Hoppa till huvudinnehåll

Häller ny bensin på elden i Katalonien

Relationen mellan självständighetsivrarna i Katalonien och centralregeringen i Madrid är fortsatt mycket spänd. I måndags kväll fängslades ledarna för två självständighetsorganisationer för uppvigling.

Jordi Sanchez och Jordi Cuixart fängslades under måndagskvällen.

Efter några förhållandevis lugna dagar i ställningskriget mellan den autonoma regeringen i Katalonien och centralregeringen i Madrid är det återigen protester på gatorna mot den statliga repressionen.

I måndags kväll fängslades ledarna för ANC och Omnium, två självständighetsorganisationer, för uppvigling. Det gäller deras roll i protesterna mot arresteringarna av katalanska myndighetspersoner och beslagen av miljoner röstsedlar inför folkomröstningen om självständighet den 1 oktober.

Vid själva folkomröstningen använde tusentals extrainkallade poliser brutalt våld för att stoppa folk från att rösta och omkring 900 personer fick uppsöka läkarvård efter polisens behandling. Polisvåldet utlöste stora protester med hundratusentals på gatorna och en generalstrejk genomfördes i protest mot våldet i Katalonien på tisdagen efter folkomröstningen.

När det katalanska parlamentet sammanträdde en vecka senare deklarerade regionpresident Carles Puigdemont självständighet bara för att i nästa andetag skjuta upp den.

Men hade han överhuvudtaget proklamerat självständighet? Puigdemonts ordval var att han tog ”folkets mandat för att Katalonien blir en stat i form av republik”.

Spaniens premiärminister Mariano Rajoy har gett Puigdemont till på torsdag, när den här tidningen kommer ut, att förklara och att backa från en eventuell självständighetsförklaring. Annars kommer regeringen att använda artikel 155 i konstitutionen för att ta kontroll över delar av Kataloniens autonomi.

De låsta positionerna till trots hade tonläget mellan Madrid och Barcelona – före måndagens besked från domstolen – hunnit förbättras sedan regeringspartiet Partido Populars talesperson Pablo Casado efter folkomröstningen sa att om Puigdemont deklarerade självständighet ”kommer det kanske att gå för honom som för den som gjorde det för 83 år sedan”.

Casado refererade då till Lluis Companys, som 1934 proklamerade Katalonien som en stat i den federala republiken Spanien. Casado fick förklara att han enbart syftade till att Companys arresterades inom loppet av ett dygn efter deklarationen, eftersom Companys senare också avrättades av fascisterna 1940.

Erfarenheterna från Francotiden, då katalanerna utsattes för hård repression, ligger och pyr under ytan i ställningskriget mellan centralregeringen i Madrid och den autonoma regeringen i Barcelona.

Spanien har aldrig gjort upp med åren mellan inbördeskriget och Francos död 1975, och det finns många övervintrade fascister i Partido Popular som tycker att Rajoys linje mot Katalonien är alldeles för mjuk.

Det katalanska självständighetssträvandet skär genom både samhällsklasserna och den politiska höger-vänsterskalan.

Puigdemonts parti PDeCAT är ett högerparti som tillhör samma partigrupp i EU-parlamentet som Liberalerna och Centerpartiet. Och Puigdemonts föregångare Artur Mas – som efter att ha eldat på självständighets-processen nu ber Puigdemont att vänta med att utropa självständighet – genomförde lika hårda nedskärningar i Katalonien som Zapatero och Rajoy gjorde i resten av Spanien.

Den brokiga vänstern i CUP, som har tio platser i parlamentet, vägrade 2015 att rösta fram Mas till regionpresident på nytt, men gick med på en uppgörelse där Puigdemont blev president istället för Mas.

CUP vill se ett självständigt Katalonien utanför EU, men stödjer i praktiken Mas och Puigdemonts projekt som hela tiden har handlat om direktrepresentation för Katalonien i Bryssel.

De senaste veckorna har fler än 500 företag och banker flyttat sina huvudkontor från Katalonien på grund av den politiska och ekonomiska osäkerheten. När mycket tyder på att Mas och Puigdemont överskattat sitt inflytande i Bryssel vill tidigare självständighetsförespråkande kapitalister att processen bromsas, om EU inte öppnar dörren för Katalonien.

Det är mycket oklart om det finns en majoritet i Katalonien för självständighet. Valdeltagandet i folkomröstningen, som konstitutionsdomstolen förklarat olaglig, var 42 procent, och även om prosjälvständighetspartierna har majoritet i parlamentet fick de tillsammans bara 47,74 procent av rösterna i valet 2015.

Helt säkert är i alla fall att den tondöva repressionen från Madrid inte lugnar ner de nationalistiska känslorna i Katalonien.