Estby ger dagsversen nytt liv

I över tio år har författaren Victor Estby publicerat dagsverser, främst i lokaltidningar och fackpress. Nu samlar han dem i boken ”Versting” och anger redan i titeln sitt allvarsamt lekfulla förhållande till språket.

Dagsversen är i den svenska litteraturen en alldeles särskild form som uppstår i gränslandet mellan journalistik och poesi. Syftet är att kommentera dagshändelser på bunden vers och med anspelningar på den klassiska lyriken. Betraktelserna är ofta underfundiga och med en oväntad knorr mot slutet, manande till eftertanke.

I arbetarrörelsens press har dagsversen varit nära besläktad med satiren och Stig Dagerman är i det sammanhanget den mest kända versmakaren. Victor Estby för med bravur traditionen in i 2000-talet.

Dagsversen är i verklig mening ett skrivandets hantverk, du måste kunna dina versmått och ägna stor omsorg om språkets detaljer och nyanser. Om versen ska fungera måste varje ord helt enkelt sitta som en smäck och så är det i Victor Estbys alster. Inget är överflödigt, inget saknas och verserna skapar litterär musik på boksidorna.

Man kan tycka att dagsversen i sin bundna form är föråldrad, en kvarleva från en litterär och journalistisk epok som vi sedan länge har lämnat bakom oss. Varför syssla med versmått när lyriken sedan årtionden släppts fri? Samtidigt finns det något befriande nördigt i att hålla fast vid formen.

Det finns också ett värde i att återerövra en genre av politiska skäl. För innehållet i ”Versting” är allt annat än föråldrat. Victor Estbys dagsverser är som Proletärens artiklar i förfinat koncentrat. Med ett självklart arbetarperspektiv kommenterar han fattigdom, krigsindustri, främlingsfientlighet, arbetsvillkor och högerns angrepp på välfärden.

På ett naturligt sätt ger han sig också in i jämställdhetsdebatten, bland annat i versen ”Lego-legionen”, apropå leksaksjätten Legos könsstereotypa produkter.

Byggdelarna är klara:
För flickorna är snygga,
och pojkarna är stygga.
Kom, låt nu barnen vara.
De har en värld att bygga.

Efter sådana rader blir man som läsare tvungen att stanna upp en stund. Bara för att begrunda språkets fantastiska möjligheter. Dagsversen lever och Victor Estby har ordet i sin makt.