Skatt på förmögenhet infördes redan i början av 1900-talet. Det är en
skärskild skatt som tas ut på privatpersoners förmögenhet. Avstämning
sker vid årsskiftet.
Som förmögenhet räknas det totala värdet av bankkonton, fastigheter,
aktier med mera. Sedan eventuella skulder räknats av mot tillgångarna
kan nettoförmögenheten summeras.
Förmögenhetsskatten är för närvarande 1,5 procent på belopp över 1,5
miljoner kronor för ensamstående och tre miljoner kronor för gifta
eller sambor. Statens inkomst av förmögenhetsskatten uppgick 2005 till
4,8 miljarder kronor.
Det är bara vart tjugonde hushåll som betalar denna skatt, eller
rättare sagt knappt 230.000 personer. Men de allra rikaste betalar
redan nu ingen förmögenhetsskatt, eftersom den socialdemokratiska
regeringen 1997 införde en förordning som medförde skattefrihet på
aktier för vissa huvudägare.
H&M:s Stefan Persson och byggmästare Fredrik Lundberg är de mest
omtalade av landets skattefrälse. Socialdemokraternas motiverade detta
med att annars skulle dessa kapitalister flytta utomlands att slippa
betala svensk förmögenhetsskatt.
Många kryphål
Denna konstruktion har kritiserats då mycket rika undantagits skatt på
sina aktier, medan andra med exakt samma aktieportfölj tvingats betala.
Under årtionden har förmögenhetsskatten också kritiserats av andra
skäl, bland annat för att varit i det närmaste en frivillig skatt.
Kryphålen är många för den som vill undkomma förmögenhetsskatten,
samtidigt som det har gjorts mycket lite för att täppa till alla
luckor. Den politiska viljan har saknats. I själva verket har
socialdemokraterna och v-mp velat avskaffa förmögenhetsskatten, det är
bara opinionen som utgjort ett hinder.
Men arvsskatten och gåvoskatten hann s-regeringen med att avlägsna
under senaste mandatperioden. Därmed togs ännu ett steg mot att helt
skrota förmögenhetsskatten. När borgarna gick till val på att den i
vissa kretsar så hatade skatten ska bort inleddes sista fasen.
Men högerregeringen inledde med att ställa ut genomförandet av löftet
under hela mandatperioden, det skulle bli en halvering av skatten till
att börja med. Besvikelsen blev givetvis stor bland välbärgade som sett
fram emot att förmögenhetsskatten avskaffades direkt.
Svenskt Näringsliv och småföretagarnas organisationer rasade. Trycket
blev för starkt och med tanke på nästa val insåg högerregeringen att
bäst är att tillfredsställa kärntrupperna snabbast möjligt för att inte
behöva dras med den surdegen ända in i valkampanjen 2010.
Jubel bland de rika
Därför skriver alliansens partiledare på Dagens Nyheters debattsida att
vårpropositionen innehåller ett förslag om att förmögenhetsskatten ska
avskaffas redan från och med i år. Och nu jublas det bland alla som har
något att vinna på denna förändring.
Det mest framträdande motivet är att nu behöver inte längre miljonärer
flytta utomlands, att skatteflyktiga söker sig tillbaka samt att
miljarderna kommer att investeras för att öka jobben. Med andra ord
samma skäl som den tidigare regeringen anförde när man skapade
skattefrälset.
Men fem miljarder kronor gör varken till eller från i det här läget,
faktum är att storföretagens kassakistor är proppfulla utan att
investeringsgraden ökat något nämnvärt. Istället delas hundratals
miljarder i vanlig ordning ut till aktieägarna varje år.
Som grädde på moset försvinner nu också lex Uggla, alltså den regel som
skulle hindra småföretagare från att stoppa undan privata pengar i egna
bolaget för att undvika förmögenhetsskatt. Men nu kan kapitalister och
alla rika andas ut, från och med nästa år blir storleken på
förmögenheten en personlig hemlighet.
Pensionssparare betalar
De som till vissa delar ska betala kalaset är pensionssparare. I dag
får man dra av max 40.300 kronor för pengar som man sätter in i en
privat pensionsförsäkring. Enligt regeringen ska avdraget begränsas
till 12.000 kronor per år. Det är ungefär 300.000 personer som i dag
sparar mer än en tusenlapp i månaden.
Med det får regeringen in bara cirka 1,5 miljarder av de fem miljarder kronor som ”reformen” belastar statskassan med.
Dessutom finns det risk att den gruppen i framtiden överväger sitt
pensionssparande på så hög nivå. Det är för övrig samma personer som
tjänar på att förmögenhetsskatten avskaffas.
Vad staten får in den vägen är alltså ett oskrivet i blad.
Finansieringen i övrigt ska ske inom budgetramen, som enligt
finansminister Anders Borg är osedvanligt god för tillfället, på grund
av att statens skatteinkomster är mycket stora just nu.
Men så lät det inte när högerregeringen drev igenom sänkt ersättning
för landets alla sjuka och arbetslösa. I praktiken är det de som
tvingas betala skattesänkningen.
Rika blir rikare på fattigas bekostnad. Med avskaffandet av
förmögenhetsskatten försvinner också sista resten av grundtanken om
skatt efter bärkraft.
KENT HALDEBO
Proletären 14, 2007
