Hyresvärden renoverar – för de som har råd

Proletären har träffat en av de som varit med och kämpat för renoveringar och rimliga hyror förr. Inger Johansson har bott med sin man på Sommarvädersgatan i Södra Biskopsgården sedan 1975. Hon reagerade starkt när hon i höstas fick informationen från sin hyresvärd Willhem AB om renoveringarna.

– De får gärna renovera, det är rent av nödvändigt i de flesta lägenheterna. Men några ytterligare hyreshöjningar måste vi säga nej till. Vi har redan betalt så det räcker och blir över!

Under de 40 år Inger Johansson bott i området har bostadspolitiken genomgått stora förändringar. Och knappast till det bättre. För den som bara är bekant med dagens bostadssituation kan 70-talets bostadspolitik nästan verka osannolik. Staten subventionerade bostadsbyggandet och hyrorna var reglerade.

– Den tidens bostadspolitik var riktigt bra, menar Inger Johansson samtidigt som hon är noga med att påpeka att den inte var någon skänk från ovan. Den var tvärtom ett resultat av kamp.

– När de inte ville renovera, då fick vi hyresgäster kämpa oss till det, säger hon och berättar att de redan 1978 krävde renoveringar. Husen var då 20 år gamla. Många av lägenheterna led av fukt- och mögelskador, andra var kalla och dragiga. De boende stod på sig och det lönade sig.

– Vi vann kampen! De renoverade utan några hyreshöjningar!

Inger Johansson beskriver bostadsområdets historia från allmännytta till spekulationsfastigheter. Redan 1986 privatiserades delar av allmännyttan i Göteborg. En stor del av bostäderna i södra Biskopsgården såldes till Skanska. Till en början fanns planer på att omvandla lägenheterna till bostadsrätter. Men återigen sa hyresgästerna ifrån och planerna fick läggas ned.

Skanska sålde sedan husen vidare, med rejäl vinst, till vad som kallades Niam1, med Newsec som fastighetsförvaltare.

Den nya ägarens uppdragsgivare var finansbolagen GE Capital och Morgan Stanley och bolagets uppgift i Sverige var att ”både avyttra och köpa fastigheter”.

I november 1997 rapporterar Fastighetsägarnas tidning Fastighetsvärlden om ett möte arrangerat av de skandinaviska fastighetsägarnas organisation SIPA. På mötet förklarade Morgan Stanleys representant att ”den svenska fastighetsmarknaden tillhör den främsta i Europa eftersom omstruktureringen kommit långt här”. Med andra ord, i Sverige finns pengar att tjäna på utförsäljningen av allmännyttiga bostäder.

– Vi hyresgäster protesterade och krävde att kommunen inte skulle godkänna köpet utan ta tillbaks husen. Det var ju så uppenbart att det pågick en ren spekulation, fortsätter Inger Johansson.

Men kommunen lyssnade inte. Hyresgästerna fick veta att ägarna var ”långsiktiga och seriösa”. Trots det fortsatte ägarbytena.

När så dagens hyresvärd, Willhem, tog över anades en annan taktik. De tidigare bolagen hade snålat med underhåll, höjt hyrorna, för att sedan sälja med rejäla vinster. Willhem har däremot sedan en tid påbörjat välbehövliga renoveringar.

Men genom att varje lägenhet renoveras separat, antingen efter godkännande av hyresgäst eller vid utflytt, kan varje lägenhetshyra höjas med upp till 40 procent. Affärsidén kallas för mjuka renoveringar och genomförs i olika varianter även i andra privatägda hyresbestånd runt om i landet.

Inger Johansson är arg men inte förvånad.

– Willhem AB skiljer inte ut sig från de tidigare privata ägarna. Uppdraget är ju att dra in vinster till AP-fonden och på grund av bostadsbristen kan de agera så här. Vi har hamnat i en spekulationskarusell och ingen vill ta något socialt ansvar när det gäller vårt boende. Det är upp till oss själva om vi ska stoppa det.

För Inger Johansson handlar det inte bara om Willhem, utan om helheten.

– Det är den förda bostadspolitiken jag är mest förbannad på. Vi behöver en social bostadspolitik med statliga subventioner och en allmännytta som lever upp till den ursprungliga idén, att vara allmän nytta, avslutar Inger Johansson.