Ökad segregation i svenska skolan

Skolsegregationen ökar och likvärdigheten raseras. Det blir allt viktigare vilken skola elever och föräldrar väljer. Det är resultatet av två decenniers nyliberal skolpolitik.

I början av 90-talet genomfördes ett systemskifte inom det svenska skolväsendet. Skolan kommunaliserades. Föräldrar och elever fick möjlighet att själva välja skola. Friskolorna etablerade sig och finansierades med kommunal skolpeng.

Reformerna hade en tydlig nyliberal innebörd och utsattes redan från början för förintande kritik. Valfrihetsrevolutionen förutspåddes leda till ökad skolsegregation. Två decennier senare bekräftar utvecklingen de värsta farhågorna.

I en ny rapport från Skolverket, ”Likvärdig utbildning i svensk grundskola?”, ges svart på vitt om de ökade klyftorna inom skolan. Undersökningen omfattar åren 1998-2011 och grundar sig på elevernas betyg och resultat i olika internationella undersökningar.

Skolverket visar för det första att skillnaderna mellan olika elever har ökat. En större andel av eleverna är idag inte behöriga att börja gymnasiet. Samtidigt blir det fler elever som uppnår det maximala antalet möjliga meritvärdespoäng. Alltså har likvärdigheten minskat.

För det andra har kunskapsspridningen mellan olika skolor mer än fördubblats inom loppet av ett drygt decennium. Skolverkets utredare menar sig kunna förklara 18 procent av skillnaderna i elevresultat med att eleverna går på olika skolor.

Skolvariationen inkluderar såväl kommunala som fristående skolor. Men skulle endast de kommunala skolorna räknas med skulle skillnaden bli något mindre, drygt 12 istället för 18 procent.

Undersökningen påtalar med andra ord att både det fria skolvalet som friskolorna bidragit till att minska likvärdigheten i den svenska skolan. Det fria skolvalet har skapat ett system där de kommunala skolorna anpassat sig efter friskolorna och dragits in i kampen om eleverna.

Vilken roll har kommunaliseringen av skolan spelat? Eftersom kommunernas sociala och ekonomiska förutsättningar ser olika ut skiljer sig deras möjligheter att organisera skolverksamhet. Lägg därtill att de kan styras av skilda politiska majoriteter.

Skolverket konstaterar för det tredje att variationen mellan elevernas kunskaper i olika kommuner är förhållandevis liten. Den kan endast förklara några få procent av den totala resultatskillnaden. Men undersökningen noterar samtidigt en viss ökning de sista åren.

Det senare har med all sannolikhet sin orsak i den ekonomiska krisen vilket slagit hårt, men olika hårt, mot många av landets kommuner. En kommun med hög arbetslöshet och sjunkande skatteunderlag får det svårare att finansiera sina skolor.

Värt att uppmärksamma är att skolsegregationen i sin tur kan skifta inom olika kommuner. Störst är den i storstäderna men den växer påtagligt i medelstora städer. I en del mindre kommuner har friskolorna inte etablerat sig och det fria skolvalet har inte slagit igenom.

Skolverket redovisar för det fjärde att skillnaderna mellan olika skolklasser på de enskilda skolorna ökat. Eleverna på en och samma skola är olika framgångsrika beroende på vilken klass de går i. Vad kan det bero på? I Läroplanen från 1980 fanns en formulering som löd:

”Skolstyrelsen bör verka för att eleverna grupperas så att en så allsidig social sammansättning som möjligt uppnås i klasser och arbetsenheter” (Lgr 80, s14.).

I den nya läroplan (Lpo 94) som följde på 1990-talets nyliberala skolreformer togs formuleringen bort. Det blev nu upp till rektorerna på den enskilda skolan att plocka ihop eleverna i klasser utan någon inblandning från statsmakten.

Skolverkets utredare menar att eleverna på dagens skolor i större utsträckning placeras i klasser utifrån sina bostadsområden och studieresultat. Skolorna inför ”nivågruppering”. För att locka till sig elever satsar dagens skolor dessutom på särskilda profilklasser.

Sammanfattningsvis. Det tydligaste uttrycket för att likvärdigheten i dagens grundskola har försämrats är de ökade skillnaderna mellan elevresultaten på olika skolor. Det handlar om skolsegregation i bokstavlig mening. Snarare än elev-, klass- eller kommunsegregation.

Undersökningen slår fast att elevernas socio-ekonomiska och eventuella utländska bakgrund har stor betydelse för deras skolresultat.

Med det förra menas föräldrarnas utbildningsnivå. Med det senare huruvida eleven eller någon av föräldrarna är födda i Sverige eller ej.

Skolverket hävdar att elever med högutbildade föräldrar tenderar att söka och klumpa ihop sig på vissa skolor. Resultaten på dessa skolor är genomgående högre, även för de elever på skolan som inte har en sådan bakgrund.

På motsvarande vis hamnar utlandsfödda elever och elever med utländska föräldrar på andra skolor. De samlade resultaten på dessa skolor är lägre, såväl för de elever som har en sådan bakgrund som för de som inte har det.

Skolsegregationen är självförstärkande. Kamraternas studiemotivation och lärarnas förväntningar påverkar den enskilde elevens prestation i den ena eller den andra riktningen. Enligt Skolverket har sambandet vuxit kraftigt i styrka.

Verkets utredare skattar att valet av skola kunde påverka den enskilda elevens resultat med 25 meritpoäng 1998. Idag kan rätt val av skola göra skillnad på över 60 meritpoäng. Det har med andra ord blivit allt viktigare i vilken skola eleverna går. Det är allt annat än en likvärdig skola.

Den enda rimliga slutsatsen av Skolverkets rapport är att det krävs något av en revolution inom den svenska grundskolan. Skolan måste återföras till staten och stödet till friskolorna dras in. Det fria skolvalet måste avvecklas och eleverna ges en likvärdig skolgång i sin hemmiljö.