Cyklister är idioter. De far fram som att de äger gatorna. Som bilist tvingas man tvärnita för att någon cykeldåre anser sig ha företräde och som gångtrafikant tvingas man kasta sig åt sidan för att man råkat gå lite för nära en cykelbana.
De ser också ut som idioter i sina ”snabba” cykelkläder och aerodynamiska hjälmar (hur många sekunder snabbare kommer man till jobbet med en sådan egentligen?).
Så tyckte jag åtminstone förut. Men för några år sedan bestämde jag mig för att själv börja cykla till och från jobbet. Det skulle bli bra motion och förhoppningsvis bli lite billigare än att trängas på överfulla spårvagnar.
Det blev knappt billigare – likförbannat får man ju köpa dyra engångsbiljetter när man väl behöver åka och att regelbundet serva cykeln, köpa diverse cykeltillbehör med mera, visade sig också kosta pengar. Men nu är jag i vilket fall en sådan där MEMIL – medelålders man i lycra.
Det tog inte lång tid innan mitt nya samhälleliga vara började förändra mina åsikter. Plötsligt var det inte cyklisterna jag störde mig på, utan gångtrafikanterna. De står och går i vägen, verkar inte se eller höra något omkring sig. Fattar de inte att jag ska fram och förbi med min snabba cykel?
Bilisterna är inte bättre. De blinkar inte och väjer inte för mig som faktiskt (typ, lagen är lite oklar) har företräde på så kallade cykelöverfarter.
Jag har alltid sett mig som en tänkande människa. Som en person som klarar av att se saker ur andra människors perspektiv. Som inte låter mina åsikter påverkas av tillfälliga erfarenheter allt för mycket.
Men nej, även jag formades av mitt sociala vara.
”Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande”, skrev Karl Marx i sin bok Till kritik av den politiska ekonomin.
Till skillnad från den borgerliga idealistiska samhällssynen, som hävdar att människors tankar och idéer formar omgivningen, förde Marx fram en materialistisk syn där det tvärtom är omgivningen som formar människors tankar och idéer.
Marx materialism var dialektisk – idéer bidrar i sin tur till att forma samhället och även vi cyklister kan begripa att gångtrafikanter också har rättigheter – men i grunden är det alltså så människor och samhällen fungerar.
Det hjälper i alla fall mig att förstå samhällsutvecklingen. Det hjälper mig också att ha en positiv och optimistisk människosyn. Om dagens kalla marknadsliberala samhällssystem skapar en viss typ av tänkande, både i toppen och botten av samhällspyramiden, så kan samhällsförändringar också leda till ett människors tänkande förändras.
Egoism, individualism och rasism är inte något ”naturligt” utan något som dagens samhälle skapar. Människan kan helt enkelt bättre!
