Hamnarbeterade i Göteborg reagerar på hetskampanjen

 
Över en fika efter dagens arbete träffar vi på måndagen tre anställda i hamnen. Tre synbarligen trygga hamnarbetare i medelåldern, fackligt medvetna och med många års erfarenhet från kajen. Förutom Sigge, som är ordinarie i Skandiahamnen och har jobbat mer än 20 år i yrket, träffar vi Ärling, ordinarie med 15 år i Älvsborgshamnen och Bertil, med fem år som blixt, icke ordinarie hamnarbetare.

Samtliga är fackligt organiserade, medlemmar i Hamnarbetarförbundets avd 4. Ändå måste denna intervju göras anonymt. Med den hetskampanj som pågår mot hamnarbetarkåren går det inte att utesluta risken för framtida trakasserier för den som träder fram öppet.

De anställdas version
Proletären har bett om träffen och de ställer villigt upp. Ivriga att få ge sin, de anställdas, version av den strid som pågår i Göteborgs hamn.

Sedan tre månader är hamnarbetarkåren i konflikt med arbetsgivaren, det av kommunen helägda stuveribolaget Göteborgs Hamn AB. Ingen av fackföreningarna varslad stridsåtgärd, men företagets agerande har så till den grad retat upp hela kåren att de som en man förlorat all lust att jobba övertid. Ett hårt slag mot ett företag vars verksamhet till stor del bygger på att de anställda ställer upp på övertidsarbete.

• Striden har sin upprinnelse i Älvsborgshamnen. Berätta om bakgrunden.
– I våras tog företaget initiativ till så kallade Rättvisemöten, en grupp arbetare som med chefen diskuterade hur regelverket för övertidsarbete skulle kunna förändras, berättar Ärling. ”Ni får förankra detta hos gubbarna” sade chefen Bengt Christiansson. Det var tydligt att inga beslut skulle tas över huvudet på oss anställda.

– Men plötsligt, under pågående diskussion, kör företaget över gruppen och inför nya övertidsregler. Det var droppen som fick bägaren att rinna över.

– Kom ihåg att det är vår fritid som vi frivilligt ställer till arbetsgivarens förfogande, inflikar Sigge. Om vi inte markerar att vi vill ha ett ord med i laget om hur övertiden regleras så blir vi livegna.

Frivillig övertid
Till saken hör att all övertid i Göteborgs hamn på företagets initiativ är frivillig enligt lokalt kollektivavtal, men ersättningen är lägre än det centrala avtalet.

• Hur vill företaget förändra övertidsarbetet?
– Förr jobbade vi övertid på ett objekt. Nu vill hamnen kunna plocka folk från en båt till en annan och sedan till en tredje. Det kan ge tre olika sorters hantering vilket kräver olika kläder och skyddsutrustning, förklarar Sigge.

– För oss blixt handlar det om arbetstillfällen. De gamla reglerna gav oss garanti för uppdelning av arbetet, säger Bertil. Det är livsviktigt för blixten att vi delar på arbetet. Vi tilldelas arbete sist och då får det inte vara arbetsgivaren som godtyckligt bestämmer vilka som få jobb.

• Hur fördelas arbetet bland extraanställda?
– Vi har en dagtidslista som är rullande. Det sker med glasklar rättvisa. Det är stenhårt så att det inte ska bli något godtycke, förklarar Bertil. Nu vill företaget att vi ska riskera att sätta rättvisan ur spel för att de ska spara några kronor.

– Det verkar ha blivit som en kultur på företaget att de är likgiltiga mot våra förslag. De vet vad vi är upprörda över, men de beter sig som strutsar och gömmer sig,
säger Ärling.

• Blixten behöver övertiden för att överleva. Ändå säger ni nu nej till den?
 – Hela 30 procent av vårt arbete är övertid. Men just därför att vi måste ha övertid för att överleva så kan vi inte gå med på att företaget ensidigt får bestämma. Visst är det olika hur blixtarbetare jobbar dessa dagar, men generellt har arbetslusten försvunnit, säger Bertil.

– Saken blev inte bättre när de drog in övertidsmaten. Den var värd 58 kronor men de gav oss bara tre kronor per arbetad timme i kompensation. Åtta timmar à tre kronor, och så skatt på detta. Det som blir över räcker inte ens till en ostmacka, bara till två bananer. Det duger inte för ett arbetspass.

– Det handlar inte om pengarna, förklarar Ärling. Det är en ren säkerhetsfråga att vi måste ha riktig mat som ger energi när vi jobbar. Det är en farlig arbetsplats. Här sker olyckor, så sent som förra året ett dödsfall.

– Som blixt kan vi inte planera arbetet. Ibland kan vi jobba 20 timmar i sträck. Då går det inte att ha med sig mat, säger Bertil. Nu har de inskränkt öppettiderna med mellan en och fyra timmar på kvällar och helger.

– Hamnbolagets förhandlings-chef Peter Svanberg påstår att det kostar 3 miljoner kronor att hålla matsalen öppen. Men vi ser den kostnaden som en del av arbets-miljön och vad kostar det hamnen att anlita PR-byrån JKL, frågar Bertil.

– Vissa saker får kosta, säger Ärling. De har anlitat hur många konsulter som helst.
”Fruktansvärt”

• Nu angrips hamnarbetarkåren för öppen ridå i Göteborgs-Posten och annan massmedia. Redare hotar lämna hamnen. Ni anklagas för att maska. Hur reagerar ni?

– Fruktansvärt hur man bara kan ta ena sidans parti. Kom ihåg att för bara två år sedan förklarade företaget att Göteborg var Europas bästa hamn, säger Ärling

– Maskning kan du glömma. Vi jobbar och sliter som aldrig förr på ordinarie arbetstid. Som vi redan berättat visade produktionen “All time high” i augusti – utan övertid. Faktum är att arbetsbördan har ökat. Ibland har vi gjort två mans jobb den senaste tiden.

– Vi accepterade att de stängde matsalen på kvällen i Skandia, Bara den var öppen i Älvsborg. Vi kan ändra på arbetstidsschemat också, bara det sker i samförstånd, säger Sigge.

– Jag reagerar stark mot attityden mot oss. De framställer tredje part, åkare och redare som klämda av oss hamnarbetare, säger Bertil. Men det saken handlar om är vår fackförening, vår mat, våra löner, våra arbetstider.

– Anklagelserna om sönderskurna bildäck är en tjugo år gammal skröna, säger Sigge.

– Allt snack om maskning i Skandia är felaktigt. Vi har dubbelt så långt att köra som förr, det tar dubbel tid att avlasta burkar, som containers kallas i hamnen. Det kommer mer och mer burkar, men det händer att vi är fyra-fem man men det finns inga maskiner att jobba med, berättar Ärling.

– Företaget klarar inte logistiken, men skyller detta på oss. Vd Magnus Kårestedt måste ge oss verktyg att arbeta med. Hur skulle det se ut om Skanska skickade ut snickare utan hammare?

• Det märks att ni känner er kränkta. Vad är lösningen?
– Schyst mathållning, schyst övertid. säger Sigge utan att tveka. Är man nere och sliter 40 timmar i veckan vill man ha vettiga villkor för att lämna familjen på nätter och helger.

– Vi måste gå tillbaka till de regler som gällde i våras, sedan kan vi diskutera förändringar, säger Ärling.

Gemensam ilska
• Hur länge kan ni hålla ut?
– Vi kan hålla på hur länge som helst. Vi har börjat få smak på att få mer fritid. Fan vad gott att träffa familjen mer. Då kan det vara värt att leva lite snålt, säger Sigge.

– Det känns bra att Hamnarbetarförbundet och Transport är så eniga i detta. Vi har haft ett gemensamt möte vilket inte skett på många, många år. Bara företaget tjänar på att facken slåss, förklarar Ärling.

– Nu riktar vi gemensamt ilskan mot arbetsgivaren.

Lars Rothelius
Proletären nr 40, 2007


• Läs mer om Göteborgs-Postens smutskatsning av hamnarbetarna i Proletären nr 33, eller på www.proletaren.se.