Vad säga om Nordkorea och Jang?

För de svenska medierna kom de dramatiska händelserna i Demokratiska folkrepubliken Korea som en tidig julklapp. Bilden av Nordkorea som en brutal och märklig diktatur kunde åter bekräftas.

Vanligtvis brukar skriverierna om landet vara sensationsjournalistik baserad på hörsägen. Så var det inte denna gång. Källan var nordkoreanska statsmedier som i bild och text redogjorde för vad som hänt.

Händelserna väcker många frågor.

Låt oss börja med gripandet av Jang Song Teak 8 december inför tv-kameror, den följande militärrättegången och slutligen avrättningen fem dagar senare. Hur ska vi se på det?

För det första har varje brottsmisstänkt person, oavsett vilket brott han eller hon misstänks för, rätt till en rättvis juridisk prövning. Vi har naturligtvis ingen insyn i processen mot Jang, men att genomföra en rättegång, avkunna dom och verkställa straffet på mindre än två dagar framstår inte som ett rättssäkert förfarande.

För det andra måste vi som kommunister och humanister vara motståndare till att människor döms till döden och avrättas, vare sig det praktiseras i kapitalistiska eller socialistiska länder. Men Nordkorea är som bekant inte ensamt om att ha kvar dödsstraffet. Det har beklagligt nog också Sydkorea, Kina, Pakistan, Iran, USA, Kuba och ytterligare ett åttiotal länder.

Det finns också en annan sida i detta. Samtidigt som vi är motståndare till dödsstraff måste vi kritisera västvärldens hyckleri i frågan. Avrättningen av Jang fördöms eftersom fördömandet slår mot Nordkorea. Men var fanns de upprörda rösterna när Libyens Muammar Gaddafi misshandlades till döds, eller när Usama bin Ladin sköts ihjäl utan minsta möjlighet till rättslig prövning? Och varför är det tyst om att USA:s drönare bombade ihjäl minst 13 bröllopsfirare i Jemen samma dag som rättegången mot Jang genomfördes?

Nästa fråga att ställa sig är vad som ligger bakom det dramatiska ingripandet mot Jang. Går man bortom sensationsjournalistiken går det att finna förklaringar till varför Nordkorea agerade så kraftfullt.

Den officiella anklagelseakten innefattar bland annat korruption, maktmissbruk och fraktionsverksamhet med syftet att ta makten. Att det finns belägg för anklagelserna bekräftas av flera källor utanför Nordkorea.

Till exempel konstaterar den US-amerikanske Asienspecialisten och journalisten Bradley K Martin att Jangs lyxliv och supande varit känt i åratal.

Det är naturligtvis ett brott mot socialismens principer att personer i ledande ställning lever gott på folkets bekostnad. Men korruption är inget unikt för Nordkorea. Det finns som bekant i alla länder.

I avslöjandet finns en positiv sida. Eftersom anklagelsen offentliggörs så visar man öppet att det i Nordkorea existerar korruption på hög nivå och att det är ett beteende som är brottsligt och ska bestraffas.

Jangs privata livsstil är i sammanhanget en mindre fråga. Allvarligare är anklagelserna om att han missbrukat sin ställning som vice ordförande i Nationella försvarskommissionen och försökt ta kontroll över stora delar av landets ekonomi och näst intill skänkt bort nordkoreanska råvarutillgångar och mark till kinesiska företag. Det är att plundra folkets gemensamma egendom.

Allvarlig är också anklagelsen att Jang planerat att själv ta makten, med målet att genomföra stora förändringar av den ekonomiska politiken. Här nämns att Jang efter många besök i Kina lockats av den kinesiska vägen till kapitalistisk marknadsekonomi som inleddes av Deng Xiaoping i slutet av 1970-talet.

För ett litet och militärt hotat land som Nordkorea vore en sådan ekonomisk öppning för utländska kapitalintressen en fara för landets suveränitet.

En av de största dagstidningarna i Sydkorea, JoongAng Ilbo, rapporterar utförligt om hur Jang Song Taek sedan 1990-talet ingått i en större maktomstörtande krets inom det nordkoreanska ledarskapet. Tidningens engelskspråkiga utgåva skriver att Jang Song Taek sam-arbetade med Hwang Jang-yop. Den sistnämnde var tidigare högt uppsatt i det regerande Koreas arbetarparti. I februari 1997 hoppade Hwang Jang-yop av till Sydkorea, där han levde till sin död 2010.

Enligt den sydkoreanska tidningen berättade Hwang Jang-yop för Sydkoreas underrättelsetjänst om planerna på att störta Nordkoreas dåvarande ledare Kim Jong Il. Hwang Jang-yop flydde Nordkorea eftersom planerna var på väg att avslöjas. Vid sin ankomst till Sydkorea ska han ha informerat om att det fanns personer kvar i norr som fortsatte arbetet och namngivit den nu avrättade Jang Song Taek.

Fallet Jang bekräftar att det i Nordkorea som i alla länder finns olika uppfattningar och maktfalanger, tvärtemot den ibland förekommande bilden av fullständig enighet och harmoni.

Det visar också att det finns allvarliga brister i granskningen av och kontrollen underifrån av makthavarna. Hur ska man annars förklara att Jang under många år kunnat utnyttja systemet i egna syften?

Vad ska man då säga om Nordkorea?

Kommunistiska Partiet har i många år haft vänskapliga förbindelser med det statsbärande Koreanska arbetarpartiet, precis som vi har kontakter med och utbyter information med många partier världen över. Det betyder inte att vi är överens om allt med dessa partier. Vi gör våra egna analyser av förhållandena i Sverige och världen.

När det gäller Nordkorea så har vi alltid försvarat landet mot USA-imperialismens krigshot och stött kampen för ett återförenat Korea. Vi har fördömt västs förödande ekonomiska krigföring och framhållit Nordkoreas rätt att välja sin egen väg och bygga sin koreanska socialism.

I den finns mycket som bör lyftas fram som positiva exempel, som den jämlika fördelningen av de knappa resurserna och att stats- och partitjänstemän måste arbeta i produktionen en månad per år.

Men det finns också inslag vi är starkt kritiska till. Det gäller till exempel myterna och personkulten kring familjen Kim, som i vår svenska kulturtradition framstår som fullständigt främmande, liksom skapandet av något som närmast liknar en socialistisk arvsmonarki.

Samtidigt är det viktigt att framhålla att talet om att en ensam person i Nordkorea bestämmer allt är så absurd att det avfärdas även av västerländska Koreakännare.

Medan våra medier fokuserar på det sensationella pågår en annan utveckling i landet.

Diplomater i Nordkorea vittnar för nyhetsbyrån Reuters om ett kraftigt ökat bostadsbyggande i Pyongyang men även på landsbygden. I samarbete med Kina och Ryssland satsar man på att bygga järnvägar och förbättra vägnätet för att öka möjligheterna att bedriva handel. Stora investeringar görs i olika turistanläggningar. Målet är att locka turister till Nordkorea och öka tillgången utländsk valuta.

Den ryske Asienspecialisten Andrei Lankov vittnar om påbörjade reformer för att försöka att effektivisera jordbruket. Samtidigt visar de senaste siffrorna från FN att matproduktionen ökat för femte året i rad och är på den högsta nivån sedan 1994.

Bortom den västliga propagandan pågår ett strävsamt samhällsbygge där man försöker komma ur det ekonomiska strupgreppet och förbättra levnadsförhållandena för folket. Det sistnämnda var för övrigt något som ledaren Kim Jong-un upprepade gånger lyfte fram i sitt nyårstal.

Nordkorea har precis som alla hittillsvarande försök till socialistiskt samhällsbygge både förtjänster och fel och brister. Verkligheten är varken svart eller vit.