Klassresans eviga motsättningar

En riktig pärla i höstens skönlitterära utgivning är skådespelaren Evin Ahmads kortroman En dag ska jag bygga ett slott av pengar (Natur & Kultur).
Publicerad 9 november 2017 kl 12.06

I ett fåtal noga utvalda scener skildrar författaren sin resa från arbetarklassens Akalla, där föräldragenerationen är märkta av flyktens trauma och hårt fysiskt arbete, till medelglassgettot på scenskolan i Stockholms innerstad, där både människorna och de sociala koderna är främmande.

Eleverna på scenskolan låtsas vara fattiga studenter samtidigt som de bor i bostadsrätter de fått av sina föräldrar. I kontrast står jagets erfarenheter av verklig fattigdom. Hur den äter sig in i familjerelationerna och skapar ett konstant ångesttryck över bröstet.

Här finns också skulden över att lämna de sina bakom sig. Den eviga motsättningen i att den individ från arbetarklassen som tar klivet ut i något nytt och okänt för att vara sann mot sig själv också blir oändligt ensam. I detta avseende skriver Evin Ahmad in sig i en lång tradition av klassreseskildringar i den svenska arbetarlitteraturen.

Evin Ahmad tillhör den fasta ensemblen på Folkteatern i Göteborg och har medverkat i filmerna Ett öga rött och Dröm vidare.

Som en förlängning av boken har Evin Ahmad gjort en kortfilm med samma titel. Den finns att se på Folkteaterns digitala rum, Fjärde Scenen.

Ämnen i artikeln

Dela artikeln

Proletären behöver ditt stöd!

Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.

Så här kan du stödja oss: