Det går inte att lösa järnvägskaoset med byråkrati

Uppstår ett problem, tillsätt en byråkrat, säger ett gammalt socialdemokratiskt djungelordspråk. För att hantera det kaos som avregleringspolitiken och upphandlingseländet skapat i Sverige kommer vårt avlånga land därför föräras en upphandlingsmyndighet från den 1 september.

Det är möjligt att myndigheten kan åstadkomma några få förbättringar. Men eftersom byråkraterna är bakbundna av både EU och marknadsfundamentalistiska lagar kommer myndigheten i praktiken att bli en jourlinje för deprimerade politiker och tjänstemän som är tvungna att förvalta upphandlingseländet.

Problemet bottnar nämligen inte i folkvaldas eller tjänstemäns oförmåga att sköta upphandlingar, även om det finns gott om bevis på hur upphandlingssystem inbjuder till både ineffektivitet och korruption. Problemet ligger i själva upphandlingssystemet.

När verksamhet splittras upp på en mängd enskilda aktörer som vart femte år måste lägga underbud för att tillförsäkra sig fortsatt kontrakt. Och när dessa företag dessutom utgörs av privatkapitalistiska bolag som mest är intresserade av att plocka ut maximal vinst och inte vill stå för de långsiktiga kostnaderna. Då blir resultatet kaos och succesivt förfall. Den svenska järnvägen är ett av de tydligaste bevisen.

En sådan planlös ordning – eller snarare planerad oordning – innebär att vinsterna hamnar i toppen medan kostnaderna på ett eller annat sätt skickas nedåt. Det som blir en vinst i det enskilda företagets bokslut blir en enorm förlust för de anställda, för samhället och i fallet järnvägen en livsfarlig säkerhetsrisk för både arbetare och kunder.

I tidningen Arbetet säger banarbetaren Björn Weidlertz: ”Den som vinner upphandlingen kan inte planera sin verksamhet längre än fem år. Därför anställs inte folk och nya maskiner köps inte in.”

Svårare än så är det inte och det kan ingen byråkrat i världen ändra på. Det är upphandlingseländet som måste bort.