I måndags valde Byggnads förbundsfullmäktige att avsätta förbundssekreteraren Jakob Wagner, med röstsiffrorna 34-15. Wagner beskrivs av byggnadsarbetare som Proletären pratat med som en representant för de som försökt, med bland annat studieverksamhet, göra Byggnads till en mer stridbar fackförening. Detta har inte setts med blida ögon av den gamla ledningens betongsossar.

Wagner valdes på extrakongressen 2023 som förbundssekreterare på Byggnads kongress med en stor majoritet av rösterna. Men nu petas han bort.

Wagner är inte den första och lär inte vara den sista som försöker göra de socialdemokratiska fackföreningarna till kamporganisation istället för vad som allt mer liknar försäkringsbolag. Han lär inte heller vara den sista som blir bortmanövrerad.

Att det finns en facklig opposition är viktigt. Men glastaket kommer finnas kvar så länge det socialdemokratiska inflytandet över LO-förbunden består.

Det som kan utmana pampväldet och betongsosseriet är den självständiga arbetarkampen. En arbetarkamp som måste ske både mot fackpampsvälde och kapitalister. Samförståndet mellan arbete och kapital som hela den socialdemokratiska idén bygger på måste brytas.