”Normala varor. Onormala priser.” Det är lågpriskedjan Normals slogan. Nu har det visat sig att det inte bara är varorna på hyllorna som de försöker pressa priserna på, utan även personalens löner.
Normal riktar in sig på unga kunder och anställer också framförallt unga. Gärna omyndiga, just eftersom de är billigare (med lägre lägstalöner i kollektivavtalet), eller kan utnyttjas som obetalda praktikanter. Och eftersom de många gånger inte har koll på sina rättigheter. Anställda och tidigare anställda vittnar om dålig arbetsmiljö med övervakning, stress och hotfullt beteende från både chefer och kunder.
När riksdagen i februari klubbade igenom en sänkning av arbetsgivaravgiften för unga i åldern 19-23 år (vilket presenterades som ett sätt att råda bot på den höga ungdomsarbetslösheten) var det därför inte särskilt förvånande att Normal tog tillfället i akt.
Aftonbladets 200 sekunder avslöjade nyligen interna chattar där bolaget tydliggjorde för sina butikschefer att det här inte innebar att de skulle anställa fler och lägga mer pengar på löner. Istället valde de att sänka budgeten för lönekostnader med samma summa som ”rabatten” inneburit. En direkt subvention av företagets vinster med andra ord.
Det här borde som sagt inte förvåna någon. Att sätta reapris på ungas arbetskraft är inte i första hand ett sätt att öka antalet arbetstillfällen, utan vad det framförallt gör är bara att öka vinsterna på lönernas bekostnad. Normal är ett aktuellt och extra tydligt exempel men utnyttjande av unga arbetare sker i i stort sett alla branscher.
Hela idén om att företagen inte skulle ”våga” anställa unga om de inte fick såna här rabatter är ett typiskt fall av kapitalistisk kortsiktighet. När vi ska bekämpa arbetslösheten är det viktigt att vi håller på principen lika lön för lika arbete. Annars kommer företagen bara utnyttja det för att få oss alla att tävla i ett race to the bottom.
Normal hävdar att de ”ser det som ett samhällsansvar att förbereda yngre personer för ett stundande arbetsliv”. Och visst är det väl en sorts förberedelse, men för vilket arbetsliv? Kanske för dagens med kassa arbetsvillkor, otrygga anställningar och låglönekonkurrens. Men knappast för det arbetsliv vi vill se.
