Ledaren: Utvisa svenskarna från Afghanistan
Det svenska deltagandet i kriget i Afghanistan är den stora elefanten i rummet när situationen för de unga afghaner som tagit sig till Sverige diskuteras.
I förra veckan meddelade regeringen en överenskommelse i frågan om de ensamkommande ungdomar, de flesta afghaner, som har sökt asyl i Sverige.
De unga afghanerna har genom sin långvariga politiska kampanj, med sittstrejker, demonstrationer och stor mediebevakning, blivit en symbol för konflikterna kring den svenska migrationspolitiken.
Konflikten har inte minst varit tydlig mellan regeringspartierna där Miljöpartiets generösa linje har stått mot Socialdemokraternas ”ordning och reda”. Förra året tvingades en gråtande Åsa Romson som språkrör för Miljöpartiet gå med på skärpt invandringspolitik i regeringens uppgörelse med Alliansen.
Sedan dess har utvisningarna av unga människor till Afghanistan väckt både uppmärksamhet och upprördhet, inte minst bland Miljöpartiets väljare, och förra veckans överenskommelse med Socialdemokraterna är ett försök att rädda Miljöpartiet över fyraprocentspärren i nästa års val.
Regeringens förslag innebär att alla som registrerade sig som ensamkommande barn före den 24 november 2015 och har fått vänta längre än 15 månader på asylbesked får tillfälligt uppehållstillstånd om de påbörjar en utbildning på gymnasienivå.
”Ett steg mot en mer human flyktingpolitik”, skriver Aftonbladets Anders Lindberg i en ledarkrönika.
Men förslaget handlar uppenbarligen mer om att tillfredsställa den inhemska opinionen än om att tillgodose afghanernas skyddsbehov. När migrationsminister Heléne Fritzon (S) debatterar i söndagens Agenda i SVT nämner hon över huvud taget inte att Afghanistan är ett land i krig. Än mindre att våldet och kaoset eskalerade kraftigt med den USA-ledda invasionen 2001.
Det svenska deltagandet i kriget i Afghanistan är den stora elefanten i rummet när situationen för de unga afghaner som tagit sig till Sverige diskuteras. De miljöpartister som nu protesterar mot utvisningarna måste påminnas om att Miljöpartiet i riksdagen röstade för svenskt deltagagande i kriget. Så sent som 2010 röstade de för en uppgörelse med Socialdemokraterna och den dåvarande alliansregeringen om att behålla svensk trupp i Afghanistan. (Med undantag för fyra ledamöter som tillsammans med Vänsterpartiet ville ta hem soldaterna senast 2013).
Hyckleriet bland de politiker som först röstar ja till ett anfallskrig och sedan plockar humanistiska poäng på att stödja rörelser som Ung i Sverige och Vi står inte ut är monumentalt. Som om människor med afghanskt ursprung bara är skyddsvärda när de befinner sig på svensk mark.
Men Miljöpartiet låter sig inte avskräckas. Efter Afghanistan har de röstat för Sveriges insats mot Libyen, de röstade för värdlandsavtalet med Nato (återigen med undantag för enstaka rakryggade ledamöter) och i EU-nämnden gav de tillsammans med Socialdemokraterna och allianspartierna för bara ett par veckor sedan klartecken till svenskt deltagande i EU:s försvarssamarbete Pesco.
Det är nästan så att man tror att Miljöpartiet med sitt stöd till militära konflikter vill skapa fler flyktingar att stödja på hemmaplan.
Det är också viktigt att notera hur regeringens förslag till undantag i migrationspolitiken för de unga asylsökande som kom till Sverige 2015 kopplas till motprestationer. Uppehållstillståndet kopplas till studier, inte till skyddsbehovet. Vilket är helt i linje med den borgerliga politik som drivits igenom i migrationspolitiken och som innebär att vuxna asylsökande kan få permanent uppehållstillstånd om de skaffar egen försörjning. Med allt vad det innebär för arbetsköparnas makt över sina anställda.
Att koppla uppehållstillstånd till egen försörjning innebär också att asylinvandringen mer och mer påminner om arbetskraftsimport. När en grupp arbetare tar vilket jobb som helst till vilken lön och vilka villkor som helst för att inte riskera utvisning ökar svårigheterna för arbetare att organisera sig för gemensamma krav.
Självklart ska alla som bor i Sverige ha rätt och möjlighet att arbeta och försörja sig själva, men kopplingen mellan anställning och uppehållstillstånd vinner bara arbetsköparna på.
De ensamkommande afganska ungdomarna är en symbol för konflikterna i den svenska migrationspolitiken och en bricka i det inrikespolitiska spelet. Det är symbolvärdet regeringen vill komma åt med sitt förslag om tillfälligt uppehållstillstånd för studerande. Om de verkligen hade brytt sig om det afghanska folket hade de inte gett sitt stöd åt det krig som har förstört Afghanistan.