Valrörelsen sparkade i veckan i gång på allvar. Såväl Ulf Kristersson som Magdalena Andersson åkte under måndagen ut med sina respektive kampanjbussar för att ragga röster. Vad de ska dupera väljarna med för att få statsministerposten verkar svårt att förstå.
Skillnaden i praktisk politik mellan de två partierna är i praktiken mycket liten. Båda är överens om att EU ska fortsätta diktera den svenska politiken. Båda är överens om mångmiljardslöseriet till militären, Natomedlemskapet och DCA-avtalet.
Ingen av dem vill riva upp jobbskatteavdagen eller återinföra någon av alla de skatter som tagits bort för de rika i senaste mandatperioderna.
När skillnaden i politik är så liten får andra knep tas till. Pr-byråernas inflytande blir allt större. Impulserna tycks komma från valkampanjerna och politiken i USA. Inte minst högern hämtar sin inspiration här. Men vad är det egentligen som förmedlas och vad blir konsekvenserna?
Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) stod för ett nytt lågvattenmärke härom veckan när hon på X skrev att ”Med Ulf Kristersson som statsminister blir det rabatt på drivmedel, mat och tandvård för äldre. Med Magdalena Andersson som statsminister blir det rabatt på våldtäkter, förnedringsrån och bedrägerier mot äldre”.
Om det är denna vulgära, hånfulla och skamliga nivå som kommer prägla valrörelsen är landet och väljarna riktigt illa ute. I stället för att diskutera politikens innehåll förnedras och förminskas motståndarna. Anna Tenje själv tycker inte att hennes uttalande är fel eller konstigt och hon backas upp av justitieminister Gunnar Strömmer.
Ännu ett märkligt valinslag stod Sverigedemokraterna för under förra veckans valturné på Göta kanal. Från sin lyxyacht kastade Jimmie Åkesson flera kvinnliga partikollegor i sjön och kommenterade det med att ”någon ska i”.
SD hoppas få med sig skrattarna och kunna framstå som folkliga. Men pr-tricket ger snarare associationer till unkna könsroller och mäns våld mot kvinnor.
Såväl Anna Tenje som Jimmie Åkesson uppvisar dålig vandel. Sådana politiker kan vi inte ha.
Socialdemokraterna har försökt möta högerns dominans på sociala medier genom att utse Annika Strandhäll till att ta debatten på nätet. Den uppgiften gick hon in i med full kraft men efter flera tvivelaktiga utspel i sociala medier, där partiet inte backade upp henne, meddelade hon att hon lämnar politiken efter valet.
I mediebruset gäller det att gripa efter de halmstrån som finns. Det gjorde verkligen högern, både internationellt och här hemma i Sverige, när migranterna strömmade över gränsen i spanska enklaven Ceuta förra veckan.
Genast krävde Ulf Kristersson ett krismöte i EU. Jimmie Åkesson beskrev det som en invasion av Spanien. Giorgia Meloni i Italien pausade Schengensamarbetet och Frankrike förstärkte sin gräns mot Spanien.
Återigen blev utsatta migranter brickor i det politiska spelet. Att fler än 70 människor fick sätta livet till i vattnet mellan Marocko och den spanska enklaven i Afrika är en tragedi men i det storpolitiska spelet var händelserna i Ceuta en storm i ett vattenglas.
Inom ett dygn hade 48.000 av de runt 50.000 som tog sig över gränsen återvänt till Marocko. Frivilligt eller tvingade av spansk polis.
Mycket tyder på att migrantvågen i Ceuta var iscensatt eller åtminstone påhejad av marockanska myndigheter som ett svar på att Spaniens premiärminister Pedro Sánchez nyligen gjorde ett omstritt besök hos grannlandet Algeriet. Länderna avbröt sina diplomatiska förbindelser 2021 efter flera dispyter.
Oavsett orsak till migrantströmmen i Ceuta blev utfallet att ingen av migranterna tog sig över Medelhavet till spanska fastlandet. Ändå talar Jimmie Åkesson om en invasion. Istället borde politikerna borde tala om orsakerna till flyktinströmmarna, och om varför det finns en bit av Spanien i Afrika. Men kolonialism och globala orättvisor är inget som dessa vita herrar vill tala om.
En liten ljusglimt bland de infantila utspelen kom från Ebba Busch när hon ställde som krav att vården ska förstatligas för att hon och Kristdemokraterna ska fortsätta stödja Tidöregeringen. Sjukvården är en viktig politisk fråga som berör väljarna.
Med Buschs utspel finns i alla fall möjligheten att svensk vård diskuteras. Men ett förstatligande av sjukvården kommer inte att lösa vårdkrisen. Det är mer resurser som måste till, inte en omorganisation av huvudmannaskapet. Och det är just huvudmannaskapet som är Buschs och KD:s baktanke med en förstatligad vård, för det öppnar upp för privatiseringar av vårdverksamheten.
Sjukvården och välfärden, tillsammans med miljardslöseriet till militären, borde vara de frågor som präglar valrörelsen och något som alla politiker borde diskutera. Men i stället banaliseras och infantiliseras debatten och de politiska motståndarna demoniseras.
Politiken har alltmer amerikaniserats. Jippon och kortsiktiga utspel, ofta framtagna av pr-byråer, suddar ut politikens innehåll och tar bort fokus från de samhällsfrågor som behöver diskuteras.
Alla vi som vill se ett bättre och mer rättvist Sverige och en bättre och rättvisare värld måste bidra till att höja nivån. Vi måste lyfta fram bostadsbristen, arbetslösheten, välfärdskrisen, klimatförändringarna och krigshotet i den politiska debatten – i stället för att kasta kvinnor i sjön, lova kall öl på Systembolaget eller skriva lögner på nätet.
