bilfärden hör poliskollegan dessa båda säga att de vet vem Palmes mördare är.

Det märkliga förhöret utförs av Palmeutredningens Åke Röst, som i oktober 1988 hör Östling om vad han gjorde morddagen. Här ställs frågor om hur Östling förklarar att han ”råkade” ha en lägenhet just i mördarens flyktväg – men inte ett ord om taxichaufförens tips eller om poliskollegans vittnesuppgifter om att Östling sagt att han visste vem Palmes mördare var!

Vi ringer spaningsledaren Dag Andersson för att få svar på ett antal frågor.

C-G Östling är avliden, men har han och Åkerbring hörts om nämnda resa? Har det hållits förhör med taxichauffören och Östlings poliskollega, som hört Östling och Åkerbring säga att de vet vem Palmes mördare är? Och har den tidigare Palmeutredaren Åke Röst hörts om varför han inte frågat om dessa tips, som då hade funnits i minst tre månader i Palmeutredningen?

Alltså; har Östling, Åkerbring, Röst med flera hörts sedan vi för över ett år sedan konfronterade Palmeutredningen med dessa uppgifter?

– Nej, vi har inte hört Östlings poliskollega, vi har inte hört Åkerbring och vi har inte hört Åke Röst, svarar Palmeutredningens chef undvikande.

– Men du förstår att vi har en prioriteringslista som vi går efter. Mer kan jag inte säga, tillägger Dag Andersson.

Men borde inte dessa uppgifter hamna högt på en prioriteringslista? Är det inte uppenbart att dessa personer borde höras, kan något vara mer angeläget? Har ingenting hänt på över ett år?

– Jag kan bara säga att dina samtal med oss gjort intryck och att det inte är glömt. Men som sagt, det finns fler uppgifter som vi prioriterar före.

Vad skall man säga – ett fortsatt glidande, en fortsatt mörkläggning av polisspåret i Palmeutredningen?

Den sedan något år nye chefen för Palmeutredningen, Dag Andersson, ger ett gediget intryck, han verkar ärlig. Han har ett förflutet som en erfaren mordutredare. Om vi skall tolka något ur hans svar så är det att han upplever situationen lite pinsam. Här finns svart på vitt och en erfaren mordutredare som inte tar tag i sakerna.

Saken blir inte bättre när vi i dagstidningen kan läsa: ”Palmegruppen kommer på årsdagen för mordet av statsminister Olof Palme, vara tillgänglig på telefon 114 14 mellan 08.00.och 22.00.”

Nog vore det bra om det kan komma in nya uppgifter som kan bringa klarhet i Palmemordet. Men visst klingar det falsk välvilja när utredarna inte tar tag i de uppgifter de redan har. Dag Andersson och Palmeutredningen är klavbunden. Vill inte, kan inte, får inte?

”Vad fan är det som händer, vad är det som sker?” Ja, det återstår att se. Att vi fortsätter gräva är dock en sak som är säker. Med andra ord så återkommer vi med mera i frågan om Palmemordet!

Olle Minell