Israels rätta ansikte

Att den palestinske presidenten Mahmoud Abbas är en eftergiftspolitiker är ingen nyhet. Så skrev Proletären redan hösten 2008 om Abbas reträtter från avgörande palestinska krav, som rätten att återvända.

Det är inte heller någon nyhet att Abbas och den palestinska myndigheten alltsedan januari 2006, då Hamas vann det palestinska presidentvalet, spelat under täcket med Israel för att bekämpa Hamas och andra radikala partier. I såväl ord som handling har Abbas behandlat Hamas som en värre fiende än ockupationsmakten Israel, vilket inte minst visat sig i samband med Israels brutala krig mot och blockad av Gaza.

Ändå utgör de dokument från Wikileaks som nu publicerats av nyhetskanalen al-Jazira något av en politisk bomb. Svart på vitt avslöjas nu den bottenlösa vidden av den palestinska myndighetens eftergiftspolitik, inkluderande ett faktiskt uppgivande av stora delar av östra Jerusalem, där Israel erbjudits annektion av palestinsk mark, och ett närmast totalt övergivande av den av FN fastslagna rätten att återvända.

Som om inte detta vore nog kommer sedan dokument som avslöjar ett mycket nära samarbete mellan den palestinska myndighetens säkerhetstjänst och israelisk säkerhetspolis och militär, ett samarbete som under ockupation måste betraktas som rent landsförräderi.
Mahmoud Abbas och hans myndighet står sannerligen med byxorna nere.

Men ändå riktas den politiska bombens sprängkraft inte i första hand mot Abbas och hans myndighet, utan mot Israel och mot en västvärld som i snart 20 år odlat illusionen om en pågående fredsprocess i konflikten mellan Israel och Palestina.

De nu publicerade dokumenten avslöjar att det inte pågår och aldrig pågått någon freds-process. För hur kan det pågå en fredsprocess när den ena parten, den palestinska, förklarar sig beredd att ge upp i stort sett allt, men ändå blir avvisad av den andra, den israeliska?

Detta är den verkliga bomben. Den sk fredsprocessen är ett bedrägeri. Från början till slut. Israel har aldrig haft minsta avsikt att tillåta en palestinsk stat eller att ge upp de territoriella anspråken på Västbanken.

Från Israels sida har den sk fredsprocessen bara varit undanmanöver bakom vilken politiken för en fördrivning av palestinier och en framtida annektion av hela Palestina drivits med allt större kraft. Därav den etniska rensningen av östra Jerusalem, den forcerade bosättningspolitiken på Västbanken och den apartheidmur som skall göra det palestinska livet på Västbanken lika outhärdligt som det i Gaza.

Bomben spränger illusionen och avslöjar den rasistiska kolonialmakt som Israel är och alltid har varit.

Bomben avslöjar Israel, men också västvärldens hyckleri, inklusive Sveriges. För illusionen om en pågående fredsprocess hade inte varit möjlig utan västvärldens ivriga medverkan och därmed inte heller den politik för etnisk rensning och annektion som Israel drivit i skydd av den.

Det handlar om ren medbrottslighet. För samtidigt som Israel rivit palestinska hem och forcerat byggandet av illegala bosättningar på ockuperad mark, så har inte minst EU och Sverige utvecklat allt närmare förbindelser med brottsstaten. Det handlar om handel och forskning, men också om idrotts- och kulturutbyte och skamligt nog om allt tätare militärt samarbete.

Utrikesminister Carl Bildt har palestinskt blod på sina händer.

Finns det någon lösning? Ja, det finns en lösning. Som måste börja med att det omtalade världssamfundet lever upp till sina egna statuter och deklarationer, såsom på sin tid gjordes vad gäller apartheidregimen i Sydafrika.

Israel måste utsättas för fullständiga sanktioner – politiska, ekonomiska, kulturella, idrottsliga och givetvis militära – till dess att landets brottsliga regim följer internationell lag och FN:s resolutioner.

Att behandla Israel med silkesvantar, som hittills, leder uppenbarligen och bevisligen till ett folkrättsbrott utan slut.

Varför inte också erkänna Palestina inom 1967 års gränser, såsom fem latinamerikanska länder gjorde strax före jul. Det kan synas som en meningslöshet i en situation då det vare sig finns en palestinsk stat eller en palestinsk regering värd namnet, men som politisk markering mot Israels ambition att utplåna Palestina är ett erkännande både nödvändigt och viktigt.

Det finns ett FN-beslut om en palestinsk stat som ännu gäller. Från 1947. Det utgör grund nog för ett erkännande i en situation då en kriminell stat med våld försöker upphäva detta beslut.
Israel har visat sitt rätta ansikte. Vilket bara kan leda till en slutsats: Bojkotta Israel –
erkänn Palestina!