Sverige har enligt regeringens egna siffror sedan 2022 vräkt ut 128 miljarder kronor i militärt stöd till regimen i Ukraina. Flödet av pengar bara ökar.
I år tillförs ytterligare 40 miljarder kronor. Detta samtidigt som vård och skola brottas med budgetering för att utgifter och inkomster ska gå ihop. Med 40 miljarder på årsbasis kan man anställa 65.000 sjuksköterskor, bara för att ta ett exempel.
I stora delar av Europa finns det motröster mot detta rustningsvansinne. Ibland starka röster, ibland vaga i parlamenten. Det återspeglar till viss del vissa länders borgarklassers tvehågsenhet gentemot det ukrainska äventyret.
Denna tvehågsenhet öppnar även för delar av partier till vänster i parlamenten att kunna sätta ner foten och våga kritisera krigsaktivismen. Men dessa parlamentariska motröster, starka eller mer vaga, mot rustningsvansinnet och ukrainaaktivismen saknar motsvarighet i Nordens parlamentariska församlingar. I synnerhet här i Sverige. Så dessa gigantiska summor till Ukrainakriget antas utan någon som helst opposition i riksdagen.
Här går Vänsterpartiet arm i arm med både rasistiska sverigedemokrater, konservativa moderater och övriga partier och sluter upp kring Wallenberg och övrig borgarklass i att vräka miljarder och åter miljarder till den korrupta regimen i Kiev. Pengar som håller igång ett krig som hade kunnat lösas genom förhandlingar, om västmakterna bara ville.
I valrörelser kan man få intrycket av allvarliga motsättningar riksdagspartierna emellan. Vissa motsättningar finns givetvis men de är helt sekundära i förhållande till verklig storpolitik. För när det kommer till Wallenberg och övriga borgarklassens ekonomiska och militärstrategiska intressen slår samtliga riksdagsledamöter ihop klackarna samtidigt som man ser vart det blåser.
Förr i tiden tog vårt land vissa medlaruppdrag, som exempel i kriget mellan Iran och Irak. Numera är liknande ambitioner att vara en neutral fredsröst helt bortblåsta.
Inför första världskriget 1914 svek socialdemokratin i många europeiska länder genom opportunism och krigsaktivism, när de slöt upp bakom sina egna krigsmakter. Även om 112 år har gått sedan första världskriget bröt ut och mycket vatten flutit under broarna ser vi samma typ av opportunism här i Sverige som då, 1914.
