Sri Lankas revolutionärer bygger folkfront

Bimal Rathnayake är på rundresa i norra Europa. I Sverige, Danmark och Tyskland ska han hålla möten med lankeser som lever i exil. Men den första anhalten på resan är Kommunistiska Partiets kongress i Göteborg, där han är en av de många inbjudna internationella gästerna.

• Berätta om Folkets befrielsefront (JVP) och partiets ursprung?
– Folkets befrielsefront bildades 1965 och inspirerades av den kubanska revolutionen och det vietnamesiska folkets befrielsekamp. Grundarna av JVP var samtidigt kritiska mot de många olika kommunistpartierna i Sri Lanka vid den tiden, svarar Bimal Rathnayake och beskriver röran av olika grupperingar med utbredda parlamentariska illusioner och band till de då statsbärande kommunistpartierna i Moskva eller Peking.

Merparten av dåtidens revolutionära organisationer har försvunnit från Sri Lankas politiska karta. Men JVP har lyckats överleva politiska högervindar, väpnad konfrontation och bitvis hårt förtryck. I slutet av 1980-talet dödades nästan hela partiledningen av statsmakten.

Idag är det marxist-leninistiska JVP representerat i det nationella parlamentet, och dess radikala fackliga organisationer utgör en stridbar kraft i kampen mot de styrandes nyliberala och arbetarfientliga politik.

– I Sri Lanka har alla partier egna fackföreningar. I den offentliga sektorn har JVP starka fackförbund bland hamnarbetarna och transportarbetarna och vi har det största lärarförbundet. I den privata sektorn är våra fack de starkaste och finns inom 240 olika branscher.

När Bimal Rathnayake får höra om den pågående konflikten i Göteborgs hamn och det svenska Hamnarbetarförbundets kamp berättar han om pågående strejker och protester i Sri Lankas hamnar.

– Den planerade privatiseringen av hamnen i Hambantota i södra Sri Lanka har skjutits upp. Avtalet att sälja den nybyggda hamnen till ett kinesiskt företag skulle undertecknas den 7 januari, men protesterna tvingade regeringen att backa, säger Bimal Rathnayake.

Att sätta käppar i hjulet för de styrandes privatiseringsplaner har varit en viktig uppgift under lång tid. Oavsett vilken regeringskoalition som suttit vid makten har privatiseringar av statliga verksamheter, som banker, elverk och oljebolag stått på programmet.

Bakom de inhemska politikerna finns Internationella valutafonden (IMF) som pådrivare av utförsäljningarna.

– Tack vare att vi kämpat har vi lyckats rädda mycket från att privatiseras. I Sri Lanka finns knappt några privata skolor. I hamnarna har de lyckats privatisera vissa delar men fortfarande är det mesta statligt.
För önationen Sri Lanka är hamnarna av stor betydelse. Landet är strategiskt beläget vid en av de mest trafikerade sjövägarna i Asien. Istället för att se hamnarna som en resurs som ger jobb och inkomster över tid vill regeringen sälja ut dem till utländska bolag.

Till exempel har regeringen beslutat att sälja delar av hamnen i huvudstaden Colombo till ett indiskt bolag.

• Hur ser det fackliga arbetet mot hamnprivatiseringarna ut i hamnarna.
– I Colombo hamn har alla facken enats i en paraplyorganisation för att stoppa privatiseringen. JVP:s fack är inte störst men det mest stridbara i hamnen, säger Bimal Rathnayake.

– För tre månader sedan började vi använda lunchrasterna till att skola arbetarna och förklara att regeringen försöker sälja ut en av landets viktigaste resurser. Därefter utlyste facken olika protest- och strejkaktioner.

I Hambantota i söder, där privatiseringsplanerna nyss stoppats, var utgångspunkten en annan. Där hade den blivande kinesiska majoritetsägaren förklarat att 500 unga arbetare som arbetat i hamnen i tre års tid inte skulle få jobba kvar.

Bimal Rathnayake förklarar att alla var bemanningsanställda och hade ursprungligen handplockats av den tidigare regeringen för att de var politiskt lojala med den. I det senaste valet användes dessa unga arbetare för att fysiskt attackera företrädare för JVP.

Inför hotet om att förlora jobben bröts lojaliteten med makten.

– När de 500 insåg att de skulle bli arbetslösa, då började de kämpa och kontaktade oss. Våra fackföreningsledare välkomnades i hamnen när de erbjöd arbetarna hjälp, säger Bimal Rathnayake.

Det kinesiska bolagets intåg i Hambantota handlade om mycket mer än att ta kontroll över en viktig hamn. Regeringen hade lovat bolaget att det under de kommande 99 åren skulle få använda 6000 hektar mark för att etablera en ny industrizon.

Genom att förena de tusentals människor som riskerar att förlora hem och jordbruksmark med hamnarbetarna blev det blivit en kraftfull rörelse.

– Tack vare detta har privatiseringen skjutits upp och vi har nu etablerat en facklig organisation i Hambantotas hamn, säger Bimal Rathnayake.

Vi talar om det allmänna politiska läget i Sri Lanka och JVP:s konkreta uppgifter. Bimal Rathnayake menar att situationen efter valen 2015 erbjuder nya politiska öppningar.

– Sri Lanka har länge dominerats av två politiska block, som växlat makten mellan sig. När det ena blocket hade makten gick folket över till låtsasoppositionen som vann nästa val, säger han.
För JVP var detta ett stort problem. Bimal Rathnayake berättar att det finns ett talesätt som säger att folket är med JVP mellan valen, men när det är dags att rösta väljer folket något av de två stora partierna i de två maktblocken.

Det var vad som hände i parlamentsvalet 2015. Länge såg det ut som om JVP skulle gå fram kraftigt. När valet väl genomfördes stannade stödet vid 4,9 procent av rösterna och sex parlamentsledamöter. Ändå var resultat positivt för JVP. Inget av blocken fick majoritet, vilket tvingade fram en koalitionsregering.

– Det är bra för oss att låtsasoppositionen är borta. Det finns en öppning för en ny politisk kraft i opposition mot de två korrupta block som säljer ut landet, genomför nedskärningar och försämrar levnadsförhållandena för folket.

• Ordföranden för JVP:s fackliga centralorganisation NTUC har i en aktuell intervju talat om nödvändigheten av att bygga en folkfront. Hur planerar JVP att gå vidare med detta?
– Vår målsättning är ett bygga en bred folklig allians med fackföreningar, sociala ledare, artister, ekonomer och samla alla inför valet 2020. Det handlar inte om en allians med andra politiska parter utan med folkliga organisationer.

Bimal Rathnayake poängterar att JVP inte har några illusioner om möjligheten att kunna vinna makten i parlamentariska val under kapitalismen. Men tilltron till parlamentarismen är stark bland befolkningen i Sri Lanka. Målsättningen är att partiet genom en betydande valframgång 2020 ska kunna träda fram som ett trovärdigt alternativ till regeringsmakten och bygga rörelsen starkare med siktet inställt på makten.

Det finns en fråga där Bimal Rathnayake är positiv till den nuvarande regeringens agerande. Det gäller freds- och försoningsprocessen som inleddes efter att det blodiga kriget mellan armén och De tamilska tigrarna (LTTE) tog slut 2009.

– Den förra regeringen under president Rajapaksa stödde rasistiska singalesiska organisationer. Det förstörde försoningsprocessen mellan singaleser och tamiler, förklarar Bimal Ratnayake.

– Efter maktskiftet 2015 har det politiska och ekonomiska stödet till de rasistiska grupperna avbrutits. De är det enda som är bra med den här regeringen. JVP och vår ungdomsorganisation, Socialistiska ungdomsunionen, har arbetat mycket med att kämpa mot rasismen. I norra Sri Lanka där kriget fördes hade vi inget arbete på 30 år. Nu arbetar vi snabbt med att bygga upp
lokalorganisationer i norr.

I parlamentet samarbetar JVP med Tamilska nationella alliansen. Det pågår också ett arbete för att skriva om konstitutionen och för att få klarhet i vad som hänt med de tusentals som försvann under krigsåren.

För att förstå inbördeskriget menar Bimal Rathnayake att man måste se imperialismens ansvar och inblandning. Utländska makter, inte minst den regionala stormakten Indien, har uppmuntrat splittring enligt etniska och religiösa linjer för att lättare kunna få kontroll över landet.

– Som kommunister är vi för lika rättigheter och demokrati för alla invånare i landet. Men vi har hela tiden varit motståndare till en delning av Sri Lanka utifrån etnicitet. Den etniska splittringen är en skapelse av imperialismen, avslutar Bimal Rathnayake.