Det stinker kring det så kallade “valfusket” i Borlänge. Men det är rapporteringen om det som stinker. Av hyckleri, dubbla måttstockar och rasism.
Jag vågar påstå att hela historien snart kommer att visa sig vara ett luftslott. Att det handlat om obevisade påståenden och rykten. Att det på sin höjd möjligen fanns ett olämpligt kampanjande.
Jag kan såklart ha fel. Visar det sig att det funnits en organiserad kampanj för att tvinga människor att rösta på en viss kandidat, eller köpa röster, så är det allvarligt. Då får jag pudla.
Men jag tror helt enkelt inte på det. Här är varför.
Ingen person är, när denna artikel skrivs, delgiven misstanke om brott. Tre personer ska kallas till förhör, men är alltså inte misstänkta för något ännu.
Bland “bevisen” för valfusket finns följande:
Förkryssade valsedlar. Olämpligt, men inte olagligt. Flera kandidater i flera partier har de senaste valen kritiserats för att ha använt förkryssade valsedlar.
Personer skjutsas till vallokaler. Ser kanske inte bra ut men är inget bevis för valfusk.
Personer får pengar för att rösta. Detta är egentligen den enda verkligt allvarliga anklagelsen. Enligt uppgifter till Aftonbladet och DN ska polisen ha observerat personer ta ut pengar och gett dem tillsammans med valsedlar till personer. Misstänkt, absolut. Om det stämmer.
Men vi som inte har direkt insyn i förundersökningen vet inte hur många, varför eller ens om observationerna verkligen är säkra. Uppgifterna finns inte med i någon polisanmälan. Att utredningen lades ner i ett tidigare skede var just för att denna typ av bevis inte fanns, vilket SVT:s Diamant Salihu fick påpeka i Aktuellt på torsdagkvällen.
Och hur vet vi att poliskällorna som läcker till media verkligen lägger fram allt på ett korrekt sätt? Kan det möjligen finnas poliser som hyser agg mot Vänsterpartiet eller somalier?
Att familj, släkt och “klaner” spelar en stor roll bland vissa kulturer och vissa invandrargrupper i Sverige är ingen nyhet. Inte heller kan väl någon ha missat att Sverige är ett mycket segregerat land.
Den förda segregationspolitiken skapar små “samhällen i samhället” där sammanhållningen med landsfränder är stor och där tilliten till “majoritetssamhället” är låg.
Att invandrare efter fyra år av Tidöregeringens SD-anpassade politik, med hot om utvisningar och indragna medborgarskap, vänder sig så långt bort från SD som möjligt kan väl knappast komma som en överraskning?
I (den liberala) idealvärlden är vi alla fria individer som gör ett rationellt partival utifrån ideologisk övertygelse (eller ekonomisk vinning) och sedan kryssar den person som verkar mest lämplig som politiker.
Så fungerar det inte, varken i Tjärna Ängar eller någon annanstans i Sverige. Människor tenderar att påverkas av sin omgivning, av familjen eller av vänner. Personkryssar någon de känner, eller känner igen och har förtroende för.
Den absoluta majoriteten av V-röstarna i Tjärna Ängar har troligtvis kryssat det enda namn de känner igen på listan. En person som dessutom varit väl synlig i kampanjarbetet under hela valrörelsen.
Kan det ha diskuterats öppet i någon föreningslokal om att rösten borde gå till Vänsterpartiet? Säkert. Kan inflytelserika personer bland svensk-somalier i Borlänge gett en skarp uppmaning till en röst på Mohamed Abdukardir Ali? Mycket möjligt.
Kan enskilda känt sig pressade att rösta “rätt”? Också möjligt.
Är detta valfusk? Nej.
Det finns för den delen gott om exempel på helvita svenskar som fått många personröster i övervägande vita områden. Här är ett exempel från det parti jag själv är medlem i, Kommunistiska Partiet. I valet 2018 vann partiet ett mandat i Ludvika kommun, efter att ha fördubblat sitt röstetal i kommunen till drygt 2 procent. I valdistriktet Fredriksberg fick partiet 82 röster, motsvarande 20 procent. K:s toppkandidat, bördig från Fredriksberg, fick 80 personkryss.
Media åkte dit för att studera fenomenet, att lilla K kunde få 20 procent i en ny utanför Ludvika. Ingen nämnde något om klaner eller röstboskap.
Majoriteten av fredriksbergarna som röstade på K:s kandidat, gjorde troligen det för att det var en person de hade stort förtroende för. Inte för att de var övertygade kommunister (även om de säkert hade respekt för K:s långvariga arbete i kommunen).
Det är inte svårt att hitta liknande exempel inom alla partier. Såväl etniska svenskar som personer med invandrarbakgrund som är kända i sina områden eller i sin “grupp” får ofta många personkryss. Att sammanhållningen inom vissa invandrargrupper gör att detta får större genomslag behöver inte handla om klanstrukturer.
Att hela kampanjen mot Mohamed Abdukardir Ali är rasistisk bevisas av att den började innan uppgifterna om påstått valfusk kom ut. Sveriges minister för civilt försvar, Carl-Oscar Bohlin kunde då öppet hävda att personer som Mohamed Abdukardir Ali är olämpliga att sitta i riksdagen. Andra pekade ut honom som en säkerhetsrisk. Innan dess hade diverse Tidöpolitiker skyllt sin valförlust på “islamiströster“.
Det är inte bara rasistiskt, det är antidemokratiskt.
Den som vill bekämpa klanröstande kan börja med att inte peka ut en hel etnisk minoritet som valboskap och röstfuskare. Det kommer nämligen garanterat stärka klanstrukturer och misstro mot majoritetssamhället.
Vill man bekämpa parallellsamhällen behövs ordentlig integration, fungerande skolor som är lika för alla, riktiga jobb med riktiga löner, fler billiga bostäder och en stärkt välfärd som minskar framförallt kvinnors beroende av familjen eller släkten. (Vilket, surprise, är rätt nära vad V vill.)
Det är uppenbart att det finns starka krafter som under en längre tid velat försäkra sig om att V ska hållas utanför en regering. Bland de borgerliga medierna sticker Expressen och Svenska Dagbladet ut som särskilt agendadrivna, nu senast genom Peter Wennblads extremt anekdotiska ledartext om “valkaos” i Järna.
Så, tills jag är motbevisad kommer jag att se mediekampanjen mot Vänsterpartiet och Mohamed Abdukardir Ali som ett rasistiskt och hycklande försök att slutgiltigt sänka Vänsterpartiets chanser att sitta i en regering. Det är skamligt.
