I augusti 2023 stängde 16 poliser i Jerusalem av sina kroppskameror. Sedan grep de 22-årige palestiniern Arwa Sheikh Ali, misshandlade honom och brände in en davidsstjärna i hans kind.
I Beit Hanoun, norra Gaza, kan man på Google Earth se sönderkörd åkermark. Spåren är formade som ”7979” efter bataljonen som ockuperade området. Bredvid är en davidsstjärna inristad.
Flaggan med samma stjärna vajar över ett land som stulits från palestinier efter massakrer och folkfördrivning. Så jag förstår mer än väl att Valley Ghanem utbrister “må hon brinna” när hon ser sin landskvinna Simona Mohamsson bära denna symbol.
När soldater kör sönder begravningsplatser med sina stridsvagnar, när fångvaktare tvingar en tonåring att kyssa den israeliska flaggan, när staten som säger sig representera alla judar begår en förintelse – då blir davidsstjärnan, för väldigt många människor, en symbol för folkmord.
Den fanatiska hetsjakten på Valley Ghanem är bara det senaste exemplet på den besinningslösa, Mccarthy-liknande förföljelse som både staten och medier som DN, SvD, Expressen och SVT och SR piskar upp mot palestinier, muslimer och diverse anti-imperialister.
Palestinier förväntas kunna se sitt folk slaktas och samtidigt ha förståelse for förövarna. Offren får visa lite klädsam sorg och förtvivlan – men de får aldrig uttrycka vrede, för att inte tala om hat. Själva folkmordet och de oräkneliga övergreppen blir en liten detalj i debatten om ordval.
Syftet med dessa ändlösa diskussioner är naturligtvis inget annat än fokusförflyttning från ett folkmord, där människor svälts och bombas och bränns levande i sina tält och sjukhussängar, till semantik. Offren skuldbeläggs och deras språk analyseras in i minsta detalj.
Här kommer några fler ord. Kanske är de svårsmälta, men de är evidensbaserade.
Judar är inte en förtryckt grupp idag, varken i Sverige eller i världen. Tvärtom visar forskning att de med judiskt påbrå är en av de grupper som har det bäst socioekonomiskt ställt och är mest framgångsrika. I de flesta fall går judar som grupp inte att skilja från majoritetsbefolkningen vad gäller inkomst och utbildning.
Anklagelser om antisemitism används idag därför för att tysta de som vågar kritisera Israels förintelse i Palestina och de makthavare som skor sig på den.
Vidare vill jag föreslå något oerhört. Även om vår syster Valley Ghanem vore Sveriges mest rabiata antisemit – till och med om hon ansåg att alla judar i världen skulle spärras in och gasas ihjäl med cyklon B omedelbart, även om hon hade haft ett helt bibliotek bestående av Mein Kampf, rättfärdigar detta inte övergreppen mot hennes folk.
Om det till och med vore så att samtliga palestinier i hela världen bar på ett brinnande, heligt raseri mot judar och ansåg att de alla var jordens avskum, har detta ingen bäring överhuvudtaget på hur verkligheten är beskaffad. Det palestinska folket – belägrat, utsvultet och bombat av en stat som säger sig ha både kärnvapen och Guds välsignelse – har ingen makt att begå strukturellt våld.
Det är det palestinska folket som får gräva med händerna efter sina familjemedlemmar i rasmassornas damm (Israel tillåter inte import av traktorer eller tunga maskiner till Gaza).
Samtidigt som de bär resterna av sina barn i plastpåsar, får de bära hela skulden för Europas folkmord.
Så fort dammet lagt sig, blodet torkat och barnen begravts förväntas palestinier vara ödmjuka, förlåtande och dygdigt skilja mellan sionister och judar. Detta avkrävs aldrig förövarna, som gärna talar om den “judiska staten”, som Mohammed El-Kurd skriver i boken Perfekta Offer.
Ord kan samspela med den materiella verkligheten, men de är aldrig orsaken till den.
Det är inte Valley Ghanems fel att de soldater som mördar, våldtar och bränner hennes folk levande bär davidsstjärna. Det är inte palestiniers fel att de som säger sig ha Guds välsignelse att stjäla deras familjehem, mörda deras barn och skövla deras olivträd är judar.
Att ta på sig davidsstjärnan som politiker – med palestinskt påbrå, dessutom – är inget annat än ett tydligt ställningstagande för detta folkmord.
Vad är en rimlig reaktion på det?
Johanna Lill-Inger Karlsson
