På sociala medier blir tonårstjejer och kvinnor översköljda av influencers. Det är ”sälj grej med tjej” på stereoider. Influencer-”branschen” är en riktigt slug och cynisk del av kommersialismen som förstärker den patriarkala bilden av hur kvinnor ska vara.
Kvinnor ska vara vackra, smala och lyckliga. De ska inte bekymra sig över samhällsfrågor, utan bara engagera sig i hemmet och familjen. För att kvinnorna ska uppnå idealbilden krävs det även att de konsumerar.
På sociala medier får man lära känna vackra, rika kvinnor som lever lyckliga liv och har all tid i världen. Många kvinnor känner att dessa influencers talar till en och förstår en. Men i själva verket ser influencers inte alls människan bakom skärmen. De ser lättlurade konsumenter. Med denna vetskap väljer SVT, skattefinansierad public service, att göra ett program om influencer-mammor.
Ingen av mammorna vi får följa i serien Mammor har ett riktigt jobb. Samtliga är välbärgade. Med andra ord har de flesta vanliga mammor inget gemensamt med dem alls. Allt i influencer-mammornas liv är annonser. Allt de gör, gör de för att de som de når ut till ska konsumera varor och tjänster. Influencers skådespelar inte till en reklamjingel som i traditionell reklam; influencers säljer ut hela sitt liv. I detta fall även sina barn.
Serien har, som sig bör, fått massiv kritik. Influencer-mammorna har i sin tur svarat på kritiken genom att kalla den för hatisk och mena att de är djupt sårade. De vill ju bara göra gott i världen, säger de.
Kanske är det synd om mammorna i serien som fått sitt levebröd synat av kritiker. Någon lider trots allt av psykisk ohälsa och en annan tycker verkligen inte om att vistas i lekparken. Men SVT hade kunnat lyfta psykisk ohälsa hos mammor utan att göra ett program om just influencers. SVT ska vara oberoende av kommersiella intressen.
Att man ändå skildrar influencers för att locka kvinnor att kolla på SVT säger något om samhällets syn på kvinnor generellt. Kvinnor reduceras till en grupp människor som lättast nås genom kommersialism. Här borde public service kunna komma med andra perspektiv. När får vi se mammor från arbetarklassen i en en käck reality serie? Än så länge skildras dessa mammor enbart i svårsmälta och melankoliska dokumentärer.
Kritiken mot Mammor är bra. Den visar att kvinnor är trötta på det tröttsamma snäva ideal som medier matar på med. Kvinnor har högre tankar om sig själva än så.
