Hoppa till huvudinnehåll
Av

Kampen om arbetstiden

Hade vi idag jobbat lika mycket per person i jobb, som 2006, hade alltså 120.000 arbetslösa varit i jobb, åtminstone rent matematiskt enligt en ny studier från Svenskt Näringsliv. Och hade vi minskat den genomsnittliga arbetstiden med två timmar, istället för att öka den, så hade arbetslösheten varit ett minne blott.


Trots Stefan Löfvens ivriga fjäskande slår Svenskt Näringsliv nu ett slag för högerregeringen och dess arbetslinje. Vi arbetar mer än någonsin (i vart sedan 1991) slår kapitalistorganisationen fast i en ny studie. Med stort tack till regeringen och dess arbetsmarknadspolitik, som jobbskatteavdrag, sänkt a-kassa och fler tillfälliga anställningar.

Vän av statistik blir genast fundersam. Våren 2012 anges antalet arbetslösa till 389.000 personer, deltidsarbetslösa och uppgivna oräknade. Men hur var det 1991? En snabb koll hos Statistiska Centralbyrån ger besked. Enligt denna oförvitliga källa gick 134.000 personer arbetslösa i januari 1991.

Antalet arbetslösa har alltså blivit 255.000 fler än 1991, men ändå påstår Svenskt Näringsliv, av alla, att vi arbetar mer än någonsin. Kan det verkligen stämma? Jajamänsan. De som har ett arbete jobbar nämligen så mycket mer att antalet arbetade timmar per arbetande person har stigit, framförallt sedan 2006, då högern gjorde det straffbart att mista jobbet.

Enligt Svenskt Näringslivs studie arbetar idag befolkningen i arbetsför ålder (alla mellan 20 och 64 år) i genomsnitt 26,2 timmar per vecka, vilket innebär en ökning med nästan en timme sedan 2006.

Ökningen av antalet arbetslösa kompenseras alltså med råge av att de med jobb tvingas eller väljer att jobba mer.

Tacknämligt nog har Svenskt Näringsliv också räknar ut vad den där timmen betyder översatt i heltidsjobb. Den motsvarar 120.000 jobb.

Hade vi idag jobbat lika mycket per person i jobb, som 2006, hade alltså 120.000 arbetslösa varit i jobb, åtminstone rent matematiskt, och hade vi minskat den genomsnittliga arbetstiden med två timmar, istället för att öka den, så hade arbetslösheten varit ett minne blott.

Denna enkla och för normalt funtade människor enkla matematik föresvävar dock inte Svenskt Näringsliv. Istället uppmanar man regeringen att ”hålla uppe reformtrycket” på det att de arbetande skall arbeta ännu mer. Vad följden blir för de arbetslösa ingår inte i tankefiguren.

Svenskt Näringslivs utgångspunkt är klassmässigt logisk. Om de som arbetar lockas eller tvingas att arbeta mer kan lönen per arbetad timme frysas eller till och med sänkas utan att de märks på den enskildes lönekonto. Mellanskillnaden lägger Svenskt Näringslivs medlemsföretag beslag på.

Om produktiviteten samtidigt höjs inställer sig härliga tider för kapitalisterna. En allt större del av produktionsresultatet hamnar på deras vinstkonton.

389.000 arbetslösa är en tillgång i detta scenario, särskilt om de arbetslösa har det riktigt uselt. De som skall tvingas att arbeta mer måste skrämmas av något.

Ur arbetarsynpunkt förhåller det sig lika logiskt tvärtom. Arbetslösheten är inte bara ett gissel för de arbetslösa, utan också för de arbetande, som måste foga sig inför hotet om att själva bli arbetslösa.

Så är arbetstidens längd en lika klassisk stridsfråga mellan arbete och kapital, som lönen. Det den ene tar förlorar den andre.

Till detta vill vi påminna om att det nu är över 90 år sedan arbetarrörelsen vann sin första stora strid, den om 8 timmars normalarbetsdag. Arbetstiderna har sänkts upprepat sedan dess, genom bland annat lediga lördagar och rätt till betald semester, men ännu gäller 8 timmars arbetsdag. Ja, sedan 2006 gäller rentav förlängda arbetstider, åtminstone om man skall tro Svenskt Näringsliv. Och bakom hörnet lurar höjd pensionsålder.

Detta är rent absurt med tanke på att produktiviteten i Sverige har ökat med tjugo gånger under dessa 90 år. Visst. En del av denna produktivitetsökning har gått till bättre materiella villkor och ökad välfärd, men huvudsidan är att kapitalet vill få oss att jobba så mycket det bara går och utan tanke på om det är bra för oss och nödvändigt för samhället. För att arbetet är källan till vinsten.

Arbete ger välstånd, det är sant och visst. Men det finns ingen som helst anledning att vi skall arbeta mer än vad välståndet kräver, fri tid är tvärtom en del av välståndet. Och det finns absolut ingen anledning att en del av oss skall arbeta mer för att vi skall slippa gå arbetslösa, som så många andra.

Därför tackar vi Svenskt Näringsliv för den fina studien. Den utgör ytterligare ett bevis för den nyliberala politikens bankrutt och ytterligare ett argument för lagstiftning om 6 timmars arbetsdag. För visst är det bättre att vi delar på jobben än att vi tar jobbet från 120.000 arbetslösa genom att ligga i som skållade råttor?