Vinst i färdtjänsten drabbar resenärerna
Jag träffar henne hemma i lägenheten i en medelstor svensk stad. Efter en operation har hon till och från haft behov av färdtjänst under några år.
– Sämst är att bilarna inte kommer i tid. Man måste stå utomhus och vänta, varken växeln eller chaufförerna ringer trots att de är sena. Går man in, kör de från platsen. Förra vintern hände det att jag fick stå ute i en och en halv timme. Det blir svårt att sköta sitt jobb när man måste räkna flera timmars marginal för färdtjänstens förseningar.
Färdtjänsten har fungerat så dåligt att hon vid flera tillfällen har framfört kritik, först till taxibolaget och sedan till kommunens tjänstemän och politiker. Ingen förbättring har skett, men hon vill inte framträda mer med namn och bild för att undvika obehagligt bemötande från växeltelefonister och chaufförer.
Verksamheten upphandlas av kommunerna och olika taxibolag får kontrakt. Även telefonbokningen går ut på entreprenad. Företaget Samres, som har 120 kommuner som kunder, har telefonväxlar i Senegal, Moldavien och Estland.
– Det blir fel, telefonisterna har i och för sig fått lära sig svenska men har ingen lokalkännedom vilket leder till felaktiga bokningar. Städer, adresser och till och med länder blandas ihop. Sen slingas turerna ihop. Man åker inte färdtjänst ensam, kraven på samåkning gör att man får åka omvägar kors och tvärs för att plocka upp fler passagerare. Taxibolagen får bonus ju fler de har i bilen. Ibland åker man tillbaka förbi sin egen bostad igen efter att ha blivit hämtad därifrån, vilket strider mot upphandlingsavtalet med kommunen.
När chaufförerna accepterar en körning på sin dator vet de inte alltid att det är en färdtjänstkörning. De katastrofala arbetsvillkoren i taxibranschen gör att väl framme på adressen kan besvikelsen och frustrationen över en sämre betald färdtjänstkörning svämma över.
– De kan be gamla människor att skynda sig, inte hjälpa dem till porten trots att bolaget får betalt för den servicen. En chaufför snäste av med ”jag är inte din jävla slav” när jag behövde hjälp med att få upp en dörr. En del talar dålig svenska och kommunikationsproblemen blir ofta tydliga i mötet med äldre resenärer när man diskuterar adresser och portkoder. Det skulle behövas utbildning, både i hur man bemöter dementa och i hur man fäller ihop en rollator.
– Men flera chaufförer är i grunden vänliga. Problemet är att stressen och hetsen är så stor. Privatiseringarna har inte lett till några effektiviseringar, utan till att taxibolagen gör prioriteringar för att få vinst på bekostnad av servicen.
Statistiken över hur taxibolagen sköter sig redovisas av bolagen själva. Trots det är bristerna så uppenbara att det är mycket vanligt att de får betala vite till kommunerna.
– Kommunen eller landstinget borde ha egna, anställda chaufförer som går på schema, har timlön och värdiga arbetsvillkor. Då hade verksamheten kunnat fungera, säger hon.