”Vi är inget bidragsparti”, förklarade medvindsseglaren Stefan Löfven i söndagens Agenda. Helt riktigt påpekade sosseledaren att arbetslöshets- och sjukförsäkringen inte handlar om bidrag, det är kollektiva försäkringar.
Däremot undvek Löfven att ta upp att det finns en grupp i det svenska samhället som faller allt djupare ner i bidragsberoende.
Många av dessa klarar inte av att ta hand om sina egna barn på kvällar och helger. De klarar inte av att se om sina egna hem eller att ordna med inköp och tillagning av mat. En del av dem kan inte ens blanda till fredagsgroggen utan att suga ut bidrag från det gemensammas kassa.
Det handlar om de rika. En liten grupp i samhällstoppen som skor sig på det moderata omfördelningssystem som tar från de som behöver och ger till de som redan har.
Detta bekräftas på nytt i den undersökning om rotavdraget som Hyresgästföreningen lät publicera häromveckan. Sedan rotavdraget infördes 2009 har personer med månadsinkomster över 50000 kronor fått nästan tio miljarder i bidrag för att bygga om sina hem.
Skattepengar som hade kunnat användas till ökad personaltäthet i förskolorna eller satsningar på äldreomsorgen läggs nu istället på att öka värdet på bostadsrätter på Östermalm eller villor i Vellinge.
Undersökningen visar att ju rikare människor är desto mer bidrag tar de ut. Under 2012 gick 40 procent av rotavdragen till personer som tjänar 400 000 kronor eller mer per år. Dessa rikingar fick tillsammans 5,6 miljarder i bidrag. Samma år var statens kostnader för bostadsbidrag 4,4 miljarder kronor.
Med andra ord kunde de rika plocka ut långt över en miljard mer ur den gemensamma skattkistan än vad låginkomsttagarna fick i bostadsbidrag samma år. Osmakligt är bara förnamnet.
Rotavdraget försvaras med att det skapar arbete. Det är borgarnas sätt att föra in diskussionen på fel spår. Frågan om rotavdraget handlar inte om jobb, utan om vi ska ha ett system där våra skattepengar ska gå till de som redan har så att de kan öka sina förmögenheter ytterligare eller om pengarna ska gå till de som behöver.
Arbetslösheten inom byggsektorn är en annan fråga. Det beror på den fria byggmarknadens oförmåga och ovilja att lösa bostadsbristen. Bostadsbristen ger säljarnas marknad. Varken markägare, byggföretag eller bostadsföretag har något intresse av att lösa bristsituationen, eftersom själva bristen ger ökade vinster.
I ett Sverige där nästan 300 000 unga vuxna, eller lika många som bor i Sveriges tredje största stad Malmö, saknar en egen bostad borde inte en enda byggnadsarbetare gå arbetslös. Men då krävs att bostadsfrågan befrias från marknadens förlamande inflytande.
Rotavdraget måste rivas upp därför att det är ett orättvist system. Det samma gäller rutavdraget. Skattepengar ska inte gå till privat läxläsning, butlers eller till att öka värdet på villor och bostadsrätter.
Istället för dagens rotavdrag borde det införas ett rotprogram för upprustning och klimatanpassning av offentliga byggnader och av allmännyttans förfallna fastigheter. Ett rotprogram ger fler och säkrare jobb än småskuttarnas rotavdraget, ger bättre bostäder åt hyresgästerna och innebär samtidigt att det gemensamma blir rikare.
Det är en bra mycket bättre ordning än dagens fjäsk för överklassen. Det är hög tid att bota de rika från deras bidragsberoende.
