Det kommunistiska spöket är tillbaka

Ett spöke går runt Europa – kommunismens spöke. Eller i varje fall spökas det rejält på de borgerliga ledarredaktionerna. Så gott som dagligen kräker någon av dessa åsiktsförsäljare ur sig någon ny antikommunistisk spya.

I Östersunds-Posten (28/3) skriver spökjägaren Petter Bergner om ”antikommunistiska upprensningsprojekt” och ”kulturkamp mot kommunism och kulturradikalism”. Bergner har letat upp någon dussinakademiker från Lund som skrivit en avhandling som lyfter fram Danmark som en förebild.

Bergner är ärlig nog att medge att antikommunismen har dagspolitiska syften. Svartmålningen av kommunismen blev ”ett redskap för att tjäna utrikespolitiska syften i en tid när Danmark engagerade sig helhjärtat i George W Bushs krig”. Att samma utrikespolitiska syfte finns hos den svenska krigs- och Natolobbyn behöver väl inte påpekas.

Lika uppenbar är den dagspolitiska agendan hos spökjägaren Carolin Dahlman på Kristianstadsbladet. Dahlman tillhör den näringslivscurlade generation liberaler som hoppat från jobb till jobb inom Svenskt Näringslivs olika propagandaavdelningar och politiska partier.

Hennes roll är att vara tjuven som ropar ta fast tjuven. Ju mer uppenbara konsekvenserna blir av den nyliberala politiken desto viktigare blir det för överklassens propagandister att rikta uppmärksamheten åt annat håll.

Med exempel från Proletären vill Dahlman diskutera de ekonomiska problemen i Kuba och Venezuela istället för att ta upp de växande problemen i vårt eget land. Likt en modern Marie Antoinette, som undrade varför fattigfolk i Frankrike inte åt kakor om det saknades bröd, kan Dahlman slänga ur sig en uppenbar lögn som att ”marknadsekonomin skapar trygghet”.

Vilken trygghet känner kvinnan som tvingas föda sitt barn i en bil? Vem kan vara trygg i att tåg eller vykort kommer fram i tid? Vem kan vara trygg i att sjukvård, skola eller polis fungerar? Hur ser det ut med tryggheten på jobben med bemanningsföretag, osäkra anställningar och företagens fria möjligheter att utnyttja skillnader i löner och arbetsvillkor mellan länder? Eller hur är det ställt med tryggheten i Bjuv och andra samhällen som drabbas när företagen lägger ner verksamhet för att säkra högre vinster på annat håll?

Klyschor från tjuvsamhällets försvarare kan inte dölja det faktum att vi alla kan se hur saker som tidigare har fungerat nu förstörs. För att skrämma folk från att dra några antikapitalistiska slutsatser av detta faktum behövs spökjägare som Dahlman.

Om Bergner står för dramatiken när han ropar om ”kulturkamp mot kommunismen” och Dahlman får representera tragiken när hon i sitt elfenbenstorn framhärdar i att marknadsekonomin skapar trygghet, så representerar S-riksdagsmannen Patrik Björck komiken.

I ett debattinlägg i Expressen den 1 april, som dessvärre inte är ett aprilskämt, kräver spökjägare Björck att Vänsterpartiet ska läggas ner och dess tillgångar gå till ”forskning om kommunismen i Sverige”.

Det vore önskvärt med mer forskning om kommunismens stolta historia i Sverige. Kommunisterna har konsekvent kämpat för arbetarklassens intressen – mot kapitalistisk utsugning och marknadsdiktatur, mot socialdemokratisk korruption och pampvälde och för ett Sverige där arbetarklassen och vanligt folk sätter dagordningen. Om detta må vi berätta!

Om Björcks argument för en nedläggning av Vänsterpartiet varit att detta parti inte längre är kommunistiskt och att det inte behövs mer än ett socialdemokratiskt parti i vårt land, hade vi inte haft något att invända.

Men Patrik Björcks komiska talanger skymtar fram när han hävdar att om Vänsterpartiet (läs kommunisterna) hade styrt istället för Socialdemokraterna hade Sverige varit ett ”land med enorma klassklyftor och en demoraliserad arbetarklass”. Snacka om att kasta sten i glashus!

Det är länge sedan Socialdemokraterna slutade att kämpa för arbetarpolitik och socialism och istället blev ett nyliberalt förvaltningsparti.

Det är med sossarna vid regeringsmakten som finansmarknaderna har avreglerats, den fulla sysselsättningen som övergripande mål skrotats, landet och demokratin sålts ut till Bryssel och EU och det arbetarfientliga pensionssystemet införts. Detta bara för att ta några exempel.

För att inte maktställningen skall hotas av en trilskande arbetarklass har samma ledande socialdemokrater omvandlat fackföreningar till toppstyrda kolosser på lerfötter.

Förbund och avdelningar slås samman. Makten flyttar från medlemmarna och koncentreras i Stockholm hos förbundsledningar där förhandlingar med arbetsköparna förs bakom stängda dörrar högt över huvudet på medlemmarna. Genom en snårskog av lagar och avtal har man sett till att garantera fredsplikten.

Det är Patrik Björck och hans likar som bär ansvar för att Sverige blivit ett land med enorma klassklyftor och en desorganiserad och desorienterad arbetarklass.

Kommunistiska Partiet finns för att vara en del av en reorganiserad och reorienterad arbetarklass som utmanar den överklasspolitik som skapar klassklyftorna. Vi kan inte göra detta själva, utan vill arbeta tillsammans med alla andra krafter som drar åt samma håll.

Därför jobbar vi stenhårt på att bryta den marginalisering som vi befunnit oss i, för att bredda kontaktytorna och förankra partiet. Att detta uppmärksammas på de borgerliga ledarredaktionerna tar vi som ett gott tecken att vi är på rätt väg. Och med Kapten Röd sjunger vi: Ju mera de spottar på oss, desto snabbare kommer vi att blomma.

Till Petter Bergner och Natolobbyn ska sägas att ni har rätt. Det är kommunisterna som står i spetsen för kampen för fred och mot en svensk Natoanslutning. Men ni har fel om ni tror att ni kan tysta oss. Till spökjägare Carolin Dahlman tackar vi ja till en debatt om hur kapitalismen skapar otrygghet för vanligt folk.

Och avslutningsvis har vi ett motförslag till Patrik Björck: Lägg ner det socialdemokratiska partiet – det är en rest från ett förflutet 1900-tal – och sälj av tillgångarna. Låt pengarna tillfalla de fackligt organiserade arbetare som tvingats betala din politiska karriär.

Lägg dessutom en slant på forskning om hur 2000-talets arbetarrörelse ska lära av historien för att undvika att förfalla i pampstyre och korruption.