Får jag komma med ett förslag?
Inte något märkvärdigt, men ändå. Tanken väcktes när jag såg en uppgift om att de anställda som kör ut pizza, hamburgare och annan snabbmat till folk som ringt och beställt, hade samlats för att göra något åt sin situation.
Det kan ha varit i Örebro och chaufförerna gick faktiskt ut i strejk. Hur det gick med den vet jag inte, men hela handlingen är svindlande.
Vad vi fått höra från alla förståsigpåare är att de som arbetar i den här branschen ingår i något som kallas gigekonomi och är inte bara lågavlönade, utan praktiskt taget livegna och jagar som skållade illrar för att hinna tjäna ihop sina luskronor.
Omöjliga att organisera – men så organiserar de sig själva! Hur hittar de varandra och hur lyckas de samlas på en och samma plats? Vi måste få veta!
De enda som kan berätta är naturligtvis de själva. Vilka är de och hur ser de på sin framtid?
Det är inte bara jag som darrar av nyfikenhet över hur de burit sig åt, jag är övertygad om att alla arbetare som fått kännedom om deras strejk funderar över hur de burit sig åt. Det kanske gick åt pipan, det gör det ibland, men alltid lär man sig något som kan komma till nytta nästa gång.
Vi har ju en bra tidning, den som du håller i handen, och den borde kunna bli ett forum för arbetare runt om i landet att utbyta sådana här erfarenheter och bolla tankar mellan varandra.
En spårvagnsförare i Göteborg är garanterat intresserad av hur bussförarna i Piteå resonerar; personalen på en vårdcentral i Sjöbo vill säkert utbyta tankar med de beslutsamma personer som ockuperar sjukhuset i Sollefteå för att stoppa nedläggningen; lagerarbetarna i de stora affärskedjorna har definitivt saker att snacka om med de som sitter i snabbköpskassorna. Och så vidare, och så vidare.
Vi finns ju överallt, på byggen, i fabriker, på sjukhus, ute på vägarna, i restaurangköken, i gruvorna, vi som får hjulen att rulla och vi som faktiskt med vårt arbete försörjer miljardärer, ministrar, generaler och allehanda skojare.
Vi är många och vi är alla olika, men vi har något gemensamt. Ni vet nog vad. Men de däruppe har ännu inte förstått vad som rör sig i arbetarklassen.
De föraktar oss, beskriver oss som fördomsfulla och okunniga. Låt dem göra det, vi vet ju själva att det är bland oss som hjältarna finns. Ja, det är vi som är hjältarna!
Så, berätta, använd den här tidningen som ett kontaktnät. De har förlamat våra fackliga organisationer och förvandlat våra gamla partier till försörjningsinrättningar för herrskapsfolk. Vi får pröva oss fram och hitta nya vägar.
Kom igen!
