Offentlig sjukvård blir till privat business

Jag tänker på den gamla dekalen vi hade i vår skämtsamma ungdom: ”Hellre rik och frisk än sjuk och fattig”. Idag är en sådan skrivning inte ironi utan krass verklighet. Men det var på den tiden då människor i gemen inte ens kunde tänka sig sjukvård som profitobjekt. Nu är det tvärtom så att gemena nyliberaler tagit över och kan inte tänka sig sjukvård utan privat profit.

Privat business har blivit viktigare än människors rätt till bra sjukvård och service. Det humana samhället är i en rejäl utförslöpa när huvudargumentet för att behålla eller offra en vårdcentral benämns ”lönsamhet”!

Nu har domen fallit för bland annat vårdcentralen i Brastad i Lysekils kommun, den var inte tillräckligt ”kostnadseffektiv”!

Kommunisterna i Lysekil har naturligtvis redan tidigt tagit strid mot nedläggningsplanerna. I brist på folkliga protester att knyta an till har vi ändå lyckats skapa debatt både i lokal och regional press och i cybervärlden. Vår ambition är att bidra till en kraftfull opinion som sätter stopp för dårskapen. Ingen annan kraft än folklig opinion kan förändra läget.

I en debatt med politiske redaktören på tidningen Bohusläningen hävdade jag att: ”’Kostnadseffektivt’ i ett samhällsekonomiskt perspektiv naturligtvis är att ha vården nära och utifrån människors behov.  Men istället spelar man medvetet bort den möjligheten/plikten genom att införa så kallade vårdval.

Det listiga vårdvalet innebär att människor förmås att på individuell basis och ’dagsform’ göra val och lista sig på valfri vårdcentral. Men visst är det absurt att en självklar samhällsservice för en hel bygd skall äventyras av sådana kortsiktiga val.

Att vården organiseras efter ’aktiva’ patienters efterfrågan och inte efter vem som är i störst behov av vård kan väl inte vara friskt.”

Med nyliberala patentargument avfärdar redaktören i en ledare min argumentation: ”Vad det handlar om är alltså att patienter har röstat med fötterna och valt andra vårdcentraler som passar dem bättre.”

När jag kontrar med påpekandet: ”Att rösta med fötterna när det gäller vården är väl kanske inte bästa formuleringen. Ska nästa val ske med rullatorn? Jag tycker nog att det är bättre att rösta med huvudet och förståndet”, då avslutar redaktören Karl af Geijerstam debatten med att ”Berlin vill avskaffa det fria vårdvalet. Till skillnad från Berlin anser jag att detta är en bra princip för primärvården. Valfriheten leder ofrånkomligen till omställningsprocesser. Idén att en ofrihet på detta område skulle vara bättre anser jag vara förfelad. Om detta lär jag och Berlin aldrig komma överens”.

Så sant som det är sagt, om nu inte redaktören skulle drabbas av någon plötslig och innerlig vilja att ha en bra och rättvis vård för alla.

Att paketera businessupplägget som valfrihet för medborgarna är grundfalskt. Människor vill ha bra vård, helst träffa samma personal vid återbesök och ha nära till servicen, det är väl vad primärvård borde leva upp till. Svårare än så är det inte. 

Det fria vårdvalet är bara ett listigt sätt att undergräva offentlig sjukvård och ett smart sätt att driva fram privatisering. Detta har man också lyckats med, och vården har blivit betydligt orättvisare.

Det spelar väl ingen roll om utföraren är offentlig eller privat, argumenteras det från vänner av den fria marknaden. Men om det inte hade någon betydelse, då undrar vän av solidariska villkor för vården varför den offentliga sjukvården då ständigt och medvetet undergrävs av politiska beslut.

Hade vårdcentralen i Brastad fått resurser utifrån de behov människorna i området har, hade få kommit på tanken att välja andra vårdcentraler. När fler ”friska” väljer ”drop in-vård” där man kanske ändå har vägarna förbi uppfyller de syftet med den fria marknadens vårdval och den offentliga vården och ansvaret för folkhälsan undermineras. Vårdcentraler som tar det tunga vårdansvaret blir inte ”kostnadseffektiva” och likvideras.

När Riksrevisionen granskade effekterna av vårdvalet konstaterade man att ”det är främst friska personer i socioekonomiskt starka områden som vunnit på förändringen. De som däremot behöver vården mer, har trängts undan”.

Det är inte långsökt att tänka på beslutet om vårdcentralen i Brastad när man läser revisionens kritik.

Vidare konstaterar Riksrevisionen att ”i Västra Götalandsregionen, har antalet läkarbesök bland friska människor ökat, medan de sjuka patienternas läkarbesök blivit färre, sedan vårdvalet infördes”. En grupp som ökat sina ”sjukbesök” är ”patienter som antingen hade lindriga eller självläkande symtom”.

Så långt revisionens konstaterande.

Människor med ”lindriga eller självläkande symtom”, är bra att ha på sina listor, bra för affärerna, men är det bra för folkhälsan och samhällsekonomin att ha denna ordning? Behoven försvinner inte för att de ”friskaste” söker sig till privata vårdcentraler.

Det finns ingen privat vårdcentral som i längden tar huvudansvar för vårdtunga patienter och den väljer först och främst att etablera sig i områden där vården ger maximal profit. Det visar tydligt Riksrevisionens rapport. Blir det inte tillräcklig vinst upphör verksamheten. Det är marknadens krassa förhållande till människors behov av vård och omsorg.

En sådan ordning är oacceptabel och ovärdig, men framförallt måste politiker som sätter privat business före bra och rättvis sjukvård bli varse om vad drabbade människor tycker.

Vi har sagt det förut och vi säger det igen. Det duger inte att tiga.

Yngve Berlin

Kommunistiska Partiet, Lysekil