Krigshot mot Korea

I svenska och västerländska media framställs Nordkorea som den drivande parten i denna upptrappning av en konflikt som pågått ända sedan 1950. Det är falskt och rent ohederligt. Vem kan på allvar tro att det lilla och fattiga Nordkorea skulle vilja starta krig mot världens starkaste militärmakt, rustad till tänderna med kärnvapen?

Nordkorea har ända sedan stillestånds-avtalet från juli 1953, som avslutade det öppna Koreakriget, försökt stabilisera situationen på koreanska halvön genom ett fredsavtal. Men USA och Sydkorea har konsekvent vägrat att underteckna ett sådant avtal. Denna vägran gör att Koreakriget i formell mening fortfarande pågår.

Det är USA och Sydkorea som upprätthållit det spända läget på koreanska halvön under 60 år av bräckligt vapenstillestånd och det är också USA och Sydkorea som drivit fram dagens mycket allvarliga upptrappning.
 Det första steget togs 22 januari, då USA tog initiativ till och drev igenom skärpta sanktioner mot Nordkorea i FN:s säkerhetsråd. Denna skärpning utgör ett rent övergrepp mot internationell lag och mot Nordkoreas nationella suveränitet, då den motiveras med Nordkoreas uppskjutning av en vädersatellit i omloppsbana kring jorden i december 2012. Som enda land i hela världen förbjuds alltså Nordkorea att använda rymden i fredliga syften, vilket är att frånta Nordkorea en rättighet som tillkommer alla länder.

Hyckleriet i denna sanktionspolitik blir extra provocerande med tanke på att Sydkorea bara en vecka senare (30 januari) sköt upp sin första satellit i rymden, utan några som helst reaktioner från omvärlden. Sydkorea tillerkänns alltså den rätt som Nordkorea förnekas.

Nordkorea protesterade kraftfull mot de skärpta sanktionerna, som på goda grunder stämplades som en kränkning av landets suveränitet, men USA och FN:s säkerhetsråd tog ingen hänsyn till denna välmotiverade protest. 
Nordkorea tolkade kränkningen som ett klartecken till USA och Sydkorea att ytterligare trappa upp konfrontationspolitiken på koreanska halvön, som en förberedande krigshandling. Med slutsatsen att landet måste stärka sin försvarsförmåga i avskräckande syfte. Därav det tredje kärnvapenprov som genomfördes 12 februari.

Enligt nordkoreanska myndigheter var detta prov inte planerat i förväg, utan det tillkom som ett direkt resultat av det skärpta läge som skapades av FN-resolutionen om skärpta sanktioner. En överreaktion, kan tyckas. Men bara om man bortser från att inget land i hela världen varit utsatt för ett så långvarigt och massivt kärnvapenhot som just Nordkorea.

Redan under Koreakriget hotade USA att använda kärnvapen mot nordsidan. Bara några år efter stilleståndet började USA sedan skeppa kärnvapen till Sydkorea, i öppet trots mot såväl stilleståndsavtalet som mot det icke spridningsavtal som då fanns plats. Denna provokationspolitik har sedan följts upp av årliga militärmanövrar, där USA och Sydkorea övat kärnvapenkrig mot Nordkorea.

Nog har Nordkorea fog att reagera och att finna medel att försvara sig. Varvid egen kärnvapenkapacitet dessvärre är det enda avskräckningsmedel som biter på USA. För som John Pilger så riktigt konstaterar: ”USA angrep Irak för att Saddam Hussein inte hade massförstörelsevapen. USA angriper inte Nordkorea för att Nordkorea har kärnvapen.”

Nordkoreas reaktion på FN-resolutionen av den 12 februari var logisk och förutsägbar. Trots det beslutade säkerhetsrådet 7 mars ännu en gång om skärpta sanktioner, denna gång med anledning av det tredje kärnvapenprovet.

I detta agerar säkerhetsrådet fullständigt ansvarslöst. Istället för att stabilisera situationen på koreanska halvön och därmed värna freden, som är FN:s utskrivna uppgift, så driver säkerhetsrådet fram skärpt konflikt och ren krigsrisk. Att USA är drivande i denna politik är givet, men det som gör den nuvarande situationen särskilt allvarlig är att USA vad gäller den senaste resolutionen aktivt backats upp av framförallt Kina men även av Ryssland.

Det ger USA än friare händer att provocera fram krig.

Just nu pågår en av USA:s och Sydkoreas årliga kärnvapenövningar riktade mot Nordkorea, denna gång inkluderande också Storbritannien och Australien, och spetsad med det kärnvapenbestyckade amerikanska hangarfartyget USS George Washington. På måndag 11 mars skulle detta krigsspel övergå i ”skärpt läge”, vilket Nordkorea tolkar som ett akut krigshot.

Nordkorea har kraftfullt varnat USA och dess allierade för att genomföra detta provokativa krigsspel, men utan gehör. Vilket lett till motåtgärder. Så har Nordkorea sagt upp stilleståndsavtalet till 11 mars, om inte krigsspelet avbryts innan dess.

Åtgärden kan synas drastisk, men är mest en formalitet. Redan 1957 ogiltigförklarade USA ensidigt viktiga delar av avtalet i syfte att kunna rusta Sydkorea med kärnvapen och under hela avtalets existens har USA och Sydkorea brutit mot det, som just nu genom det provokativa krigsspelet. Några förhandlingar om att ersätta stilleståndsavtalet med ett fredsavtal pågår inte heller. Eftersom USA inte vill ha fred.

Nordkorea betraktar därför stilleståndsavtalet som överspelat och bara till för att legitimera USA-truppers fortsatta närvaro i Sydkorea. Kravet är därför att stilleståndsavtalet skall ersättas av ett fredsavtal och en fungerande fredsmekanism.

Att Nordkorea säger upp stilleståndsavtalet betyder alltså inte att Nordkorea står berett att starta krig, det är som sades redan inledningsvis en befängd tanke. Landet förklarar bara att man kommer att försvara sig mot varje angrepp med de medel som står till buds. USA och dess allierade skall veta att det kostar att angripa Nordkorea.

Se på bilden av USS George Washington, en krigsmaskin fullastad med kärnvapen och attackflygplan. Se där det verkliga hotet mot freden på den koreanska halvön.