Gångvägen till Lisebergs huvudentré kantas av guldstjärnor i stenläggningen, med namn ingraverade på kändisar som någon gång förärat nöjesfältet ett besök.

Här har Göteborgsprofiler som Lasse Dahlqvist stått på scen och världsstjärnor som Michael Jackson åkt berg och dalbana. Guldstjärnorna förmedlar att vi befinner oss på anrik mark.

Här promenerar vi en varm onsdag i början på juli tillsammans med förväntansfulla barnfamiljer och uppspelta tonårsgäng, redo att tillbringa eftermiddagen på nordens största nöjesfält.

Liseberg är ett självklart utflyktsmål för såväl Göteborgare som tillresta turister. Det är också en arbetsplats som sysselsätter hundratals anställda, inte minst sommarjobbande ungdomar.

De unga arbetarna får inte sina namn ingraverade i guldstjärnor, men utan de blir ett besök på Liseberg inte mycket till upplevelse. Utan arbetarna snurrar inga karuseller, inget sockervadd blir spunnet och inga barn blir hänförda av trollerishower och andra föreställningar.

En av de många ungdomar som bidrar till besökarnas trivsel är Alfredo Téran-Öman. 19 år gammal jobbar han sin andra sommar som restaurangbiträde på Lisebergs snabbmats- avdelning.  

Vi har slagit oss ner på en parkbänk i den skuggiga Lisebergsparken timmen innan Alfredo Téran-Öman ska börja dagens arbetspass. Det är första veckan i juli och den intensivaste perioden på sommarsäsongen, som pågår från april till oktober, har börjat.

– Det är ett stressigt jobb och det märks att det börjar på allvar nu, berättar Alfredo Téran-Öman. Men jag trivs med arbetet, det är bra sammanhållning. Vi är många som jobbar ihop och vi måste lära oss att samarbeta.

Som anställd på Liseberg är Alfredo Téran-Öman begränsad till den egna avdelningen. Yrkesmässigt är Liseberg för honom mer korv och glass än karuseller och berg och dalbanor. Men som så många göteborgare har han besökt Liseberg åtskilliga gånger under uppväxten.

– När jag var liten var det tradition att vi besökte Liseberg med familjen en gång om året. När min syster började jobba här fick hon fribiljetter så då var jag här ganska ofta.

Bakom snabbmatsavdelningens disk möter Alfredo Téran-Öman dagligen hundratals av nöjesfältets besökare.

– Det är en väldig blandning på besökarna. Jag upplever att många är tillresta turister, både från Sverige och från andra länder.
Jag möter inte så många Göteborgare, men det är nog för att de äter hemma, det är ganska dyrt att äta på Liseberg.

Alfredo Téran-Öman upplever också de olika ekonomiska förutsättningarna hos besökarna.

– Det är vanligt att invandrarfamiljer köper det billigaste alternativen och det är sällan ungdomar som handlar.

För många sommarjobbare inom framförallt res- taurangbranschen och turistnäringen är det ett återkommande problem att arbetsgivare utnyttjar ungdomars okunskap om löner och arbetsvillkor.

Det problemet slipper Alfredo Téran-Öman och hans jobbarkompisar, även om de anställda vid några tillfällen framfört missnöje med arbetstider och scheman. På Liseberg har de anställda i snabbmatsavdelningen löner i enlighet med Hotell- och res- taurangfackets avtal.   

– Däremot är det ingen av sommarjobbarna som är medlemmar i facket, berättar Alfred Terán Öman.

Liseberg är ett gammalt och anrikt företag, som för många är en del av bilden av Göteborg. Men Liseberg är också en del i det nya Göteborg som stadens politiker vill lansera som en evenemangsstad.

– Det är de som äger företagen som gynnas av att Göteborg ska lanseras som evenemangsstad, även om vi får jobb, konstaterar Alfredo Téran-Öman.

– Men det är en svår fråga. Det är klart att det ska finnas nöjen, även vi arbetare tycker om att ha roligt.

Alfredo Téran-Öman anser att det stora problemet med Göteborg som evenemangs- stad är att evenemangen är begränsade till stadens centrum och till de med tjocka plånböcker.

– Jag tycker det ska finnas mer kulturaktiviteter som är gratis för Göteborgare, även i förorterna. Göteborgs kulturkalas är ett bra gratisevenemang, men det räcker att åka femton minuter utanför centrum så är det som vilken dag som helst.

Vi bryter upp från skuggan i Lisebergsparken. Det är inte många minuter kvar innan Alfredo Téran-Öman ska stämpla in, och han ska ännu hinna byta om till arbetskläder. Vi tränger oss fram bland barnvagnar, Lisebergskaniner och köer till karuseller och andra attraktioner på väg mot de anställdas omklädningsrum.

Alfredo Téran-Öman trivs med sitt arbete och är glad att han är en av tusentals sökande som fått det eftertraktade sommarjobbet. Att det är svårt för ungdomar att hitta ett sommarjobb vet han från den egna kompiskretsen.

– Krisen drabbar oss ungdomar. Jag har flera polare som inte fått något sommarjobb. Det enda som finns för många är kommunala feriejobb, men de är dåligt betalda och pågår i bara några veckor.

Alfredo Téran-Öman har i alla fall inte brist på arbete. När han stämplat in i sin kassa står där redan en kö som sträcker sig utanför dörren, det är bara att sätta igång att servera korv och ta betalt med en hastighet och precision som för tankarna till industrins löpande band.

Vi lämnar Alfredo Téran-Öman för en avslutande promenad runt nöjesfältet. I takt med att eftermiddagen lider mot kväll fylls Liseberg på med folk. Köerna blir längre och de karaktäristiska skriken från kända attraktioner som Balder, Uppswinget och Höjdsräcken viner genom luften.

Wictor Johansson
Proletären nr 28, 2010