Hoppa till huvudinnehåll
Av

Sverige ut ur EU

I november samlas den EU-elit som bär ansvar för social dumpning och låglönekonkurrens till toppmöte i Göteborg. Kommunistiska Partiet tillsammans med andra organisationer kallar samtidigt till ett alternativt toppmöte för att samla klassmedvetna arbetare som drabbas av EU-elitens politik, för att samla EU-motståndet och bygga en opinion för en ny folkomröstning om EU-medlemskapet.


”Vårt mål är lika lön för lika arbete, schysta villkor och en grundläggande trygghet, lika för alla inom unionen. Kort och gott: ett löntagarnas EU”, skriver den socialdemokratiska EU-parlamentarikern Marita Ulvskog i tidningen Arbetet (24/5).

Det som får Ulvskog att sjunga en lovsång till EU är ett förslag från EU-ordföranden Jean-Claude Juncker som pressad av det folkliga EU-motståndet tvingas byta mask. Samma Juncker som har lett korståget mot det grekiska folkets sociala rättigheter vill nu framstå som de sociala rättigheternas försvarare. ”När det blir allvar av måste du ljuga”, som Juncker erkände härom året.

För ljug är precis vad det är, allt prat om ett löntagarnas eller ett socialt EU. Så som EU har blivit idag är precis så som de starka kapitalistiska krafterna ville ha det när stormaktsprojektets ritningar gjordes upp på 1980- och 90-talen.

Kom ihåg Peter Wallenbergs ord från 1991 om att ”EG kommer att medföra de mest dramatiska förändringarna för Sverige på 100 år – ja kanske någonsin.”

Målet var klart från början och vägen dit har EU-eliten genomfört konsekvent och målmedvetet. Demokratiskt inflytande ersätts av Brysselstyre, expertvälde, byråkrati och en lobbyism som garanterar näringslivets makt. Genom lagstadgad nyliberal politik – med budgetbalans, överskottsmål och privatiserad konkurrens – kan gemensam välfärd monteras ned, gemensamma värden flyttas till privata fickor och välfärden öppnas för kapitalistiskt exploatering.

Och med hjälp av den fria rörligheten ska så kallad inre harmoni skapas. En ”harmonisering” som innebär att arbetarnas livsvillkor ska pressas ned till de lägstas nivå, medan näringslivets och elitens nivå ska upp till de högstas.

Något annat EU än dagens är inte möjligt. EU-demokrati är som snömannen, alla pratar om den men ingen har sett den. EU och demokrati är varandras motsatser, av den enkla anledningen att en överenskommelse mellan kapitalisterna om att organisera reaktionen inte kan underställas medborgarnas prövning.

Val inom EU ska aldrig få påverka huvudinriktningen i politiken. EU kan inte genomlysas av offentlighetens ljus, det skulle avslöja allt för många obehagligheter. EU får inte utsättas för folkligt opinionstryck, då kan mödosamt framförhandlade kompromisser mellan de olika ländernas borgarklasser kullkastas.

Därför har vi dagens elitistiska och byråkratiska EU-system med det ständiga myglet och hemlighetsmakeriet. Lobbyism, uppgörelser bakom stängda dörrar och EU-elitens rädsla för folket är inpräntat i EU-projektets DNA.

Det inser många människor, därav den utbredda folkliga skepsisen mot EU som visar sig i lågt valdeltagande i EU-parlamentsval och att folken vägrar rösta som eliten vill i folkomröstningar.

I takt med att EU-krisen fördjupas kommer utspel som Marita Ulvskogs att öka i styrka. Vackert prat om att bygga ett socialt EU syftar till att leda in missnöjet i banor som är ofarliga för EU.

Om pratet om ett socialt EU är moroten så utgörs piskan av försöket att utmåla EU-motstånd som synonymt med rasism och högerpopulism. På så sätt vill EU-eliten vinna fackliga kämpar och den antirasistiska vänstern för EU:s agenda. Men att överge EU-motståndet är det bästa stöd vänstern kan ge till rasister och högerkrafter.

Rasisternas och högerpopulisternas framgångar i Europa beror inte minst på att både partier och fackföreningar som säger sig representera och kämpa för arbetarklassens intressen har sålt sig till EU-eliten.

Högerpopulisterna vinner framgångar på att ta upp folkets problem – problem som EU-partierna inte tar upp därför att deras lojalitet ligger hos EU och det globaliserade kapitalet.

Ju mer klyftan ökar mellan folkflertalets legitima krav både som arbetare och som svenskar – krav på arbete, bostad, trygghet och mot låglönekonkurrens och kriminalitet – desto större blir det opinionsmässiga utrymmet för högerpopulisterna.

Svaret från vänstern måste vara att förstärka EU-motståndet och fylla detta motstånd med ett progressivt och klassmässigt innehåll.

Endast så kan både EU-eliten och dess skugga av rasistiska högerpartier bekämpas.

I november hålls EU-toppmöte i Göteborg, här samlas den EU-elit som bär ansvar för social dumpning och låglönekonkurrens. Kommunistiska Partiet tillsammans med andra organisationer kallar samtidigt till ett alternativt toppmöte för att samla klassmedvetna arbetare som drabbas av EU-elitens politik, för att samla EU-motståndet bland Sveriges arbetare och bygga en opinion för en ny folkomröstning om EU-medlemskapet.

På det alternativa EU-toppmötet den 18 november deltar den brittiska fackföreningsledaren och EU-motståndaren Sean Hoyle, ledare för det starkt växande facket RMT, en av de fackföreningar som befriade Storbritannien från sina EU-bojor.

Arbetare och EU-motståndare i alla länder, förena er. Ett socialt Sverige och Europa där löntagarnas intressen tillåts sätta dagordningen kan bara byggas på ruinerna av kapitalets EU.