Israel och USA:s folkrättsvidriga krig mot Iran skapar ringar på vattnet. Trots att Trump redan efter ett par dagars bombningar hävdade att kriget var vunnet går nu “Operation epic fury” in på sin fjärde vecka och ännu har de iranska motattackerna inte upphört. 

USA har som bekant mängder av militärbaser i regionen som är måltavlor för iranska drönaranfall och som skyddas av USA:s högteknologiska missilförsvar. Men det är inte gratis. I amerikansk media diskuteras nu hur många fler dagar som baserna i Mellanöstern orkar stå emot kontinuerliga attacker. 

USA:s krig är inte billigt. Förra veckan begärde Trump och krigsminister Hegseth ytterligare 200 miljarder dollar från den amerikanska kongressen för att kunna fortsätta bomba Iran. 

Den största kostnaden för kriget bärs dock inte av USA och godkänns inte av kongressen. Priset betalas av Irans folk i första hand och av världens arbetare i andra hand, bland annat genom ökade levnadskostnader. Så har priset på olja och gas mer än fördubblats på den europeiska råvarubörsen i Amsterdam.

Iran kan inte besegra USA i ett storkrig, men de kan få kriget att kosta mer än det smakar för USA och dess allierade. Ett sådant sätt är att i praktiken stänga Hormuzsundet. 

Farleden ut ur Persiska viken är vältrafikerad och en normaldag passerar dagligen 20 miljoner fat olja och andra bränsleprodukter. Att stoppa trafiken genom sundet och samtidigt slå mot regionens fossilindustri och raffinaderier blir ett nödvändigt vapen för att Iran ska kunna tvinga USA och Israel att upphöra med sitt bombkrig.

För varje dag ökar risken att kriget blir en lång och kostsam konflikt och att de ekonomiska konsekvenserna kommer att slå mot hela samhället.

Trots att Tidöpartierna gjorde stor sak av bränslepriserna förra valet börjar vi återigen se priserna närma sig 20-kronors gränsen. I ett försök att hålla nere ”priset vid pump” beslutade regeringen i måndags att tillfälligt sänka bränsleskatten till EU:s miniminivå. Men det är inte bara de motorburna som drabbas. Kriget mot Iran kommer att slå mot alla svenska plånböcker, inte minst mot de som redan är tomma.  

Prisökningen är liknande på konstgödsel, en produkt som är starkt kopplad till fossilindustrin. Mer än hälften av allt kvävebaserat konstgödsel utvinns ur naturgas eller kol och runt en tredjedel av världsproduktionen sker i området runt Persiska viken. Även om varken USA eller Europa är de största importörerna från området så slår prisuppgångarna brett och bönder över hela världen flaggar nu för stora kostnadsökningar inför årets skörd.

Precis som inflationsvågen 2022, som framför allt hade sitt ursprung i de omfattande sanktionerna mot Ryssland, kommer överheten göra allt för att kostnaderna för USA:s krig ska bäras av arbetare och vanligt folk. Att vi inom kort kan se kraftigt ökade levnadsomkostnader är i alla fall en risk som borgerliga ekonomer själva bedömer som inte osannolik. 

Så resonerar den svenska riksbanken när de i slutet av förra veckan gav sitt planerade räntebesked. ”Ett möjligt scenario är att kriget får betydligt större effekter på den globala ekonomin och leder till en bredare och mer varaktig inflationsuppgång”, skriver Riksbanken i ett pressmeddelande. 

Kapitalismen befinner sig i en permanent kris, där borgarklassen i västvärlden tillåts gå på offensiven på alla områden. Vi ser nedmontering och privatisering av välfärden. Kraftiga inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter. Ökad repression och en militarisering som genomsyrar hela samhället. 

Till det har vi klassklyftor i Sverige som är de största i vårt land sedan den borgerliga demokratin infördes. Och inte minst ser vi en allt mer aggressiv och öppen imperialism.

Borgerligheten har ersatt folkrätten med näverätten och för svenska politiker är det numera självklart att den moraliska kompassen ställs efter hur USA och Israel agerar.

När bomberna började regna över Teheran i slutet av februari var Ulf Kristerssons inställning att det inte gjorde något om kriget var folkrättsvidrigt. Hur kriget avslutas kommer nog säga ”ganska mycket om vad vi tycker om det”, sa Kristersson i SVT:s Agenda. 

Trots att USA:s president flera gånger hävdat att kriget är vunnet fortsätter Iran med dagliga drönar- och missilattacker mot sina fiender. Inget tyder på att det iranska styret är nära att falla och Hormuzsundet är fortsatt stängt för USA och dess allierade.

Precis som Trump har Tidöregeringen anammat den borgerliga opportunismen fullt ut. För några veckor sedan var regeringen tydliga med att ett svenskt deltagande var uteslutet. Men när USA satte ned foten tog det bara några dagar innan statsministerns ryggrad vek sig som ett sladdrigt papperssugrör.

Nu ska istället Sverige och 20 andra länder agera dörrvakt åt imperiet. I ett gemensamt uttalande från förra veckan talar man om att Iran måste upphöra med sina attacker och att de undertecknande länderna står redo att hjälpa USA att säkerställa fria transporter genom Hormuzsundet. 

Irans attacker fördöms. USA och Israels attacker förringas. Kristerssons Sverige är en lydig vasall.

Imperialismens oundvikliga konflikter är ett resultat av att kapitalet kräver ständig expansion. Istället för krig och kristid behöver arbetarklassen en politik för fred och välfärd. Något som dagens politiker varken tycker är önskvärt eller möjligt. 

När såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet helt släppt kraven på nedrustning är Kommunistiska Partiet allt mer ensamma om att stå upp för folkrättens principer. Vi kämpar för fred och för det enda samhällssystem som gör freden möjlig – socialismen.